”Försämringarna en effekt av privatiseringarna”

Tisdag eftermiddag och buss 142 rullar fram i kvarteren mellan Älvsjö station och Telefonplan. Passagerarna kliver av och på, ett äldre par frågar oroligt om den rätta hållplatsen. Ute på gatan skyndar bilarna brådskande hem efter jobbet. Vägarbeten blockerar och minskar framkomligheten.

Bussförare Achim Rödner svarar glatt och kastar sig med tillförsikt ut i rusningstrafiken. Det märks att han gillar sitt jobb. Men också att han är kommunist. Än så länge har hans garage inte tagits ut i strejk. Men han är helt klar på att strejken i sin förlängning handlar om politik.

– Jag kör på en röd GPS, säger han med ett fast grepp om ratten. Bussförarna vill visa att de har fått nog. Försämrad anställningstrygghet, splittrade arbetstider och dåliga löner – jag ser allt som en effekt av privatiseringar och upphandlingspolitik.

Ett av strejkens huvudkrav är garanterad anställningstrygghet vid upphandlingar. Ingen ska behöva förlora jobbet bara på grund av att verksamheten tas över av en ny entreprenör. Kommunals Peter Boström har till och med lanserat tanken på en omskrivning av Lagen om anställningsskydd.

– Naturligtvis borde det vara lag på det, anser Achim Rödner. Ett politiskt krav. Men ännu bättre vore det om vi kunde få stopp på hela systemet med anbud och konkurrerande entreprenörer. Samhället borde ensamt stå som ägare och ta ett samlat grepp över kollektivtrafiken.

Vid Telefonplan står bussen stilla i någon minut och Achim Rödner får tillfälle att pusta ut. Tidtabellen är noga reglerad och uppdateras återkommande på förarpanelens display. Ett av många stressmoment i vardagen. Nu är det dags att vända och åka tillbaka till Älvsjö.

– Det är viktigt att vi ute i verksamheten är vakna och driver på i dom här frågorna, fortsätter han. Kommunal gör helt rätt men strejken får inte reduceras till en ombudsmannagrej. Kampen måste komma från gräsrötterna annars är risken stor att vi förlorar.

Achim Rödner ska köra fem olika linjer under eftermiddagen och kvällen. Det får vara nog för idag. Totalt sett har han 42 busslinjer att hålla i huvudet. På grund av flera utspridda arbetspass kan det hända att han får en sammanlagd arbetsdag på 13 timmar. Det känns i både huvudet och kroppen.

– Strejken har ett brett stöd hos allmänheten, summerar han. Folk verkar ha förståelse för våra krav. Vi är inte ensamma om att drabbas av den här nyliberala politiken. Jag tror att det är många som börjar tröttna nu.