Vårdarbetare om kampen mot privatisering

Landstingen redovisar underskott, och nya nedskärningar och försämringar inom vården är att vänta. På Karolinska sjukhuset i Stockholm ska 800 tjänster skäras bort, för att ta ett aktuellt exempel. Med den bakgrunden driver Kommunistiska Partiet i Stockholm en kampanj under oktober månad, som i första hand riktar sig till anställda inom vården.

När kampanjen går in i sin slutfas träffar Proletären Vania Ramirez, Ylva Thyr och Hamid Shahrivar, samtliga vårdanställda och medlemmar i Kommunistiska Partiet, för ett samtal om situationen inom vården, och för att diskutera vad det finns för alternativ till dagens privatiserings- och nedskärningspolitik.

– Under de åtta år som jag arbetat som distriktsläkare har jag sett hur villkoren försämrats. Det gäller särskilt sedan vårdvalet infördes, inleder Vania Ramirez.

Hon arbetar som distriktsläkare på Vendelsö i Sydöstra Stockholm. Här drivs ännu verksamheten i landstingets regi, men konkurrensen från de privata vårdcentralerna har blivit kännbar.

Idag tilldelas resurser till vårdcentralerna utifrån antal patientbesök, vilket medfört att de privata vårdcentralerna i jakt på högsta möjliga vinst tar emot patienter på löpande band, snabbt in och snabbt ut. Vania Ramirez berättar att hon och hennes kollegor vägrat att ta efter de privata aktörernas metoder, trots att de känt pressen.

– Vi håller på vår etik. Vi har sagt nej till tiominuters besök. Vi hanterar människor, inte boskap. Vi hotade med att säga upp oss allihop om det skulle införas.

Ylva Thyr är undersköterska som arbetar på en träffpunkt för seniorer i Sundbyberg, driven i kommunens regi. Hon har ett trettioårigt yrkesliv bakom sig inom vården och äldreomsorgen, och liksom Vania Ramirez ser hon tillbaka på år av försämringar.

– Det har försämrats år efter år. Pengarna styr all vård idag. Även kommunerna ska gå med vinst, även om det inte kallas för det. Här pratar man om budget i balans istället.

Hamid Shahrivar är sjuksköterska. Färdigutbildad 1995 mötte han 1990-talets arbetslöshetskris. Räddningen blev tretton års arbete i Norge, och därefter två år i Nepal. Tillbaka i Sverige sedan två och ett halvt år har Hamid Shahrivar fått känna på den allt osäkrare arbetsmarknaden som anställd hos ett bemanningsföretag. Som uthyrd sjuksköterska arbetar han främst inom den privata äldreomsorgen i nordvästra Stockholm.

– Som bemanningsanställd ska jag vara superflexibel. Det krävs ett starkt psyke att orka med. Jag kan bli uppringd klockan sju på morgonen och få ett uppdrag. Sedan ska jag leta rätt på adressen och ta reda på hur jag hittar dit. Det blir många timmar som går åt till resor, och det är svårt att hinna fram i tid.

När Hamid Shahrivar berättar om sin vardag får vi ännu ett vittnesmål om hur bemanningsbranschen fungerar. Det är osäkra anställningar, tillfälliga påhugg och dålig lön som gäller.

– Jag jobbar för dagen. Det handlar om att få ihop pengar till räkningar. Jag har ingen säkerhet, men mitt arbete ger mycket pengar till bemanningsföretagets ägare.

Bemanningsföretaget fakturerar kunden 434 kronor i timmen. Av dessa pengar går hälften till företaget. Från Hamid Shahrivars halva dras såväl skatt som arbetsgivaravgift. Det säger sig självt att det inte bli mycket pengar kvar i slutändan.

Men hur ska Hamid Shahrivar och hans jobbarkompisar kunna hävda sig mot bemanningsföretagets ägare när deras fackförbund, Vårdförbundet, har ersatt den kollektiva tanken med individuell lönesättning?

– Facket finns inte för oss, vi har en död fackförening. Vårdförbundet har 110.000 medlemmar och skulle kunna vara en organisation som är vårt språkrör och vårt skydd, men så fungerar det inte i dag, säger han.
– Sjuksköterskestudenternas lönekamp är däremot inspirerande. Där ser vi en aktiv rörelse som visar på en framkomlig väg.

Trots att Vania Ramirez, Ylva Thyr och Hamid Shahrivar har olika yrken och att deras arbetssituation skiljer sig åt så instämmer de igenkännande åt varandras berättelser. Att en hårt pressad vårdpersonal ska utföra ett allt stressigare jobb när de ekonomiska resurserna blivit mindre vet de allt för väl utifrån sin egen vardag.

– Det är svårt att utföra arbetet när man har en annan människosyn än vad som förväntas från de som styr verksamheterna, säger Ylva Thyr.

– Det som får oss hålla ut på jobbet är det kollegiala, att hålla ihop och ha empatin som drivkraft. Det är viktiga värderingar att bevara, anser Vania Ramirez.

I Kommunisternas kampanjmaterial ställs nedskärningar och uteblivna löneökningar mot de privata vårdföretagens vinster och regeringens beslut att kraftigt sänka bolagsskatten. ”Pengar till vården är viktigare än sänkt bolagsskatt” är rubriken på de affischer och flygblad som i första hand sprids utanför stadens storsjukhus.

– Vi visar på möjligheten att omfördela resurserna, förklarar Ylva Thyr.

– De frågor vi tar upp är samma som det pratas om i fikarummen, fortsätter Vania Ramirez. Man behöver inte vara kommunist för att hålla med oss i de här frågorna, det räcker med att ha en vettig uppfattning som bygger på empati och att värna människor.

Med sjuksköterskestudenternas lönekamp som positivt undantag är det tyst bland vårdpersonalen. Nedskärningar och försämrade villkor har snarare skapat tystnad än protester på arbetsplatserna.
Hamid Shahrivar berättar hur den inhyrda vårdpersonalen används för att skapa rädsla och motsättningar mellan de anställda.

– Nedskärningarna och privatiseringarna har banat väg för bemanningsföretagen. Färre anställda ska vårda lika många gamla som tidigare. Så tar de in inhyrda för att täcka upp.

– Det skapar en motsättning på arbetsplatserna. Jag har flera gånger upplevt att den fast anställda personalen ser oss som ett hot. Jag förstår dem. De vet att de kan hamna i samma situation som oss. Vi bemanningsanställda sjuksköterskor blir en allt större grupp som aldrig kan få slå oss till ro med en fast och trygg anställning.

Under högerregeringens år vid makten har såväl Vårdvalet som Lagen om valfrihetssystem införts (se faktaruta) för att underlätta för privata aktörer att etablera sig inom vården, vilket Kommunisterna självklart motsätter sig.

– För att få till en förändring måste man först och främst få bort vårdvalet. Idag hindras en enhetlig vård av friheten för några få att tjäna pengar, säger Vania Ramirez.

– I Sundbyberg infördes LOV nu vid månadsskiftet, fortsätter Ylva Thyr. Den här så kallade valfriheten gör att många inom hemtjänsten är oroliga för sina jobb, de gamla har ju rätt att byta företag med bara någon veckas varsel.

Samtalet återgår till att handla om tystnaden ute på arbetsplatserna och om Kommunisternas arbete inom vården.

– Överlag tror jag att många anställda är uppgivna, säger Ylva Thyr. Men det finns också en vrede. Idag kanske de flesta vänder den vreden inåt, men jag är övertygad om att de till sist kommer att vända den utåt.

– Den vrede som finns måste vi som kommunister försöka kanalisera. Därför tycker jag den kampanj vi har här i Stockholm är så bra. Vi visar att vi vågar slå näven i bordet, och att vi kan peka på en annan väg, avslutar Vania Ramirez.