Inga avsked på SKF!

Förra veckan meddelade Wallenbergägda SKF att de varslar 160 arbetare om uppsägning vid fabriken i Göteborg. Mer än var tionde arbetare riskerar nu att kastas ut i arbetslöshet för att verkligheten inte stämde med direktörernas spåkula. Visserligen blev den en vinst på 1,3 miljarder för årets tredje kvartal, men förväntningarna var högre och för att blidka ägarna ska 160 arbetare offras.

SKF:s agerande är inget annat än en provokation. Sedan 2010 har företaget gjort en vinst på över 32 miljarder kronor. Pengar som till stor del tömts ur bolaget och delats ut till ägarna. Förra året var SKF det företag i Sverige som delade ut näst mest i förhållande till resultatet.

Så fort pengarna har tömts ur bolaget är det som om de har gått upp i rök och de arbetare som jobbat ihop vinsterna förväntas betala. Det är givetvis absurt. Om företagsledningen anser att det saknas pengar i företaget så får de väl ta tillbaka några av de miljarder som plundrats av ägarna.

Direkt efter varslet krävde Kommunisternas arbetsplatsförening på SKF att fackklubben omgående samlar till stormöte. Det är rätt och riktigt. Det är arbetarna själva som måste diskutera hur jobben ska räddas och vad de är beredda att göra för att bekämpa företagets provokativa varsel.

Om frågan lämnas till fackstyrelsen, som i åratal har suttit med representanter i bolagsstyrelsen och lärt sig att sätta lojalitet med ledning och ägare före solidaritet mellan arbetare, så kommer företaget lyckas med sin provokation.

Men om SKF-arbetarna istället med en röst talar till företaget på det enda språk som de verkar begripa, detta språk heter pengar, då är det fullt möjligt att rädda vartenda jobb. Det gäller att få företaget att inse att det kommer bli dyrare att göra sig av med arbetare än att behålla dem, med andra ord att om inte alla får behålla jobben, så tänker ingen jobba, då blir det strejk.