Hoppa till huvudinnehåll
Av

Strid om Lavaldomen på LO-kongressen

Frågan om hur följderna av Lavaldomen i EU:s domstol ska hanteras är minst sagt laddad i LO-leden, och talarlistan var lång när frågan diskuterades på LO-kongressen på måndagskvällen.



LO-ledningen hade medvetet valt att dela upp EU-debatten i flera delar och ingen på kongressen verkade hänga med i beslutsgången på söndagen när flera EU-relaterade motioner behandlades. Till slut avslogs en motion från Byggnads i Göteborg om folkomröstning om Lissabonfördraget, utan att någon var uppe i talarstolen och försvarade kravet på folkomröstning, medan frågan om Lavaldomen och Lissabonfördraget skulle diskuteras på måndagen.

Under kongressutskottens arbete fick Byggnads fick igenom en rad förslag såsom att LO ska verka för att svenska kollektivavtal ska gälla på svensk arbetsmarknad enligt värdlandsprincipen och att LO ska verka för att rätten att vidta stridsåtgärder för att upprätta kollektivavtal garanteras inom EU.

Byggnads ville dessutom att riksdagen skjuter på godkännandet av EU:s nya fördrag tills det klarlagts att den svenska modellen inte hotas.

Bakgrunden är att de tre domarna från EU:s domstol, Laval, Viking och Rüffert, anses som grundskott mot den svenska arbetsmarknadsmodellen.

– Löftet från regeringen 1994 då Sverige folkomröstade om EU-medlemskapet var att den svenska kollektivavtalsmodellen inte skulle hotas. Det löftet vill vi att den nuvarande regeringen står upp för, säger Johan Lindholm, ordförande för Byggnads i Stockholm.

Vill ha försäkringar
Riksdagen ska godkänna det nya fördraget i höst. Men Byggnads vill ha försäkringar innan det kan ske. Bakom kravet finns förutom Byggnads samtliga LO-förbunds avdelningar i Stockholms län.

– EG-domstolens dom i Lavalmålet är ett av de allvarligaste hoten mot oss i fackföreningsrörelsen sedan början av 1900-talet, sa Johan Lindholm.

Han föreslog att LO skulle verka för att Sverige inte ska skriva på EU:s nya fördrag, Lissabonfördraget, förrän facket fått garantier för att den svenska modellen med kollektivavtal och konflikträtt kan bestå.  

Torkel Blom från Transport kom med ytterligare ett förslag i frågan; att LO ska verka för att riskdagen inte fattar beslut om fördraget förrän Lavalutredningen som pågår är klar.

Johan Lindholm fick stöd från en rad talare från Byggnads, Transport och Grafikerna, men inte av LO-styrelsen.

– Vi är totalt eniga om vad vi vill uppnå. Vi vill se till att strejkrätten på EU-nivå inte underordnas utan överordnas den fria rörligheten. Vi är överens om att svenska kollektivavtal ska gälla i Sverige. Men en punkt skiljer oss åt – styrelsen vill inte driva ett nej till EU:s nya fördrag om Lavalfrågan inte löses, sa Erland Olauson, LO-styrelsens föredragande i frågan, som sin vana trogen spred osanningar om Lissabonfördraget under kongressdebatten.

När kritiska kongressdelegater såsom Martin Viredius, tredje vice ordförande på Transport, argumenterade att Lissabonfördraget inte innebär något värn mot framtida Lavaldomar, bröt Erland Olausson talarlistan och mästrade att kongressen inte skulle diskutera det nya fördraget eftersom kongressen redan under söndagen sagt ja till Lissabonfördraget. Det var en överraskning för de flesta av kongressdelegaterna.

Menlös strategi
Enligt Erland Olausson skulle det vara ett ”jätteslag i luften” att villkora ratificeringen av Lissabonfördraget. Han ville i stället sätta press på regeringen genom att tydligt markera att LO inte skriver på något nytt huvudavtal förrän Lavalfrågan är löst.
Denna menlösa strategi fick stöd från bland annat från IF Metall och Kommunal som tillsammans förfogade över mer än hälften av kongressens ombud.

Debatten pågick i två och en halv timme. Byggettans ordförande Johan Lindholm stred tappert och lämnade till och med in de 50 namnunderskrifter som krävs för att begära en sluten omröstning om sitt förslag, men kongressen övertalade honom att ta tillbaka begäran.

Johan Lindholm stod dock, trots upprepade övertalningsförsök från LO-ledningen, fast vid kravet om garantier för den svenska kollektivavtalsmodellen innan riksdagen tar ställning till Lissabonfördraget. LO-styrelsen var uppenbarligen osäker på utgången om förslaget skulle gå till votering, så när talarlistan var tom gick Erland Olausson upp och föreslog att de båda omstridda att-satserna skulle hänskjutas till kongressens redaktionsutskott.

Kongressen gick med på förslaget. Och efter en mangling i redaktionsutskottet, som LO-ordförande Wanja Lundby-Wedin ledde, fattade kongressen beslut halv tolv på kvällen helt utan ny debatt.

LO ska driva att den av regeringen tillsatta utredningen om hur svenska lagar ska ändras efter Lavaldomen ska presenteras innan riksdagen bestämmer sig för att skriva under Lissabonfördraget. Om utredaren ska tvingas skynda på eller om ratificeringen av fördraget kan vänta överlåter LO till regeringen att besluta.

Transports Martin Viredius är nöjd efter kongressens beslut.

– Kongressens beslut blev bättre än väntat. Det här sätter ett tryck på regeringen. Nu är det slut på tystnaden kring Lissabonfördraget.

GÖSTA TORSTENSSON
Proletären 23, 2008