En grävmaskinist blir snuvad på ett jobb

Byggledningsmöte i Malmö oktober.

– Vi måste schakta bort jorden i källaren för att kunna komma fram med rören. Vem fixar in en Bobcat?

– Lugn, det behövs inte, jag har tillgång till rumäner, de kostar 100 kronor om dagen, då behöver vi inte göra någon miljökonsekvensanalys. Spadar, skottkärror och en container. Det blir billigare.

Anställningsintervju på ett avloppsspolningsföretag.

– Man börjar kl 07.00 och då ska spolbilen vara på dagens arbetsplats. Man slutar 16.00 och efter det ska spolbilen köras tillbaka till utgångspunkten. (Som i 80 procent av fallen finns 10 mil bort.) Övertid finns inte. På vårt företag är ingen med i facket, vi har inga kollektivavtal.

– Jaha, eftersom jag är arbetslös, kan jag tänka mig att ta jobbet.

– Ok, då skriver vi ett tvåårskontrakt, bryter du det ska du veta att det blir dryga skadestånd för dig…

Två bilder från dagens Sverige. Trots likheterna i vår situation, finns det de som verkar se östeuropeiska arbetare som hotet mot svenska arbetares villkor.

Visst, billig utländsk arbetskraft hotar den svenska modellen, byggd som den är, inte på facklig styrka utan på arbetskraftsbrist.

Jag kommer ihåg när vi Ifö-arbetare 1974 strejkade och maskade några veckor för att få upp lönen med 1 kr, men en morgon gick bolaget istället ut med 1,25 i höjning, mer än vi hade begärt. Bolaget fick inte folk. Arbetskraftsbristen slog hårdare än strejkerna.

Så har vi svenska arbetare levt våra liv, utanför fack och politik. Vi har ändå fått det bättre. Shoppa och grilla.

De nyanställda på mitt jobb säger: Ni vet inte hur det är därute, att bli av med tryggheten, sitt jobb, att vakna med en klump i magen, att jobba på ett bemanningsföretag, att aldrig kunna planera.

Vi diskuterar; hur ska vi möta denna anstormning från det gränslösa kapitalet mot våra löner och anställningsvillkor? Genom att vända oss emot våra arbetskamrater från Östeuropa? Distansera oss genom att kalla dem ”importerad arbetskraft”? Slå ner ögonen av skam när vi ser deras villkor? Det verkar som att arbetslöshetsspöket gör oss alla fega.

På en annan arbetsplats kallar den danske basen samman de polska rörsvetsarna (med 15 euro i timmen, skattefritt via olika bulvanföretag, det vill säga utan sjukförsäkring).

– Imorgon kommer en dansk svetsare hit, han ska ha eget rum, så några av er får dela rum i containern.

Ett dovt mummel stiger.

– Passar det inte kan ni åka hem, säger basen.

Fram stiger en rebell:

– Då kan du skicka hem mig, jag är en människa.