Hoppa till huvudinnehåll
Av
Utrikesredaktör

Lösningarna måste vara kollektiva

Föga förvånande visar göteborgssociologernas undersökning att den etniska segregationen i Sveriges storstäder alltmer liknar den i USA. Den minst sagt begränsade problemformuleringen i studien skaver dock i en kommunist.


Är problemet verkligen att det inte är tillräckligt många ur gruppen ”synlig minoritet” som har möjlighet att flytta upp sig från en fattig till en rikare stadsdel?

Om det fanns arbete åt alla, drägliga bostäder och en trygg social miljö i stadsdelen, varför skulle människorna som bor där vilja flytta – oavsett ursprung eller hudfärg?

Att människor stannar kvar på orten där de växt upp är i sig inget negativt, tvärtom. Men för att vilja göra det, i övergivna stadsdelar där kriminella idag skjuter på varandra, krävs verkligt kraftfulla satsningar på förorten.

Det är arbetslösheten och grogrunden för kriminaliteten som måste bekämpas.

Självklart ska ingen behöva leva med skottlossningar runt knuten, men den långsiktiga lösningen kan heller aldrig vara den individuella. Att några får förmånen att flytta därifrån för att andra nyanlända ska ta deras plats i områden som gud glömde.

Att Sveriges städer är segregerade är i sig inget nytt. Arbetarna har aldrig bott där direktörerna bor. Skillnaden mot för femtio år sedan är att städerna idag är segregerade efter etnicitet och inte bara efter klass. Där invandrarna bor finns i allt mindre utsträckning de infödda svenskarna kvar. Och det är ett stort problem, inte minst för oss som vill ha en annan samhällsordning.

Etniskt segregerade stadsdelar med stora sociala problem och hög arbetslöshet – och där många inte pratar svenska – utgör utmärkt rekryteringsunderlag för såväl kriminella gäng som reaktionära källarimamer och IS.

De är magrare jordmån för ett arbetarparti som manar till enighet på klasskampens grund.

Och inte är det mycket till tröst att de styrande politikerna inte har det lättare med problemet de själva varit med och skapat.

Reservarbetskraften i förorterna håller för all del ner lönerna för kapitalisterna, men när de sociala problemen i samma förorter växer sig allt för stora blir de till ett rejält bekymmer för politikerna som förvaltar systemet, och hotar i slutändan hela samhället – och knappast i någon positiv mening.

Men som vi är på generöst humör idag kan vi bjuda Löfven, Fridolin och Baylan på några självklara tips för att råda bot på segregationen och problemen som följer med den:

• Förstatliga skolan och förbjud friskolorna – alla barn ska ha rätt till god, sekulär och likvärdig utbildning, och ingen ska kunna köpa sina ungar fribiljett bort från en kommunal skola som saknar resurser

• Bygg bort bostadsbristen och trångboddheten

och

• Dela på jobben – sex timmars arbetsdag!