”Fasta jobb betyder mycket”

”Vi är unga, vi har precis börjat bygga en framtid” Det säger Laris Dzonlic och Salome Pawlowski, som båda är Volvoarbetare. 


Varslen på Volvos båda fabriker i Göteborg har gjort deras närmsta år
mer osäkra. Laris Dzonlic som är 25 år har arbetat på Volvos
Personvagnar som montör sedan 2002. Salome Pawlowski, 21 år gammal, är
anställd på Volvo Lastvagnar sedan 2006. Hon arbetade först på Volvo
Personvagnar genom bemanningsföretaget Lernia innan hon fick en fast
anställning på Volvo Lastvagnar. Hon har nu i höst börjat studera på
universitetet, men jobbar kvar en dag i veckan på Volvo.


Det finns stor risk att båda två sägs upp.


Osäker framtid

– Ingen vet vad som kommer att hända. Många är osäkra, och tänker på sitt hus, lån och bil, säger Laris Dzonlic.

Salome Pawlowski känner igen stämningen ifrån Volvo Lastvagnar.


– Dagen efter att varslet lagts var det en hemsk stämning på jobbet.
Alla satt tysta och stirrade ner i marken. Vår chef uppmanade oss att
stötta varandra, men vad kan man säga, säger hon och fortsätter:


– Det är massa unga som berörs som precis börjat sitt liv. De kanske
precis har skaffat sig en lägenhet, en bil och flyttat ihop. Det är
inte konstigt att folk blir bedrövade.


– Man får inte heller glömma bort alla underleverantörer som drabbas,
och alla som jobbar på bemanningsföretag, säger Salome Pawlowski.


Gamla flyttas över

Laris Dzonlic frågar sig hur produktionen ska kunna upprätthållas om
turordningsreglerna ska efterföljas. På flera avdelningar har den mest
erfarne arbetaren bara jobbat i två år, vilket skulle innebära att
nästan alla skulle få gå.


– Vi har fått besök till montörsfabriken, från karosseriet och
måleriet, där fler äldre arbetar. Tanken är antagligen att flytta över
dem till monteringen, säger Laris Dzonlic.


– Men hur ska de orka, vi som är unga orkar ju inte med tempot, frågar han sig.


För båda har anställningen på Volvo betytt mycket. Laris Dzonlic
berättar att han efter gymnasiet sökte ”säkert hundratals arbeten”,
innan han genom en släkting kom in på Volvo. Det innebar en viss
trygghet genom den fasta anställning Volvo gav honom.
 

Salome Pawlowski har växt upp i Onsala, utanför Göteborg, och fick
efter gymnasiet jobb på Lernia.  Eftersom hon aldrig visste i förväg
var och när hon skulle arbeta, var det svårt att bo kvar i Onsala med
de bristfälliga kommunikationerna till Göteborg.


– Jag kunde sitta på centralen på nätterna fram till fem på morgonen, då bussarna började gå, berättar Salome Pawlowski.


Den fasta anställningen på Volvo var en förutsättning för att kunna få
en lägenhet, vilket hon efter flera års sökande nu har lyckats med.


Svårt med ekonomin

Blir både Laris Dzonlic och Salome Pawlowski uppsagda kommer det slå hårt mot deras ekonomier.


– Utan jobb går det inte att tänka på framtiden, inte planera för någon
semester eller lägga undan till besparingar, säger Salome.


– Vi får leva från dag till dag. Vi är unga, och har precis börjat bygga vår framtid, säger Laris.


• Hur har ni trivts på Volvo?  

– Jag har trivts bra på lastvagnar, men har jobbat på personvagnar
också och vet att vårt tempo är lugnare. Vi kör fram bilarna själva,
vilket är en stor fördel jämfört med att jobba på line, svarar Salome.


– Jobbet i sig är väldigt stressigt, men jag trivs med mina arbetskamrater, säger Laris.


– Det är stor skillnad jämfört med när jag började. Under hela tiden
har det skett rationaliseringar och tempohöjningar. Innan kunde man
ibland pusta ut mellan bilarna, men det är borta nu, berättar han.


Skulle kunnat undvikas

Båda två menar att de stora neddragningarna och varslen egentligen skulle ha kunnat undvikas, framförallt på Volvo Lastvagnar.


– Det känns väldig onödigt. Bara för att lastvagnar har fått sämre
ordrar sedan förra året, varslas massor av folk, säger Salome
Pawlowski.


– Produktionen har ökat mycket de senaste åren, och Volvo Lastvagnar
har tjänat massor av pengar. Pengar som skulle ha kunnat användas nu
när det är lågkonjunktur. Men för Volvo existerar bara vinsten, och att
de ska gå med mer vinst, säger hon.

Laris Dzonlic säger att det samma gäller för Volvo Personvagnar.


– Företaget har gått med vinst, men det mesta har skeppats över Atlanten till Fords ägare och till aktieutdelning, säger han.


• Vad tycker ni borde göras nu?

– Staten räddar ju banker, när de riskerar att gå under, men de
struntar i industrin. Det kanske låter som en omöjlighet för många, men
att staten tar över driften är ett alternativ, menar Laris.


Sjuk girighet

Samtalet går in på den pågående finanskrisen, och båda menar att genom
vårt beroende av USA:s marknad så har Sverige och Volvo drabbats hårt.


– Jag är ingen expert på ekonomi, men jag tycker det är uppenbart att
de ansvariga inom finansvärlden skött det här dåligt. Det är ju vi som
jobbar inom företag som Volvo som drabbas av deras sjuka girighet,
säger Salome Pawlowski.


– De här oerhörda lönerna och aktieutdelningarna som ägarna har är helt
sjuka, och borde gå till att betala ut löner till vanliga anställda och
montörer istället, säger Laris Dzonlic.



PÄR JOHANSSON

Proletären 43, 2008