Hoppa till huvudinnehåll
Av
marcus.jonsson@proletaren.se

”Har varit så här under lång tid"

I början av november rånades krogen i Biskopsgården i Göteborg där två män sköts till döds och flera skottskadades förra året. Ägaren säger till Proletären att det är en lång utveckling som lett fram till dagens situation där våld och kriminalitet blivit vardag i området.

Osman Can är ägare till Vår krog och bar i Biskopsgården. Restaurangen där två personer sköts ihjäl och åtta skottskadades när maskerade gärningsmän rusade in och öppnade eld i mars förra året.

Förra tisdagkvällen rånades krogen. Tre personer hotade personalen med pistol, fick pengar ur kassan och försvann iväg.

När Proletären besöker Vår krog och bar ett och ett halvt dygn senare visar Osman Can och den närvarande personalen inga tecken på att vara särskilt uppskrämda av rånet. Det vilar snarare en lugn uppgivenhet över de församlade.

– Rädda och rädda… Vi måste jobba, vad ska man göra? frågar sig Osman Can.

Osman Can var inte på krogen på tisdagkvällen, det var däremot en man ur personalen som inte vill ha sitt namn i tidningen. Han verkar inte direkt skärrad av upplevelsen.

– Man vänjer sig. Det känns inte som en grej att man blev rånad. De tog pengarna och så gick de bara. Svårare än så var det inte. De gick in, tog kassan och gick ut.

Mannen säger att rånet knappast hade något med attacken för ett och ett halvt år sedan att göra.

– Det här var säkert småungar som behövde pengar eller nåt. Det har ingenting med några skjutningar att göra.

Mannen som var på plats vid rånet är i 30-årsåldern och har bott i området hela sitt liv. Han är överens med Osman Can om att det inte är en plötslig ökning av våld och kriminalitet utan en lång utveckling som lett fram till dagens situation. Osman Can har bott i Biskopsgården i 40 år.

– Det har ökat för varje år, men inte på en gång, säger Osman Can. På sjuttiotalet var det lugnt och bra, men nu är det dåligt i hela Göteborg. I hela Sverige.

– Våldet har hela tiden funnits, men man har börjat döda varandra nu, säger mannen ur personalen. Och det går ner i åldrarna.

Båda säger att de inte har några lösningar på kriminaliteten men pekar på både ekonomiska och sociala bakomliggande faktorer, inte minst segregationen.

– Det har att göra med arbetslöshet, ekonomi och invandring, säger Osman Can. Hela tiden kommer det nya människor, utan jobb och utan utbildning. De får inte lägenhet bland svenskar utan samlas i samma områden. Det hade varit bättre om det var mer blandat.

Osman Can kom från Turkiet 1967. Första anhalt var Oskarström i Halland där han började jobba direkt i textilindustrin. Idag är han 74 år och den ekonomiska verkligheten i Sverige en annan. EU-anpassningen och det senaste kvartseklets nyliberala skifte har inneburit massarbetslöshet och en bostadspolitik helt utlämnad till marknaden. Som mannen ur personalen konstaterar:

– Det finns inga jobb, det finns inga lägenheter. Du får stå i bostadskön i tio år för att få en lägenhet.

Han framhåller också hur de sociala problem som hänger ihop med fattigdom, arbetslöshet och trångboddhet ligger bakom varför enskilda individer dras in i kriminalitet.

– Om man till exempel blivit misshandlad hemma så är det svårt att vara en normal människa ute. Om man har problem med mamma eller pappa, om någon dricker hemma. Det är många sådana faktorer som spelar in också.