Folkliga protester mot nazister i Stockholm

Lördagen 30 augusti samlas tusentals människor i Kungsträdgården i Stockholm för att demonstrera mot nazism och rasism. Det är en bred folklig manifestation i solidaritetens tecken. Hudfärg, kön, ålder, läggning saknar betydelse. Vi är alla lika.

Mitt i människohavet står en grupp musikanter och spelar svensk folkmusik. Hundra meter bort dansar barn och vuxna i takt till en sambaorkester. Några aktivister blåser ljudligt i medtagna vuvuzelor. Andra buar och skramlar ljudligt med sina nycklar.

Det gäller att överrösta. I strid mot internationella konventioner har nazisterna i Svenskarnas Parti fått tillstånd att demonstrera. Polisen avstår från att använda de restriktiva lagar och regler som finns. Ett politiskt vägval sanktionerat från högsta ort.

Svenskarnas Parti har fått tillstånd att samlas på Gustav Adolfs torg. Mitt i Sveriges politiska centrum, ett stenkast från riksdag och departement. I bakgrunden tornar Kungliga slottet upp sig. Nazisterna skyddas av ett massivt polisuppbåd.

Inför demonstrationen markerar Kungliga operan mot nazisternas människosyn på sina reklamskyltar. S:t Jacobs kyrka ringer i klockorna. Men hos Carl Bildt på utrikesdepartementet vajar den svenska flaggan i skyn. Svenskarnas parti tackar säkert för signalen.

De värdiga protesterna störs tillfälligt av dagens självmål. Nazisternas demonstration är rejält försenad. Innan de ens hunnit visat sig och passera demonstranterna i Kungsträdgården gör ett femtiotal maskerade bråkmakare ur svarta blocket ett utfall mot polisens avspärrningar.

Provokationen faller inte övriga demonstranter i smaken. Många börjar skrika ”Sluta, sluta, sluta!”. Efter en stunds kaos tätnar åter leden. Trots knallskott och bengaliska eldar stannar majoriteten av demonstranterna kvar för att visa nazisterna sitt missnöje.

Dagen är lång och alla är trötta. Efter demonstrationens slut vill ordningsmakten pinka revir i regeringskvarteren runt Rosenbad. Med ridande poliser, hundar och piketbussar. Några ungdomar praktiserar civil olydnad. En flicka som käftar emot brottas brutalt ner och grips.

Onödig polisbrutalitet på gatan mitt framför statsministerns kontor. Många förbipasserande skakar förstämda på sina huvuden. Det måste vara något allvarligt fel på politiken i dagens Sverige. Nazisterna får demonstrera och protesterande ungdomar slås ner. Exit Reinfeldt!