Carl Bildt på hal is i Arktis

I förra veckan hade Arktiska rådet möte i Kiruna. I rådet ingår de fem nordiska länderna samt USA, Kanada och Ryssland. Sverige har haft ordförandeskapet och ordförande för Kirunamötet var självaste utrikesministern Carl Bildt.

Man kunde kanske hoppas att en organisation som säger sig värna om den arktiska miljön och de människor som bor och verkar där skulle gå i spetsen för att skydda Arktis, men av detta blev det visserligen många ord, men knappast någon handling. Den globala uppvärmningen är som störst på norra halvklotet och värst drabbad är den arktiska regionen vilket bland annat visat sig i en allt mer krympande polaris. Förra året slogs ett nytt isminimum. I en sådan situation hade det varit på sin plats att verka för minskande koldioxidutsläpp och satsningar på förnybara energikällor.

Men Carl Bildt har som ordförande varken kritiserat kapplöpningen om den arktiska oljan eller tagit upp en diskussion om nödvändiga begränsningar av ytterligare oljeutvinning i regionen. Det är fullständigt horribelt att ta upp mer olja i Arktis om målet sägs vara att begränsa klimatförändringarna.

Rådets beslut gick i helt fel riktning. Det blev som väntat inget förbud mot oljeutvinning i den känsliga arktiska miljön. I en artikel i DN försvarar Carl Bildt den förda politiken och ger på förhand upp förbudskravet: ”Något förbud mot oljeutvinning skulle det inte bli, eftersom detta är något som de enskilda kuststaterna absolut inte vill ha.”

Istället skriver Bildt cyniskt om de möjligheter som den smältande polarisen ger: ”Klimatförändringar och snabb teknisk utveckling har öppnat nya möjligheter för människor som bor och investerar i de svårtillgängliga områdena längst uppe i norr. Gemensamt måste vi hitta former för att ta vara på dessa möjligheter[…]” Man får anta att Bildt som har näsa för oljepengar mer tänker på investeringarna än på människorna.

Den amerikanske utrikesministern John Kerry besökte Bildt och Reinfeldt på väg till mötet i Kiruna. Han öste beröm och tacksamhet över den svenska politiken. Berömmet gällde inte bara turerna i Arktiska rådet utan också den följsamma svenska politiken överhuvudtaget.

Även Norge har all anledning att visa tacksamhet mot Bildt. Trots att norska Statoil har ingått ett partnerskap med det ökända ryska oljebolaget Rosneft och tillsammans med dem planerar att utvinna olja ur ryska Arktis så skriver Bildt att: ”Vårt intryck är att de där också har hittat en bra balans mellan olika intressen på det här området.”

Lika tacksamma är inte urbefolkningarna i Arktis. Ett 20-tal av deras organisationer kräver ett totalförbud mot att borra efter olja till havs i Arktis. Borrning på land ska kunna ske endast i samtycke med urbefolkningen i regionen. Organisationerna framhåller att en oljeolycka i dessa känsliga områden kan bli katastrofal för både natur och människor. Den biologiska mångfalden i Arktis är redan starkt hotad.

En av huvudpunkterna på mötet i Kiruna var just frågan om hur ett eventuellt oljeutsläpp i dessa biologiskt känsliga och svårarbetade områden ska hanteras. Den plan som Arktiska rådet antog för att hantera ett stort oljeutsläpp är fullständigt otillräcklig. Planen innehåller varken konkreta åtgärder för att förebygga en olycka eller något om vem som ska stå för de enorma saneringskostnader olyckan kan medföra. Inte heller sägs något om vem som ska ge ekonomisk kompensation åt de som drabbas.

Man kan förstå urbefolkningarnas oro. Det kan vara på sin plats att påminna om oljetankern Exxon Valdez grundstötning utanför Alaskas kust för drygt 20 år sedan. 42.000 kubikmeter olja rann ut och trots att saneringsarbetet pågick i flera år lyckades man bara fånga upp cirka fem procent av oljan. 250.000 sjöfåglar och mer än 3.000 sälar och uttrar beräknas ha dött. Hur lax, sill och annan fisk påverkades vet man lite om, men fisket i området som innan katastrofen sysselsatte hundratals människor har i och med olyckan helt försvunnit.