Hoppa till huvudinnehåll
Av

8 mars: Vi förtjänar 6 timmarsdag

Sex timmars arbetsdag skulle betyda ett jättekliv framåt för kvinnorna och för jämställdheten.



Arbetstidsfrågan var viktig för arbetarrörelsens pionjärer. En av dem, Kata Dahlström, arbetade för att arbetarkvinnorna skulle organisera sig. ”Hon måste lära känna sitt värde och ej anse sig som en handelsvara eller som ett oskäligt lastdjur som ovillkorligen skall arbeta från tidigt på morgonen till sent på kvällen.” sade hon i ett tal 1901.

”Kortare arbetstid, bättre betalning och väl använd fritid under vilken kunskaper inhämtas” var vägen till ett bättre liv för kvinnorna enligt Kata Dahlström som beskrev den gifta kvinnans tillvaro som ett slavliv:

”Vid hemkomsten från sitt stränga arbete måste hon börja arbeta i hemmet samt ägna sig åt barnens uppfostran och vård.”
Nästan hundra år har gått. Mycket har hänt. Men alltför mycket är sig likt. Kortare arbetstid, bättre betalning och väl använd fritid är lika aktuella kvinnokrav nu som då.

Lägre lön
För några år sedan presenterade Handels en rapport som tydligt visade på skillnaderna i kvinnors och mäns villkor på arbetsmarknaden. Kvinnor arbetar mer deltid och har, trots att de särskilda kvinnolönerna avskaffades 1965, lägre lön.

Vid 18 års ålder finns inga skillnader i lön eller arbetstid. De uppkommer mellan 20 och 34 år, dvs den period i livet när man bildar familj. Handels utredare konstaterar att ”Vårt samhälleliga värderingssystem är så starkt inriktat på att män ska ha huvudansvar för det avlönade, produktiva arbetet, och kvinnor för det obetalda reproduktiva arbetet i hemmet att kvinnor konsekvent missgynnas på arbetsmarknaden.”

Deltidsarbete
Nästan hälften av LO:s kvinnor arbetar deltid, men bara nio procent av männen. Det finns två förklaringar till detta.

Den ena är arbetsgivarnas ovilja att skapa fler heltider. Inom framförallt vård och handel tvingas kvinnor till deltidsarbete.

Den andra är att kvinnor väljer deltid för att klara av dubbelarbetet med hem och barn. En sammanboende kvinna med barn i förskoleåldern använder mer än 40 timmar i veckan till obetalt arbete. Med en heltidstjänst blir det ”från tidigt på morgonen till sent på kvällen” som Kata Dahlström sa, för snart 100 år sedan. Så det är inte konstigt att kvinnor ”väljer” deltid. Men hur fritt är valet egentligen? Och varför är det så få pappor som väljer att gå ner i tid?

Ja, det är till och med så att män ökar sin arbetstid när de blir föräldrar.

Vilken orsak det än är i det enskilda fallet så slår deltidsfällan obönhörligt igen och kvinnorna får betala ett högt pris. Som om det inte vore nog med sämre inkomst och sämre pensioner har borgarna nu också gjort att trygghetssystemen urholkas. De nya a-kassereglerna slår hårt mot deltidsarbetare.

En av de grundläggande förutsättningarna för jämställdhet – att kunna försörja sig själv – är ännu idag inte uppnådd. Det utbredda deltidsarbetet är en viktig orsak till det. Inte nog med att deltid ger lägre lön pga färre arbetstimmar – deltidsanställda har dessutom en lägre timlön.

Könsroller
Att kvinnor arbetar deltid bidrar till att konservera de gamla könsrollerna; att mannen är huvudförsörjare och kvinnan tar större ansvar för hem och barn.

De kvinnor som fortsätter att arbeta heltid betalar ett högt pris även de. Risken att drabbas av stressrelaterade sjukdomar är stor. Den fysiska och psykiska arbetsmiljön har försämrats i takt med nedskärningar, privatiseringar och vinstmaximeringar, och mest drabbade är LO-kvinnorna. Dubbelt så många kvinnor som män var sjukskrivna 30 dagar eller längre 2006.

Det så kallade vardagspusslet är alltså ganska svårt att få ihop. För de rika har borgarna funnit på råd – de kan köpa sig pigor med skattemedel. Eller kvittera ut 3000 i månaden för ”vård av frisk man i hemmet”.

För oss andra återstår att antingen stressa oss sjuka eller minska arbetstiden, med allt vad det innebär.

Lösningen finns
Men det finns en lösning. Sex timmars arbetsdag med bibehållen lön.

Det skulle underlätta en jämställd fördelning av ansvaret för hem och barn.

De som idag tvingas till deltid skulle få en heltidslön, samma rättighet till a-kassa och andra skyddsnät.

Stressade föräldrar skulle få ett lugnare liv med mer tid för hem och barn.

Det skulle inte längre gå att förklara bort kvinnors lägre lön med att de arbetar deltid, kampen för lika lön skulle därmed få en skjuts framåt.

Vi skulle alla få möjlighet till en rikare fritid – precis som Kata Dahlström propagerade för. Hon var klok den kvinnan!

Kommunistiska Partiet drar nu igång en kampanj för 6 timmars arbetsdag, ett krav det annars är ganska tyst om.

1975 skrevs det in i SAP:s partiprogram. Olof Palme anslöt sig på kongressen till det med orden: ”… vi kommer alldeles snett om vi enbart betraktar sextimmarsdagen som en vanlig arbetstidsfråga, där man så småningom kan knapra sig ner till 6 timmar. Drivkraften är kravet på ett annorlunda samhälle.”

Har gått snett
Men just så snett har det gått med 6-timmarskravet idag, drygt 30 år senare. SAP har sedan länge strukit det, deras kvinnoförbund höll fast länge men gav upp. De flesta fackförbund har arbetat efter nedknapringsmodellen och förhandlat sig till någon minut här och någon där.

Kommunal, som det största kvinnliga fackförbundet, har strukit sextimmarsdagen. Inför ett hägrande regeringssamarbete med sossarna har ledande miljöpartister börjat sväva på målet.

Och det i en tid när behovet av och argumenten för en kortare arbetstid är större än någonsin!

Sex timmars arbetsdag skulle betyda ett jättekliv framåt för kvinnorna och för jämställdheten. Och den är redan inarbetad, vi har gjort oss förtjänta av den för länge sen! Åttatimmarsdagen är passé, vi har helt enkelt inte råd med den längre.

ANNICA ALBERTSSON
Proletären 10, 2008