Hoppa till huvudinnehåll
Av
Partistyrelsen (K)

Vi lever under våra tillgångar

245 miljarder kronor! Den ofattbara summan har under 2000-talets förts ut ur Sverige – varje år!


2012 gick Sverige om Kina vad gäller överskott i bytesbalansen, mätt som andel av BNP.

Nyheten mottogs säkert med en gäspning av de flesta, om man alls såg den. Den här typen av nationalekonomiska mått berör inte i precis vardagen. Alternativt mottogs den som något positivt. Överskott är väl alltid bra.

Inget kan vara felaktigare. Bytesbalansen visar skillnaden mellan vad vi producerar inom landet och vad vi själva använder. Underskott i denna balans betyder att ett land lever över sina tillgångar och ett överskott att det lever under dem.

För Sveriges del gäller alltså det senare: Vi lever under de tillgångar som vår gemensamma produktion skapar.

Om vi tänker oss det där klasslösa folkhushållet, som ekonomerna ibland pratar om, så bör bytesbalansen ligga kring noll. I ett sådant tillstånd används hela produktionsförmågan till folkhushållets bästa.

Så är det inte längre i Sverige. Efter att länge och väl ha balanserat kring den där ideala nollan har vi sedan 1994 haft permanenta och stigande överskott i bytesbalansen. Under 2000-talet handlar det om i genomsnitt 7 procent av BNP eller 245 miljarder kronor per år.

Det svenska folkhushållet producerar alltså för 245 miljarder kronor mer än vad vi konsumerar och investerar inom landet. Det gör i runda slängar 49000 kronor per sysselsatt och år. Eller 80 procent av vad hela hälso- och sjukvården kostar varje år.

Vart tar pengarna vägen? Jo, de hamnar i utlandet som finansiella fordringar. Enkelt uttryckt kan man säga att det svenska överskottet lånas ut till underskottsländer för att de fortsatt skall kunna handla mer än de producerar.

Det är bara att räkna. 245 miljarder om året i de elva år som hittills är statistikförda under 2000-talet ger ackumulerade utlandsfordringar om 2695 miljarder kronor. Lägg till överskotten under 1990-talet
och det gör en hel bruttonationalprodukt!

Med denna summa i bagaget kan man lockas kontra på tjatet om statsskulden, där den nyfödde förses med skuldsedel om halsen. Här skulle vi istället kunna skriva ut en väl tilltagen fordring.

Men riktigt så enkelt är det inte. Eftersom folkhushållet bara finns som konstruktion. Överskottet i bytesbalansen är visserligen skapat av arbetande människor i Sverige, men dess frukter, de finansiella fordringarna i utlandet, tillhör inte oss utan exportföretagen. Det är exportföretagens övervinster som samlas på hög i utlandet, istället för att investeras här hemma.

Det finns en mycket enkel lösning på problemet, som i teorin erkänns av nationalekonomin, om än inte av horden av köpta nationalekonomer: Höj lönerna! Öka investeringarna!

Tänk tanken att 245 miljarder kronor överfördes från vinster till löner och bytesbalansen därmed bringades i balans. Ge överföringen en strikt fördelningsprofil – mycket till de med låga inkomster, inget till de med höga – och den inhemska ekonomin skulle få den köpkraftsstimulans den behöver.

Kom sedan ihåg att cirka 60 procent av företagens lönesumma går till stat och kommun via arbetsgivaravgifter, inkomstskatt, moms och andra indirekta skatter. Åtgärden skulle alltså stärka de offentliga finanserna med 147 miljarder kronor om året och ge utrymme för ökad offentlig konsumtion och ökade offentliga investeringar.

Nu är det enkla inte så enkelt. Eftersom storföretagen och deras ägare vinner på den nuvarande lönenedpressningsregimen. Det är deras girighet som plundrar folkhushållet och de vill inte avstå en endaste krona.

Proletären skall återkomma till överskottet i bytesbalansen och till hur det skall återbördas till dem som skapat det. Här skall vi bara understryka en sak: Glöm snacket om att låga löner och höga vinster ger jobb i Sverige. Det är tvärtom. Lönenedpressningsregimen plundrar Sverige. Pengarna hamnar i gapet på finanshajarna.
Fakta

Vi lever under våra tillgångar