”Sossarna och facket svek Findusarbetarna” – Bara kamp kan rädda jobben

• Hej Ulf Johansson! Kan du berätta om helgens aktiviteter?

– Vi ska hålla en manifestation utanför grindarna på Findus där vi vill visa att det finns ett alternativ till att stå passiva och låta riskkapitalisterna i Nomad Foods lägga ner och flytta utomlands.

– Det som händer i Bjuv är bara ett exempel på en utveckling där landets försörjning offras på riskkapitalbolagens altare. Jag är själv mejeriarbetare och har sett utvecklingen sedan Sverige gick med i EU. Från att i princip haft noll import av ost är vi nu nere i att cirka en tredjedel av osten vi äter kommer från Sverige. Sett till allt vi äter kan man räkna med att ungefär varannan tugga är utländsk mat. Det är ett allvarligt problem för svensk livsmedels-produktion och svensk självständighet.

• Det handlar alltså både om arbetstillfällen och nationell självständighet?

– Precis! Samtidigt som kapitalisterna visar att de inte bryr sig ett skit om de arbetare som mister sina jobb när de lägger ner och flyttar utomlands, så lämnar de också Sverige i sticket. När Findus flyttar till Tyskland är det ett exempel på när det drabbar både arbetarna och Sveriges möjlighet att föra en självständig politik, fri från stormakterna. Så kan vi inte låta det fortsätta.

• Vad kan man då göra åt det?

– I Bulogne-sur-Mer i Frankrike tänkte Findus också lägga ner men då tog arbetarna till strid. De strejkade, tände eld på bildäck och gick ut i både riks- och lokalmedia med sina protester. De satte press på regeringen att göra något och lyckades få till en överenskommelse om att fabriken ska producera 21 000 ton om året under de närmaste tre åren, att Findus inte ska dra ner på personalstyrkan och att de ska investera minst 7 miljoner euro.

– Självklart är de franska arbetarna medvetna om att det inte finns några garantier för vad som händer efter de tre åren men de har tagit kamp och visat kapitalisterna att de inte kan spotta på arbetarklassen.

• I Sverige nöjde sig facket med att förhandla.

– Ja, och se hur det gick! Hade vi haft en fackförening värd namnet hade de också tagit strid för jobben. Det är dags att påminna Karl-Petter Thorwaldsson om när han stod utanför Findus och ropade ”Inte en ärta ska flytta till Tyskland!”

– Politikerna gjorde heller inget för att rädda svensk livsmedelsproduktion. Stefan Löfven kallade till sig riskkapitalisterna och frågade varför de skulle flytta. ”Vi har överkapacitet” var svaret som regeringen lät sig nöjas med. För att tjäna mer pengar alltså. Sossarna är helt uppbundna vid kapitalet och facket är uppbundna vid socialdemokratin.

• Vad vill ni då uppnå med en manifestation?

– Vi vill visa på en annan väg än förhandlingsvägen, att det går att ta kamp. Vi kan förändra och vi måste göra det.