Högre byggtakt och lägre hyror

Publicerad 29 september 2017
Lägenhetshyrorna är idag flera tusen kronor högre än de skulle varit om hyresutvecklingen följt den allmänna prisnivån sedan 1980. Bara 1990-1993 steg hyrorna med omkring 50 procent.
Lägenhetshyrorna är idag flera tusen kronor högre än de skulle varit om hyresutvecklingen följt den allmänna prisnivån sedan 1980. Bara 1990-1993 steg hyrorna med omkring 50 procent.

Sverige behöver en social bostadspolitik, en där byggtakten höjs och hyrorna sänks – för att folk ska kunna flytta in och för att folk ska kunna bo kvar.

Bilder

Drygt hälften av lägenheterna som färdigställdes 2016 var hyresrätter – i flera städer är andelen ännu lägre.

Det råder bostadsbrist i 255 av landets 290 kommuner. Trots detta framhäver byggherrar och förespråkare av marknadslösningar på bostadsbristen gärna att det byggs fler lägenheter nu än på årtionden.

Visst, det är en del av sanningen – under 2016 färdigställdes 42.441 lägenheter i Sverige, det högsta antalet sedan 1992, men det är fortfarande lågt. Befolkningen ökade med över 140.000 människor under samma år, den i absoluta tal största befolkningsökningen i Sverige under ett år någonsin – och den ökade med ytterligare 57.900 personer under första halvåret 2017.

Dessutom är långt ifrån alla nybyggda lägenheter tillgängliga för unga människor och låginkomsttagare, de delar av befolkningen som lider mest av bostadsbristen. Drygt hälften, 54 procent, av lägenheterna som färdigställdes under 2016 var hyresrätter – i flera städer är andelen ännu lägre, som i Stockholm där enbart 43 procent av alla nybyggen var hyresrätter och i Göteborg knappa 37 procent.

Antalet nybyggda studentlägenheter var också lågt. Sammanlagt 3.487 i hela riket. Ungefär lika många som hade behövts enbart i Göteborg.

Enligt en ny Sifoundersökning vill över 70 procent av svenskarna att det ska byggas fler hyresrätter i deras kommun. Ett rimligt krav – men det måste också gå att bo i dessa nybyggen, vilket allt färre har råd att göra.

Lika säkert som arbetslösheten drar ner lönerna driver bostadsbristen upp hyrorna. Hyresvärdarna utnyttjar den till massiva hyreshöjningar.

Detta märks tydligt i Sveriges alla nybyggen.

I Hem & Hyras granskning av hyresnivåerna i Sveriges tio största städer är hyran i nästan alla nya hus 50 procent högre än genomsnittet. I Stockholm, Göteborg och Uppsala är den dubbelt så hög. Privata hyresbolag utmärker sig förstås, men de kommunala, som numer drivs efter samma principer, ligger inte långt efter.

Man kan argumentera för att nybyggda bostäder var dyrare även på miljonprogrammets tid, men de omfattades av stora statliga subventioner som höll nere hyrorna. Dessa togs bort och hyrorna skenade iväg.

Om hyrorna stigit i samma takt som andra priser sedan 1980 skulle man betalat 3.400 kronor i månaden för en vanlig trea idag. Nu är priset ungefär det dubbla.

Trots detta menar Fastighetsägarna att förändringen av den allmänna hyresnivån länge har varit ”alltför svag” och förespråkar att hyrorna ska höjas med 2,5 till 3,5 procent nästa år.

Sådana nivåer ser vi dock redan på många ställen i landet – under 2016 steg månadshyrorna med i snitt 222 respektive 238 kronor i Stockholm och Göteborg. I studentstäderna Uppsala och Lund steg genomsnittshyrorna med 379 och 319 kronor – hyreshöjningar på långt över tre procent.

Enligt Hyresgästföreningen har 54 procent av hushållen inte längre råd att hyra en ny genomsnittligt prissatt hyresrätt på 60 kvadratmeter.

Men bostadsbristen gör ändå att folk strömmar till de nybyggda lägenheterna.

En stor anledning är att kötiden till dem är mycket kortare – i 61,4 procent av fallen är den 0-12 månader, en femtedel så lång som till äldre lägenheter, som hyresgäster allt mer sällan vågar lämna.

Så blir det när marknadskrafterna får styra fritt över bostadsmarknaden. Och alla vanliga människor som har slungats runt i den vet att läget inte är hållbart.

Sverige behöver en social bostadspolitik, en där byggtakten höjs och hyrorna sänks – för att folk ska kunna flytta in och för att folk ska kunna bo kvar.