Hoppa till huvudinnehåll

Felmeddelande

  • Notice: Undefined index: field_byline i include() (rad 152 av /var/www/proletaren/sites/all/themes/proletaren/templates/node/node--article--full.tpl.php).
  • Warning: Invalid argument supplied for foreach() i include() (rad 152 av /var/www/proletaren/sites/all/themes/proletaren/templates/node/node--article--full.tpl.php).

8 mars: Vi måste bli starka gemensamt

Ordet kvinnoförtryck är bekant för de allra flesta, det talas ju en del om det, både i Sverige och i den här tidningen. Kvinnan är underordnad mannen, kvinnan har ett dubbelt arbete genom ansvaret för familjen och hemmet, kvinnan tar inte lika mycket plats som männen på arbetsplatsen och i skolan och så vidare.

Det faktum att kvinnor är förtryckta är
inget man kan förneka, det märks i både stort och smått. Allt som oftast målas män ut som skyldiga till detta förtryck, det nämns sällan hur kvinnor själva utan större svårigheter trycker ned varandra i diverse sammanhang. Exemplet tjejtidningar brukar beröras när man talar om tjejers ouppnåeliga utseendekrav.

Vecko-Revyn är en tidning som ofta beskylls för att den i regel alltid uppmanar läsarna (90 procent kvinnor) att lägga ner flertalet timmar och tusentals kronor på kläder, smink och hår. På Vecko-Revyn jobbar det inte en enda man, det är alltså kvinnor som skriver till andra kvinnor och unga tjejer om hur man ska se ut och hur man ska gå tillväga för att lyckas få så hög status i samhället som möjligt, helst också kamma hem en man.

Artiklarna guidar dig fram genom restips, sextips, mattips med mera, så att du kan bli en lyckad kvinna. Problemet för många är att restipsen är skrivna för kvinnor som har råd att åka på weekends till Rom med väninnorna. Det hör inte till vanligheterna att fina vandrarhem i Sverige står med bland tipsen…

Är man kanske en kvinna i karriären (något tidningen propagerar starkt för) som inte har tid att resa bort, då kan man inspireras av matsidorna och köpa hem lite chevré, färsk fisk och några andra basingredienser och slänga ihop en middag på fyra timmar. De allra flesta har inte tiden och pengarna till att följa tidningens tips, men ändå tillåter man det att bli normen. Resultatet av det blir att du känner dig misslyckad.

*
Det är verkligen synd att kvinnor, som borde stärka varandra och kämpa mot förtrycket, istället dras med i det och själva spär på de krav som redan finns. Man brukar ibland säga att osäkra människor, både kvinnor och män, är de som ger flest elaka kommentarer om sina vänner och andra i sin närhet.

Åtskilliga tjejer, däribland jag själv, har många gånger fällt kommentarer som ”Allt hon säger är så jävla dumt, den här redovisningen gav mig ingenting. Såg du de fula skorna hon hade förresten?” Sedan har man pratat lite om hur dålig hon var och i jämförelse blivit bättre själv. Ett falskt och kortsiktigt tänkande förvisso, men ändå något som många utövar. Ett enormt dåligt sätt att höja sitt självförtroende på, av uppenbara skäl.

Tyvärr är det ofta så tjejer gör, vi trycker ned varandra. Många gånger är man själv inte särskilt nöjd med sin redovisning, men genom att framställa en annan tjej som sämre känner man sig i alla fall lite bättre. Det gamla begreppet systerskap känns inte särskilt påtagligt.

*
Det här sättet att baktala istället för att stötta existerar i varje samhällsklass. Det kan ta sig något olika uttryck, på samma sätt som feminism tar sig olika uttryck beroende på vilken klass det rör sig om, men det är lika förödande för arbetartjejer som för medelklasstjejer att kvinnokamp inte kan bedrivas fullt ut så länge kvinnor själva inte ställer upp för varandra. Vi måste bli starka gemensamt, vi kan inte blunda för att vi själva bygger på orättvisorna könen emellan.

Män står utan tvekan bakom en stor del av kvinnans förtryck, definitivt i teokratier som Iran och Afghanistan, och även här. Men de män som föddes i Sverige för 30 år sedan, är det verkligen deras fel att kvinnan är underordnad idag? De har, precis som kvinnor, uppfostrats i ett samhälle bestående av både kvinnor och män. De kvinnor som föddes för 30 år sedan, varför tror ni/vi att man måste springa runt mellan affärerna med en extra höjd på åtta centimeter för att vinna mäns, och inte minst kvinnors, gillande? Förtrycket som pågår idag är gemensamt, likaså ska den framtida kampen vara.

Kvinnokampen pågår redan men så länge vi väljer att stå emot varandra ödelägger vi hela den nödvändiga segern – ett samhälle där man behandlas lika oberoende kön och klass.

AGNES JOHANSSON
Proletären nr 10, 2009