”Insamlingen är naturlig för oss” – Arbetare på Renova stödjer Hamnfyran

Publicerad 6 april 2017
– Solidaritetsarbetet är en fråga för hela klassen oavsett politiskt ställningstagande, säger Erik Pettersson, här tillsammans med sina arbetskamrater på Renova, Alexander Roslund och Anders Berger.
– Solidaritetsarbetet är en fråga för hela klassen oavsett politiskt ställningstagande, säger Erik Pettersson, här tillsammans med sina arbetskamrater på Renova, Alexander Roslund och Anders Berger.

– Ska vi ta tillbaka arbetstagarnas styrka måste vi agera tillsammans som ett kollektiv. Därför är hamnarbetarnas kamp så glädjande, säger Renovaarbetare som samlat in pengar till hamnarbetarna i Göteborg.

”Det är viktigt att vi bryr oss om andra arbetargrupper än vår egen. Det ser man tyvärr mindre av idag.”

Anders Berger

Renova i Göteborg är en av arbetsplatserna där pengar samlats in till Hamnarbetarförbundet. Proletären begav sig till Renovas sopförbränningsanläggning för att prata med några av arbetarna.

På parkeringen möter vi Alexander Rosenlund, Anders Berger och Erik Pettersson. Tre viktiga kuggar i verkets drift. Alexander Rosenlund är driftansvarig för förbehandlingen. Den delen av verket som tar emot träavfall.

Ventilationen på anläggningen optimeras av Anders Berger. En arbetsuppgift som möjliggör en god arbetsmiljö. Erik Petterson arbetar på el avdelningen som arbetar med alla spänningssatta system.

Sopförbränningsanläggningen är imponerande där den ligger längs järnvägens sträckning. Två stora vita byggnader som åtskiljs av en väg som trafikeras av tunga lastbilar med sopor. Den råvara som ska bli till fjärrvärme för Storgöteborgs befolkning. Ur de fyra förbränningspannorna hämtar rikets andra stad sin värme. Den jättelika anläggningen kröns av skorstenen som syns från alla väderstreck.

Vi börjar intervjun med att fråga varför de har stöttat hamnarbetarnas kamp.

Alexander Rosenlund förklarar att det handlar om rätten att teckna sina egna avtal.

– Alla arbetare ska ha rätten att teckna sina egna kollektivavtal. Den rätten ska ligga hos arbetarna, inte hos arbetsgivarna.

Anders Berger fyller i att solidariteten är så oerhört viktig för arbetarklassens trygghet.

– Jag tycker att det är viktigt att vi även bryr oss om andra arbetargrupper än vår egen. Det är tråkigt nog något man ser mindre av idag.

Han menar att orsaken till klassens svaga ställning har historiska orsaker.

– Jag tror att dagens situation är en följd av ”satsa på dig själv”-tänket som blev allt vanligare under 80- och 90-talet.

Diskussionen fortsätter och Alexander Rosenlund tar upp sin syn på den svenska arbetsmarknaden. Han ser med olust på vilken riktning utvecklingen har tagit.

– Solidariteten är viktig! Som i det här fallet med hamnarbetarna. Jag ser otäcka tendenser att arbetsmarknaden börjar förvandlas till ett amerikanskt dravel. Jag vill inte ha dert som i USA där företagen styr och ställer. Solidariteten kan stoppa den utvecklingen.

Anders Berger nickar instämmande och ger sin syn på hur vi ska förändra arbetsmarknaden.

– Ska vi ta tillbaka arbetstagarnas styrka måste vi agera tillsammans som ett kollektiv. Därför är hamnarbetarnas kamp så glädjande.

Vi vänder oss till Erik Pettersson som tog initiativet till insamlingen på Renova. Framförallt är vi nyfikna på hur man tar det första steg på sin arbetsplats för att lyfta solidariteten.

– Först och främst måste man fånga tillfället. Många arbetare vill stötta när andra arbetare går ut i konflikt. Jag tror alla känner sig lite nervösa inför att ta tag i en sådan fråga på sin arbetsplats. Men man måste ta språnget! Ett tips är att prata personligen med sina arbetskamrater. Det ger möjlighet till intressanta diskussioner.

Som medlem i Kommunistiska partiet får Erik Pettersson ett råd från Anders Berger angående partipolitisk inblandning i solidaritetsarbetet.

– Insamlingen är naturlig för oss men jag tror att det är viktigt att den sker utan partipolitisk tillhörighet.

Erik Pettersson nickar instämmande och tar upp Liberalernas utfall mot strejkrätten.

– Precis, solidaritetsarbetet är en fråga för hela klassen oavsett politiskt ställningstagande. Dock är det tydligt inom vilka partier hamnarbetarna har sina motståndare.

En snett leende uppenbarar sig hos Alexander Rosenlund. Han ser med olust på hur strejkrätten har hamnat i skottgluggen.

– Arbetsgivarorganisationerna ogillar när strejkerna används som ett påtryckningsmedel. De tillåter den så länge den inte används. Det är viktigt att vi sätter stopp för sådana försämringar.

Intervjun lider mot sitt slut och likaså ännu en dag på förbränningsverket. Dagens uppdrag att hålla göteborgarna varma har avklarats. Alexander Rosenlund, Anders Berger och Erik Pettersson lämnar verket för att kliva på bussen.

Kvällsskiftet fortsätter att elda i pannorna tills dagskiftet kommer. I pannorna flammar elden som ska värma upp där regn och kyla försöker tränga in. Nästan poetiskt kan den ständiga elden liknas vid solidariteten.

Proletären, Göteborg