Kommunisterna i Varberg lanserar Varbergsmodellen – För arbete, trygghet och framtidstro

Kommunistiska Partiets avdelning i Varberg har växt kraftigt det senaste året. Två relativt nyinvalda medlemmar, Tova Togander och Jennelie Pedersen lämnade i förra veckan in Kommunisternas motion om att göra Varbergs Bostads AB till stiftelse, till kommunkansliet.

Det kommunala bostadsbolaget krävde rekordhöga sex procent i hyreshöjning, vilket fick den lokala hyresgästföreningen att gå i taket.

Som enda parti tog Kommunisterna ställning mot hyreshöjningen och krävde frysta hyror. Från samtliga andra partier har tystnaden varit total.

– Det blev startskottet för oss att diskutera hela hyresfrågan. I Varberg råder stor brist på hyresrätter och ungdomar kan inte flytta hemifrån, säger Tova Togander.

– Hur ska ungdomar kunna känna framtidstro när samhället inte kan åstadkomma varken jobb eller bostäder? Hur ska de kunna starta sina liv? frågar sig Jennelie Pedersen.

Via diskussioner, flygblad från Kommunisterna och debattinlägg i lokalpressen utvecklades ett relativt stort motstånd som till sist gav resultat. Bostadsbolaget fick backa och hyreshöjningen stannade på drygt en procent. En seger.

– Nu har vi gått vidare och med vår skuggmotion kräver vi avbolagisering av bostadsbolaget och att kommunen startar en egen byggdivision. Som stiftelse kan verksamheten drivas utan vinstkrav, även byggandet, säger Tova Togander.

– Det är ett konkret sätt att visa varbergarna att det faktiskt är möjligt att välja en annan väg att organisera vårt samhälle, genom solidariska gemensamt ägda lösningar där målsättningen är att uppfylla de behov som finns i stället för att göda de stora byggbolagens ägare, fyller Jennelie Pedersen i.

Både Tova Togander och Jennelie Pedersen betonar hur viktigt de tycker det är att vanliga människor lägger sig i vad som händer med vårt samhälle.

– Jag har alltid haft hjärtat till vänster, fast inte mer än många av mina vänner. Men jag står inte ut med samhällsutvecklingen, jag måste protestera och när jag kom i kontakt med Kommunisterna kändes det rätt, säger Jennelie Pedersen.

– Visst ska vi äga samhället tillsammans och bestämma tillsammans hur vi vill ha det. Det känns befriande att få struktur på mina funderingar. Att slippa vara ensam i frustrationen över samhällsutvecklingen och känna sig maktlös. Nu ska vi jobba för att få med fler i strävan efter ett socialistiskt demokratiskt samhälle, inte minst fler kvinnor. Jag vet hur förtvivlade många är men det blir inte bättre av tystnaden och rädslan. Det måste vi bryta. Det är dags nu, avslutar hon.

Bengt Johansson