Hoppa till huvudinnehåll
Av

Piketty mot ojämlikheten

Hans kritik mot växande klassklyftor hyllas av vänstern, men antikapitalismen saknas i Thomas Pikettys ”Capital in the Twenty-First Century”.


Han kom, han sågs men segrade han? Den mycket omdiskuterade och omdebatterade franske nationalekonomen Thomas Piketty besökte Sverige tidigare i år. Hans bok ”Capital in the Twenty-First Century” har väckt stor uppståndelse och starka känslor bland ekonomer och politiker i västvärlden. Varför?

I sin bok tar Piketty upp fördelningen av inkomster och förmögenheter i västvärlden. Hans slutsatser är underbyggda med ett stort siffermaterial med uppgifter om skatter, inkomster och förmögenheter. Det insamlade materialet sträcker sig tidsmässigt över flera hundra år. Tidsserierna har analyserats och presenteras i boken i åtskilliga diagram och tabeller.

Piketty hävdar utifrån sin forskning att inkomstskillnaderna i västvärlden successivt minskade från 1900-talets början till in på 1960-talet. Men under 1980-talet började inkomstskillnaderna och ojämlikheten att öka mellan de rika och folkflertalet. Vi är på väg mot samma koncentration av inkomster och förmögenheter som rådde vid tiden alldeles före första världskrigets utbrott.

Orsaken bakom denna utveckling är enligt Piketty att kapitalets avkastning på årsbasis varit högre (cirka 5 procent) än ekonomins tillväxttakt som legat på cirka en procent. Detta förhållande gäller västvärldens jämförbara ekonomier. Att inkomstskillnaderna i västvärlden ökar – Sverige inget undantag – måste man göra någonting åt blir Pikettys slutsats, annars kommer våra samhällen att slitas isär. Till och med demokratin är i förlängningen hotad anser han.

Att kräva ett stopp för en fortsatt marsch mot ett ojämlikt samhälle – där fåtalet rika blir än rikare och klasskillnaderna ökar – är det att inta en vänsterståndpunkt?

Ja, i och för sig, men är Piketty en vänsterekonom för det? Det finns några aspekter i debatten om hans bok, som kommit i skymundan, och som jag fortsättningsvis tänker ta upp.

Bokens titel (i översättning) ”Kapitalet i det tjugoförsta århundradet” för tankarna till Marx. Är Piketty marxist? Mycket tveksamt!

I inledningen påstår han (s 52 och s 227f) att lagen om profitkvotens fallande tendens är felaktig. Marx bortsåg enligt Piketty från teknologins utveckling: Därmed negligerade han den ökade produktiviteten och tog inte hänsyn till att tekniskt framåtskridande kräver kunskap och kompetens. Marx saknade också, påstår Piketty, ett historiskt perspektiv och han använde inte tillgängligt statistiskt material på ett systematiskt vis. Med svepande formuleringar som dessa avfärdar Piketty Marx lite väl lättvindigt.

För Marx och hans efterföljare har profitkvotens fallande tendens varit central i analysen av det kapitalistiska samhällets skapande av klasskillnader. Varje kapitalist har alltid strävat efter att öka sina vinster och rikedomar. Tekniska förbättringar (produktivkrafternas utveckling) har medfört att kapitalets organiska sammansättning har förändrats över tid. Ökningen av det konstanta kapitalet (byggnader, maskiner) har ökat snabbare än det variabla (löner) under denna profitjakt.

Följden av detta är att maskinerna ersätter arbetare som tvingas att ställa sig in sig i reservarmén av arbetslösa. Reservarmén kommer att driva på lönenedpressningen och på sikt leda till arbetarklassens utarmning.

Borgerliga ekonomer brukar använda andra begrepp för detta skeende. De talar om den strukturella arbetslösheten i stället för reservarmé. Lönenedpressningen beskrivs som en situation av naturlig arbetslöshet eller NAIRU. (Med detta menas en arbetslöshetsnivå som är förenlig med stabil inflationsnivå; det vill säga om arbetslösheten minskas genom expansiv efterfrågepolitik kommer inflationen att öka).

Är Piketty en vänsterekonom? Nej, inte eftersom han förkastar Marx tes om profitkvotens fallande tendens och att denna leder till arbetslöshet och klasskillnader.

Vilken lösning har Piketty på västvärldens ojämlikhetstrend, där de redan rika blir rikare?

Han lanserar en global progressiv förmögenhetsskatt med hög marginalskatt (cirka 80 procent). En sådan skatt på global nivå anser han visserligen vara en utopi. Men Piketty ger inte upp. (s 471) Skall man ha en progressiv skatt på kapital och förmögenheter krävs internationellt samarbete och regional politisk integration. Det är endast med överstatlighet som den globala kapitalismen kan regleras.

Till slut hamnar Piketty i EU:s famn, och det är inom EU som denna förmögenhetsskatt skall genomföras. (s 573) Detta förutsätter förstås att EU blir en federation. Kommer verkligen ett federativt EU att föra en skattepolitik som gynnar arbetare och andra? Knappast.

Redan nu är ju EU en organisation där de starka styr och ställer. Solidaritet med de arbetslösa och utsatta är inte EU:s huvudprincip. Det grekiska folket vet nog att det är IMF, ECB och EU-kommissionen som dikterar villkoren för en hård åtstramningspolitik, som drabbar de flesta greker.

Vad saknas i Pikettys bok? Klassanalysen! Visst har han en klassanalys, men den gäller medelklassens situation. Medelklassen har ett stort humankapital i form av hög utbildning, men de kommer aldrig att kunna leva på samma höga nivå som det rika fåtalet. Det är lätt se ojämlikheten uppåt och glömma bort solidaritet med den stora massan av arbetare som i västvärlden lever under hårda ekonomiska villkor i åtstramningens tidevarv.

Piketty ställer de nödvändiga frågorna om ojämlikhetens utveckling. Att fördelningsfrågorna är viktiga är de flesta borgerliga ekonomer överens om, men de ifrågasätter hans progressiva förmögenhetsskatt. Den är ”konfiskatorisk”, lyder ett omdöme.

Åtskillig energi har dessa ekonomer lagt ner på att visa att det stora siffermaterial, som Piketty utnyttjar för sin analys och sina slutsatser, är behäftade med felaktigheter. Den kritiken är svår att bedöma för en lekman.

Vi är dock många som runt omkring oss ser ojämlikhet och klassklyftor breda ut sig i vårt land, en följd av många års avregleringspolitik och en privatiseringsiver som gränsat till besatthet. Det är rön som Piketty lägger i dagen med sin bok. Men de sakfrågorna vill inte borgerligheten se och diskutera. Det verkar snarare som man vill slå ihjäl budbäraren eftersom han kommer med dåliga nyheter.

Den nödvändiga och avgörande frågan ställs aldrig i Pikettys bok, det vill säga frågan om att avskaffa kapitalismen, vilket är en självklarhet för oss kommunister.

Är Piketty en vänsterekonom? Nej, snarare en godhjärtad socialdemokrat eller socialliberal. Även om man inte vet vad den osynliga handen gör, vet man dock säkert vad den roffande handen ägnar sig åt. Det är en visdom som fattigt folk lärt sig av bitter erfarenhet.

Nej, låt oss istället avskaffa det människofientliga ekonomiska system som vi känner som kapitalismen och snarast inleda marschen mot ett samhälle som bygger på solidaritet och jämlikhet.
Kaj Odelstål
Fakta

Piketty mot ojämlikheten

Läs mer
  • Thomas Pikettys ”Kapitalet i det tjugoförsta århundradet” kommer under 2015 på svenska på Karneval förlag.