Diskriminerande pensionssystem
Efter att varit med och skolat ut, jag vet inte hur många hundra barn från fritids, blev det till slut min egen tur. Att avsluta ett yrkesliv, efter att i så många år ha haft en arbetsplats att gå till, från ena dagen till den andra kändes alltför tvärt. Kanske är det en yrkesskada från arbetet som fritidspedagog. Jag behövde helt enkelt skolas ut ur jobbet.
Det blev nästan två år med halvtidsarbete och halv pension.
Men sedan årsskiftet har pensionärslivet börjat på heltid och jag saknar inte mitt lönearbete ett enda dugg. Nu råder jag själv över mina dagar. Det känns som en ocean av egen tid. Det är en härlig känsla.
Det sägs att man inte ska fråga vart tiden tar vägen. Det heter att frågan är fel ställd.
Tiden kommer ju till oss. Det handlar bara om att ta emot och fylla den med det som är viktigt och intressant. Eftersom jag länge varit politiskt aktiv så är det självklart att ta tid till politiken och nu finns ett utrymme att ge politiken ännu mer tid. Att ha tid till att läsa, skriva och planera för kommande seglatser. För att umgås med barn och barnbarn.
Och det välsignade hushållsarbetet. Där har jag kommit så långt som att öva på att laga middag någon dag i veckan.
Men det är klart att det tidigare varit en viss oro för hur den personliga ekonomin skulle se ut.
För nu ska man också ha råd med sina dagar.
De flesta utgifter är ju kvar som de var när man hade löneinkomst. Men det reder sig säkert. Även om jag tycker att ett långt liv i arbete skulle lönas bättre i pensionskuvertet. Nu är jag mer bekymrad över mina medsystrar som kanske inte arbetat lika lång tid. Ännu mer måste man bekymra sig över de yngre kvinnorna.
Jag har flera gånger tänkt att när det äntligen blev möjligt för kvinnor att börja samla ATP-poäng då skulle systemet göras om. Utvecklingen var på väg åt det hållet att även kvinnor skulle kunna få en skaplig pension. Men nej, då var det nödvändigt att ändra systemet annars skulle pengarna inte räcka hette det. Så infördes rena rama nedskärningssystemet.
Sverige har ett pensionssystem som diskriminerar kvinnor.
Kvinnor har lägre pension än män bara för att de är kvinnor.
Kvinnor har ofta ett kortare yrkesliv med pensionsgrundande inkomst. De har lägre löner, vare sig arbetet är heltid eller deltid och längre livslängd.
Häromdagen läckte det lite från pensionsåldersutredningen. Det är pensionsgruppen som utreder och den består av politiker från de fem partierna som står bakom beslutet om det nuvarande pensionssystemet. I ett reportage i Göteborgs-Posten från den 18 februari i år kan man läsa att just nu lägger gruppen mycket tid på att lyssna på olika experter och följa de olika utredningar som antingen är på väg eller ute på remiss.
Så bra, då vill jag passa på tillfället och bekantgöra min uppfattning och ställa några frågor.
Först; hur mycket är full pension? I ett system som räknas om varje år?
Vidare står det att läsa att pensionsgruppen är helt överens om att ”vi” behöver arbeta längre, att det är viktigt att folk känner förtroende för systemet, och dessutom har gruppen en samsyn på att det nuvarande pensionssystemet inte ska vältas över ända.
Ja tack, jag tar gärna emot svar på frågorna.
Så till min uppfattning; nej jag är inte med i er samsyn om att pensionsåldern ska höjas, den borde snarare sänkas. Till frågan om förtroende har ni misslyckats kapitalt. Folk har ingen aning om vad de kommer att få i pension. Talar man med unga människor säger de att det är ingen idé att ens försöka räkna ut eftersom allt ändras hela tiden. Vilket ju är meningen.
Så sist men inte minst, till den sista satsen vill jag uttrycka en egen åsikt där jag säkert har samsyn med många; vält det nuvarande pensionssystemet över ända.
Det är i grunden felen finns och då är det ingen idé att lägga om några takpannor!