Initiativtagare till protesterna i Helsingfors: ”Stridsviljan är på topp”
I protest mot nedskärningspolitiken bildades förra året Facebookgruppen ”Kollektivkraft mot regeringspolitiken”, där människor kunde skriva om sina egna erfarenheter av nedskärningsoket. Vi träffar en av initiativtagarna, Tiina Sandberg.
I folkmun döptes den borgerliga alliansregeringen tidigt till ”SSS-regeringen”, efter de tre ministrarna Stubb (Moderaterna), Soini (Sannfinländarna) och Sipilä (Centern).
Gruppen växte och med tankarna på att demonstrera. Nätverket bjöd in andra nätverk till offentliga möten och hade inga andra krav än att man delade ”Kollektivkraftens” grundteser:
- Mot alla nedskärningar.
- Rätten till en inkomst att leva på.
- Grundläggande mänskliga rättigheter och nej till fascism och rasism.
Ett hundratal organisationer och tusentals enskilda slöt upp bakom parollerna, och i augusti förra året samlades 10.000 demonstranter i Helsingfors till en manifestation mot nedskärningarna.
Det var också denna Facebookgrupp som arrangerade demonstrationen 12 mars.
Proletären får en pratstund med tvåbarnsmamman Tiina Sandberg, som är medlem i Finlands kommunistiska parti (Suomen Kommunistinen Puolu, SKP) och en av initiativtagarna till gruppen Kollektivkraft mot regeringspolitiken.
• Vad är det med samhällskontraktet som får finnarna att se rött?
– Den största förändringen blir om de så kallade tvångsreglerna träder i kraft och fackföreningarna görs överflödiga, säger Tiina Sandberg. Det gör det möjligt att lagvägen tvinga fram lägre löner och hindra fackföreningarna att förhandla om högre löner.
– Vissa tvångsregler verkar regeringen nu backa på, fortsätter Tiina Sandberg, men den backar inte när det gäller att hålla fast vid väldigt låga löneökningar. Därför har samhällskontraktet vältrats över på FFC (finska LO), som avtalsvägen förväntas genomföra kontraktet med den yttersta tanken att förhindra stora strejker.
– De flesta avtalen löper ut i höst. Om det nya avtalet inte har förhandlats fram innan dess, väntar ett avtalslöst tillstånd. Det spelar ingen roll vad de har att komma med, då väntar en gedigen strejkhöst! Allt sådant vill regeringen till varje pris förhindra och sätter sitt sista hopp på pamparna i FFC som redan är hatade av stora delar i arbetarklassen.
– Alla de löften som fack och arbetsgivarorganisationer gett om garanterade nya jobb, bara arbetarna går med på ned-skärningarna, har i vanlig ordning svikits. Folket vet att de är lurade, nedskärningarna har bara gett aktieägarna nya rekordhöga utdelningar. Så stridsviljan är på topp!
• Garanterar lönesänkningarna ökad konkurrenskraft?
– Självklart inte! Man talar jämt om vikten av exportbolagens lönetak som är fullständigt absurt. Exportbolagen går väldigt bra då de i samband med EU-medlemskapet flyttade sina dotterbolag till låglöneländerna. Problemen finns i de företag som agerar på hemmamarknaden och som får allt större problem när lönesänkarna stryper köpkraften.
• Vad kostar en bostad på 80 kvadrat att hyra eller köpa?
– I de större städerna råder en ständig bostadsbrist på grund av bristen på hyresrätter till rimliga hyror. Helsingfors stad tar ut en hyra på 110 kronor kvadratmetern som är rimlig för alla med fasta anställningar.
– På den privata marknaden kostar en liknande lägenhet minst 10.200 kronor i månaden och oftast mycket mera. Att köpa en bostad kostar från allt mellan 30000 till 60000 kronor kvadratmetern och priserna stiger.
• Vad innebär de av EU införda sanktionerna mot Ryssland för Finland.
– De är bara negativa. Värst drabbas livsmedelsindustrin, men många andra branscher har också drabbats. De av EU utlovade ersättningarna på grund av bojkotten har naturligtvis också uteblivit. Detta är den enskilt största anledningen till den höga arbetslösheten i Finland.
• Är Finland på väg in i Nato?
– Den politiska eliten säger ja till Nato, men finnarna nej, avslutar Tiina Sandberg.