Hoppa till huvudinnehåll
Av

Dödsolycka på SSAB  i Luleå

Två arbetare omkom när de skulle tömma en cistern innehållandes tjära på koksverket, SSAB, i Luleå. Nu riktas kritik mot företagets riskanalyser och mot allvarliga säkerhetsbrister.


Ingen skall behöva dödas eller skadas på jobbet. De är en vision som ofta uttalas. Som alltid är visionen en sak, verkligheten en annan.

Mellan 2009 till 2012 ökade antalet arbetsolyckor med sjukfrånvaro från 25881 till 30148, en ökning med 16 procent. Antalet dödsfall på arbetet har legat i snitt på ungefär 50 personer per år.

Trots tjusiga målsättningar dödas alltså i snitt en person varje vecka och varje dag skadas 83 personer så allvarligt att de blir sjukskrivna. Det är kapitalets profitjakt som driver fram olyckor.

I torsdags förra veckan var det dags igen. Två arbetare dog vid koksverket, SSAB Luleå. De var sysselsatta med att tömma en cistern på stenkolstjära när luckan brast, tjäran forsade ut och de begravdes.

De två kom från ett entreprenadföretag, IVAB (Infjärdens värme AB). Bägge drygt 60 år gamla. En av dem hade bara två månader kvar till pension. De hade tidigare vid ett antal tillfällen arbetat med liknande uppgifter, men denna gång gick det snett.

Den metod som användes var att delvis skära upp en lucka för att sedan från en arbetskorg skära upp den sista biten. Cisternen rymmer ca 6000 kubikmeter. Enligt SSAB fanns det ca 300 kubikmeter stenkolstjära och slam kvar när den skulle tömmas.

Dagen efter olyckan gick IF Metall ut i media och riktade förödande kritik mot SSAB. Man hävdade att den riskanalys som SSAB påstod var gjord innehöll stora brister och var ytterst undermålig. Stämmer uppgifterna från IF Metall är det frågan om skrämmande allvarliga fel och nonchalans från SSAB.

IF Metalls kritik riktar in sig på två punkter. För det första hävdar man att SSAB:s påstående om att det var kvar 300 kubikmeter stenkolstjära och slam var en lögn. I själva verket var det närmare 1000 kubikmeter vilket i så fall var orsaken till att luckan brast eftersom trycket blev för hårt.

För det andra skulle vallen, utformad som en bassäng, inte ha byggts upp förrän när luckan skulle öppnas helt och man arbetade från arbetskorgen i en lyftkran. Nu blev vallen en dödsfälla.

Arbetarna hade ingenstans att ta vägen när tjäran och slammet forsade ut. De hann inte ta sig till en stege några meter bort, utan begravdes i dryga tre meter tjära.

Nu pågår tre parallella utredningar, polis, arbetsmiljöverket och de två företagen (SSAB, IVAB). Erfarenhetsmässigt kommer det att dröja 2-3 år innan åtal väcks.

Trots tjusigt tal om arbetsmiljö har arbetsplatsolyckor en låg prioritering. Den nuvarande högerregeringen har kraftigt skurit ned anslagen till förebyggande arbetsmiljöverksamhet.

När högerregeringen tillträdde avskaffade man Arbetslivsinstitutet som sammanställde forskning kring arbetsmiljö och var världsledande. Man har även kraftigt minskat anslagen till Arbetsmiljöverket. Även företagshälsovården har fått stryka på foten. Även utbildningen för skyddsombud har ifrågasatts.

I samband med dödsolyckor beklagar ministrarna i regeringen, men i realiteten är det ingenting annat än munväder. De må gråta krokodiltårar, men i verkligheten värnar de kapitalets profitintresse framför en säker arbetsmiljö.
Jan Englund