”Det är låg standard på privata boenden”

Publicerad 3 februari 2016
Omar Hussein arbetar med ensamkommande flyktingbarn på ett HVB-hem som drivs i offentlig regi.
Omar Hussein arbetar med ensamkommande flyktingbarn på ett HVB-hem som drivs i offentlig regi.

Arbetsmiljön på hem för vård eller boende (HVB) har kommit i fokus sedan en 22-årig kvinna blev knivskuren till döds på ett boende för ensamkommande flyktingbarn i Mölndal förra veckan.

”Det handlar bara om pengar, att göra allt så billigt som möjligt.”

– Jag blev chockad när jag fick höra att hon var 22 år och var där själv, säger Omar Hussein som arbetar på Lundgården HVB-hem utanför Eslöv.

Han berättar att på Lundgården finns det både dag och natt alltid minst två personal som tar hand om de tretton ensamkommande pojkar som för närvarande bor på hemmet. Lundgården drivs av det offent-ligägda företaget VoB Syd på uppdrag från Lunds kommun.

Boendet i Mölndal där 22-åringen stacks ihjäl är däremot privatägt. Ägaren är företaget Living Nordic AB som drivs av göteborgaren Patrik Sjögren. Enligt en granskning som Göteborgs-Posten gjorde i höstas har Sjögren tidigare varit vd för bolag som sysslat med vinimport och internetpoker.

– Det är ett privat boende och ägaren tänker bara på pengarna. Det känns fel från början, säger Omar Hussein.

Omar Hussein har arbetat med ensamkommande barn på Lundgården sedan oktober förra året, och som tolk i sex år.

– Som tolk har jag fått se hur det ser ut på många HVB-hem. På 90 procent av de privata boenden jag besökt har standarden varit mycket låg. Det syns på allt från möbler och städning till att det är överbelastat med barn, dålig kontroll och låg aktivitet för barnen.

– Det handlar bara om pengar, att göra allt så billigt som möjligt.

Fackförbunden Kommunal och Vision har tidigare varnat om ensamarbete på HVB-hem. För ett år sedan genomförde Vision en enkät om arbetsvillkoren för personal inom HVB – barn och unga. Redan då uppgav mer än två tredjedelar av de tillfrågade att de arbetar ensamma ibland eller alltid och 68 procent att de blivit utsatta för hot eller våld från brukare.

I höstas gjorde Vision en ny undersökning bland medlemmar som arbetar med flyktingar. Av de som arbetar inom HVB för ensamkommande barn och unga svarade 70 procent att de fått en ökad arbetsbelastning och 38 procent att de fått en mer otrygg arbetsmiljö. 82 procent svarade att de anser att ökad kontroll av arbetsmiljön på boendena är en högt eller mycket högt prioriterad åtgärd.

IVO, Inspektionen för vård och omsorg, kommer att inspektera samtliga HVB-hem under 2016. Men till skillnad från tidigare år, då de gjort en anmäld och en oanmäld inspektion, kommer de bara att göra en inspektion som antingen är anmäld eller oanmäld. IVO:s inspektioner har heller inte arbetsmiljön i fokus utan ser främst till situationen för barnen.

2015 kom 35.000 ensamkommande barn till Sverige, vilket är fem gånger fler än 2014. IVO tog under hösten emot 60 Lex Sarah-anmälningar från kommuner som inte tycker att de klarar arbetet med ensamkommande flyktingbarn.

I samband med flyktingkrisen valde Socialstyrelsen i december förra året att införa tillfälliga undantag från föreskrifterna för HVB-hem. Kravet på adekvat högskoleutbildning för den som vill öppna HVB-hem togs bort från och med 1 januari, liksom kravet på att det ska finnas personal på hemmet dygnet runt även då de som är placerade på hemmet inte är där.

Något särskilt krav på personaltäthet finns inte över huvud taget, asylkapitalisterna får efter eget huvud se till att ”arbetet organiseras så att den enskilde tillförsäkras boende, vård och behandling som är av god kvalitet och uppfyller kraven på säkerhet”.

En stor skillnad mellan kommunala och privata HVB är att de anställda på de senare inte skyddas av meddelarfrihet. En kommunanställd som slår larm om dåliga villkor skyddas enligt lag, en privatanställd riskerar sitt jobb.

Omar Hussein tycker att flyktingmottagandet fungerar bättre när det är offentligt organiserat än när det är privat.

– Jag tycker kommunerna borde ta mer ansvar. Migrationsverket tar vem som helst som har boende att erbjuda. Det borde också vara fler inspektioner av IVO.

Omar Hussein kom själv till Sverige som flykting. Han kom med sin mamma och nio syskon från Somalia i december 1990. I Malmö bodde redan en syster sedan sex år tillbaka.

Efter en månad i Malmö anvisades familjen till en flyktingförläggning utanför Kalmar. Ett halvår senare fick de uppehållstillstånd och kunde flytta in i ett hus i Nybro.

Omar Hussein säger att det är stor skillnad på flyktingmottagandet idag jämfört med när han själv kom. Det fanns till exempel ingen som kunde tolka till somaliska när familjen kom 1990.

– Men Nybro kommun hjälpte oss bra, de gjorde allt de kunde för oss.

Omar Hussein lyfter fram en annan stor skillnad i mottagandet idag jämfört med för 25 år sedan:

– Då var det kommunen som tog emot nyanlända, nu är det Arbetsförmedlingen. Moderaterna tyckte det skulle vara bättre för integrationen, att det skulle få flyktingarna snabbare i jobb.

Att alliansregeringen i och med etableringsreformen 2010 gjorde Arbetsförmedlingen till bostadsförmedlare kan knappast påstås ha avhjälpt bristen på flyktingboenden.

Omar Hussein pekar istället på grund-orsaken till att kommunerna är desperata efter HVB-hem.

– Bostadsbristen. Man har inte byggt bostäder.