Hoppa till huvudinnehåll
Av
red@proletaren.se

Sverige leder EU:s "piratjakt" i Afrika

Under förevändningen att jaga pirater stärker USA och EU sin närvaro i afrikanska vatten. De fångar Sverige tar sänds till Kenya där man bygger upp ett nytt Guantánamo. 1 april tog Sverige över ledningsansvaret för EU:s insatser mot pirater i Somalia.


Sverige har nu tagit över ledningen för den EU-styrda insatsen, EUNAVFOR – Operation Atalanta. Det innebär att 2000 europeiska soldater står under svenskt befäl. Upp till 200 personer kommer att bemanna de svenska fartygen som ska jaga piraterna. Totalt rör det sig om 7-10 större fartyg och fem flygplan. Två svenska helikoptrar kommer också att delta.  

Operationen  är EU:s första gemensamma militära operation till havs någonsin.

Nato på plats
USA leder en flottstyrka med fartyg från över 20 länder. Nato Standing Naval Maritime Group One, SNMG1, är ytterligare en flotta som deltar i jakten i området. Det är en av Natos två permanenta flottstyrkor som normalt är baserad i östra Atlanten. När SNMG1 i oktober började operera utanför Afrikas Horn var det i själva verket en historisk händelse: Det var första gången som Nato etablerade en militär närvaro i Indiska Oceanen.

Den indiske före detta diplomaten MK Bhadrakumar påpekar i en artikel i Asia Times att Nato inte hade en sådan närvaro ens under det kalla krigets höjdpunkt – och att en sådan närvaro, när den väl etablerats, lätt tenderar att bli permanent.

Enligt Bhadrakumar bör det ses som en del i det globala maktspelet mellan Nato, Ryssland och Kina. När Nato tog beslutet att skicka krigsfartyg till Somalia svarade Ryssland genast med att skicka en egen fregatt från den baltiska flottan till området under förevändning att bekämpa pirater.

Ekonomiska intressen
Det är främst kontrollen över den afrikanska oljan och andra råvaror som driver stormakterna till Afrikas kuster. Även fisket är av intresse. EU slöt 2006 ett om-stritt avtal med militärdiktaturen Mauretanien, som ger 200 fartyg rätt att fiska utanför landets kust i utbyte mot 500 miljoner euro under en sexårsperiod.

Mer kontroversiellt är avtalet med Marocko som ger rätt att fiska i vatten tillhörande Västsahara, som enligt både FN och EU är ockuperat av Marocko. Men vid sidan av det lagliga fisket växer även det olagliga. Somalias kustlinje är oskyddad för illegala fiskeflottor, som ostraffat plundrar havet. Enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorgan, FAO är uppemot 700 fartyg inblandade i det olagliga fisket – alltså mångdubbelt fler än de 200 europeiska fartyg som fiskar utanför Mauretanien.

I en intervju med Chicago Tribune beskriver Abdulwali Abudlrahman Gayre, vice minister för hamnar och fiske i den halvautonoma somaliska provinsen Puntland, tjuvfisket som en ”lång guldrush” för fiskebåtar från Asien och Europa. ”Vi har några av världens rikaste fiskevatten. Forskarna säger att det är som en regnskog för fisk. Men våra fiskare kan inte konkurrera med utlänningar i stora båtar som kommer och stjäl från våra vatten.”

Som ett led i kampen mot tjuvfisket föreslog FN-experter redan 2005 ett embargo på fisk från somaliska vatten, men förslaget avfärdades av Säkerhetsrådet. Efter att förgäves ha vädjat om omvärldens hjälp att stoppa plundringen, beslutade därför många fiskesamhällen att ta försvaret av kusten i sina egna händer. En form av havsmiliser eller sjöburna medborgargarden bildades i ett försök att avskräcka fiskepiraterna. De hade dock begränsad framgång.

Istället har EU svarat med att sända örlogsfartyg. EU:s flotta skyddar i praktiken de tjuvfiskande båtarna.  Somaliska fiskare kan inte längre skrämma iväg fiskepirater av rädsla för att själva stämplas som pirater och attackeras av de utländska flottor som olagligen patrullerar somaliska vatten.

Militarisering
Efter Sovjetunionens fall behöver Nato ha argument för sin fortsatta existens. Sak samma för uppbygget av EU:s militära samarbete. Kampen mot piraterna – havens terrorister – ger nu ytterligare argument för nya inköp av dyra krigsfartyg som annars inte skulle vara användbara i ”kriget mot terrorismen.” Kampen mot pirater erbjuder låg risk. Varje gång ett piratfartyg fångas kan massmedia rapportera om en stor seger.

HMS Carlskrona har byggts om och moderniserats på Kockums i Karlskrona för att kunna vara stabsfartyg och högkvarter för EU-insatsen mot pirater utanför Somalias kust. Kustkorvetterna Stockholm och Malmö som är rustade för u-båtsjakt har utrustats med kulsprutor.

ÖB kan tänka sig att sätta in JAS Gripen i jakten på piraterna utanför Somalias kust. På det sättet skulle Sverige kunna visa upp stridsplanen i verkliga operationer och skaffa sig bra försäljningsargument. Det som fattas är att riksdagen beviljar medel.

Nytt Guantánamo
För drygt ett år sedan tog korvetten Malmö sju somalier till fånga. Fångutrymmet på fartyget var fullt. Då var det inte svenska myndigheter som avgjorde fångarnas öde. Operation Atlantas högkvarter ligger i London. Trots att Malmö bär svensk flagg är fartyget underställt EU. Det är EU:s jurister som avgör vad som ska hända med fångarna. Svenskarna har inte ens rätt att förhöra fångarna.

Mot god betalning har Kenya åtagit sig att utreda, anklaga, döma och straffa pirater åt EU (och vissa andra länder). EU:s jurister beslöt att deportera de sju till fängelset Shimo la tewa i Kenya. Då satt redan omkring 300 somalier i Mombasas fängelse anklagade eller dömda för sjöröveri.

Stöd Somalia istället
EU:s fångar lider av sjukdomar, men de får inte någon vård. Däremot misshandlas de av poliser, fångvaktare och kenyanska fångar. De får ingen kontakt med anhöriga. Fångarna saknar tillräcklig tillgång till vatten, mat, hygien, sovutrymme och hälsovård.  

Advokaten Emmanuel Altit, från den ideella organisationen Advocate du Monde, som företräder de misstänkta piraterna fruktar att Kenya kan utvecklas till ett europeiskt Guantánamo.

I stället för att stödja EU:s jakt på somalier borde Sverige stödja Somalias jakt på tjuvfiskare från EU.

GÖRAN WAHLÉN
Proletären nr 14, 2010