SD:s vändning innebär fortsatt lönedumpning

Publicerad 7 december 2016
Taxichaufförer och städare är två arbetargrupper som hade tjänat på de krav på kollektivavtalsenliga villkor vid offentlig upphandling som allianspartierna och Sverigedemokraterna röstade ner i riksdagen.
Taxichaufförer och städare är två arbetargrupper som hade tjänat på de krav på kollektivavtalsenliga villkor vid offentlig upphandling som allianspartierna och Sverigedemokraterna röstade ner i riksdagen.

Som väntat röstade riksdagen förra veckan nej till krav på lön, semester och arbetstid enligt kollektivavtal vid offentliga upphandlingar. Så arbetarfientlig är Sveriges lagstiftning att Sverige nu riskerar böter från EU för att inte lyckas uppfylla de mest grundläggande krav på arbetares rättigheter vid offentlig upphandling.

Riksdagen röstade nej till de delar i regeringens förslag om ny upphandlingslag som handlar om krav på lön, semester och arbetstid. Resten av lagförslaget gick igenom men EU kan komma att ge Sverige böter för att inte uppfylla EU:s minimikrav vad gäller arbetsrätt.

Vänsterpartiets ekonomiskpolitiska talesperson Ulla Andersson satte ord på den absurda situationen när hon i riksdagsdebatten sa att till och med EU-kommissionen är mer progressiv vad gäller arbetsrätt än vad Sverigedemokraterna och borgarna är.

Sverigedemokraterna har som bekant gjort helt om i frågan. Från att ha krävt att svenska kollektivavtal ska gälla vid offentlig upphandling rapar de blåbruna gossarna numera lydigt upp Svenskt Näringslivs propaganda om krångliga regler och missgynnande av småföretag.

Det räckte med några bjudluncher från Almega och Svenskt Näringsliv för att få Oscar Sjöstedt och Jimmie Åkesson att rätta in sig i ledet.

I ett försök att få till en retorik som passar partiets väljarkår bättre stod Oscar Sjöstedt i riksdagens talarstol och ljög om att regeringens förslag skulle favorisera utländska företag med utstationerad arbetskraft, vilket inte stämmer.

Det försiktiga lagförslaget krävde inte något mer än lägstanivåerna i kollektivavtalen vad gäller lön, arbetstid och semester.

Inget krav på att de upphandlande företagen ska ha tecknat kollektivavtal. Inte heller krav på tjänstepension och försäkringar, vilket innebär att företag utan kollektivavtal fortfarande skulle ha gynnats även om förslaget gått igenom.

Paragraferna om arbetsrätten var i praktiken döda när riksdagsdebatten började, finansutskottet hade redan sagt nej till dem och med Sverigedemokraternas helomvändning fanns inte längre majoritet i riksdagen.

Civilminister Ardalan Shekarabi försökte ändå vädja till borgerliga ledamöter att rösta för förslaget i sin helhet.

Det är den cementerade blockpolitiken som fördummar svensk politik, lät det från högersossen Shekarabi som inte vill tro att så snälla och trevliga människor som kristdemokraten Jakob Forssmed och centerpartisten Peter Helander egentligen är för lönedumpning.

Varje år gör stat, kommun och landsting upphandlingar för runt 600 miljarder kronor, upphandlingarna står för nästan en femtedel av Sveriges BNP. Det vidriga systemet med skattefinansierad lönedumpning kommer nu att fortsätta.

Shekarabi var ärlig när han sa att det knappast är församlingen i kammaren som kommer att få betala priset för den fortsatta lönedumpningen.

Taxichaufförer i Stockholm får på grund av färdtjänstupphandlingen jobba upp till 80 timmar i veckan för att få ihop en lön att leva på. Lika illa är det i städbranschen där timlöner så låga som elva kronor avslöjats.

Att EU kan komma att ge Sverige bakläxa för att alltför flagrant trampa på arbetsrätten i den fria konkurrensens namn är en ödets ironi. Det är anpassningen till EU-politiken som ligger bakom upphandlingssystemet, och Lagen om offentlig upphandling (LOU) är baserad på ett EU-direktiv.

Lösningen på lönedumpningen kommer naturligtvis inte att komma från Bryssel utan står tvärtom att finna i kampen för att lämna kapitalets union och dess lagstadgade högerpolitik.