50000 förlorade industrijobb

Beskedet från högerregeringen var att det är ”marknadskrafternas sak att styra krisförloppet” och att drabbade får klara sig bäst de kan. Det var ett politiskt ställningstagande som till och med förvånade borgerligt härdade ekonomer. Nu skulle Keynes krispolitik sänkas en gång för alla.

Regeringens övertro på kapitalismen blev förödande. Veckan efter valet presenterar Teknikföretagen,  som företräder företag i Sverige med ungefär 300000 anställda, siffror som visar att finanskrisen orsakat att 50000 jobb försvunnit bara inom verkstadsindustrin. Detta är allvarligare än det låter för hela samhället.

Det är som om alla anställda i en medelstor svensk stad som Norrköping eller Umeå förlorade jobbet. En stad utan arbete medan regeringen tjatar på om att allt är i sin ordning, när det i själva verket är en olycka för hela Sveriges befolkning. Efterräkningarna av att så många jobb försvinner på en gång kan inte underskattas.

Teknikföretagens nya siffror visar att 65000 jobb inom verkstadsindustrin försvann under krisen. Femtusen har kommit tillbaka och förhoppningsvis kommer ytterligare 10000 tillbaka ”i takt med att tiderna blir bättre”.

Följaktligen är 50000 jobb, vart sjunde jobb i verkstadsindustrin, borta för alltid enligt denna framtidsutsikt. Krisen minskade antalet anställda i verkstadsindustrin från 350000 till under 300000 personer. På knappt tio år har 75000 industrijobb raderats ut.

Under krisåren fick IF Metalls medlemmar betala ett högt pris. Att bli av med jobbet var en del av industriarbetarnas vardag och som extra salt på såren slöt IF Metalls ledning ett lönesänkningsavtal helt raderar ut deras reallöner i år.

Varken jobbskatteavdrag eller det skamlösa lönesänkningsavtalet har på något sätt motverkat förloppet. Krisen har fått härja fritt med en regering som helt litat på kapitalismens självläkande krafter. Facit kan inte annat bli än ett misslyckande och en stor förlust för Sverige.

Kent Haldebo
Proletären nr 40, 2010