Studentprotester mot privatisering av universitet

Det var i juni i år som regeringen presenterade ett förslag om att alla Sveriges universitet ska kunna omvandlas till högskolestiftelser. Regeringen erkänner själv att den ser privatiseringen som en ”djupt ideologisk fråga”. Tanken är att lagändringarna ska träda i kraft redan 1 juli nästa år.

För ungefär fyra veckor sedan lades förslaget dock tillfälligt på is, efter att utredningen fått skarp kritik för att vara illa underbyggd och slarvigt genomförd. Men regeringen har inte backat i den grundläggande frågan, de står fast vid att universiteten ska privatiseras. Nu ska bara några detaljer utredas mer.

Konsekvenserna av en privatisering visas tydligt i en debattartikel i Dagens Nyheter som 36 forskare vid svenska högskolor och universitet har skrivit under:

”Det [förslaget] innebär minskat demokratiskt inflytande för allmänhet, studenter och lärarkollegier, minskad offentlig insyn, ökad otrygghet för anställda, minskad akademisk frihet för lärare och forskare och därmed även äventyrad kvalitet i undervisning och forskning […] I stället för att ge ökad självständighet skulle förslaget hota universitetens allmänna och öppna karaktär.”

Om förslaget antas av riksdagen kommer universitet och högskolor att kunna ansöka hos regeringen om att ombildas till högskolestiftelser.

Tidigare har Lunds universitet, Kungliga tekniska högskolan och Karolinska Institutet visat intresse för att ombildas. Men Lunds universitet har ställt sig kritiskt till det konkreta förslaget, som presenterades under sommaren, eftersom det är så dåligt genomfört. Det återstår därför att se hur Lunds universitet och de andra lärosätena ställer sig till det omarbetade förslaget.

Idag är Sveriges universitet och högskolor statliga, med två undantag: Chalmers i Göteborg och Högskolan i Jönköping. De omvandlades till stiftelser redan 1994 under Carl Bildts tid som statsminister. Då, liksom nu, stod privatiseringar högt på den borgerliga politiska agendan.

Idén om att privatisera Sveriges universitet och högskolor är alltså inte ny. Ändå var det först i 2012 års budgetproposition, efter sex år med högerstyre, som frågan återigen lyftes. Därefter har det gått väldigt snabbt.

Utredningen om högskolestiftelser presenterades lagom till semestern i slutet av juni i år, och remisstiden sattes till 10 oktober. Utbildningsminister Jan Björklund motiverar den osedvanligt korta remisstiden med att en ombildning till stiftelser inte skulle innebära en så stor förändring.

Det håller inte lärosätena med om. Efter protester tvingades regeringen därför att förlänga remisstiden till 15 november.

Nu ligger utredningen som sagt på is, men Björklund hoppas att den ska vara klar om drygt sex månader.

Även om rena felaktigheter och oklarheter då är åtgärdade så kvarstår det grundläggande problemet. En privatisering av Sveriges universitet och högskolor är ett hot mot den fria kritiska forskningen och undervisningen, och i förlängningen ett hot mot demokratin.

Högern har rätt i en sak: Privatiseringen av universiteten är en ideologisk fråga. Ska lönsamhetstänkande och enskilda företags intressen styra Sveriges högskolor och universitet?