”Nu gäller kamp för våra arbeten"

– Nu börjar de flesta av våra arbetskamrater att förbereda sig för semestern, så det är ju smart av företagen att välja den här tidpunkten för varslet.  Det är förståeligt att det inte blir så starka reaktioner nu, förklarar Staffan Snitting, som är ordförande för arbetsplatsföreningen på Volvo och montör på Torslandaverken, men lägger snabbt till:

– Men vi ska göra vad vi kan redan nu.

Trots den stundande semestervilan har ett flygblad tagits fram, som ska spridas bland deras arbetskamrater.

– Nu gäller det att ställa krav på facket.  Alla papper ska fram på bordet. Sätt er inte bakom lyckta dörrar! säger Staffan Snitting.

– Samla till stormöte och låt oss som det berör komma till tals. Det handlar ju om våra jobb, och då är det självklart att vi ska få säga vad vi vill. Det är bara genom öppenhet och ett samlat arbetarkollektiv som facket kan stå starka, säger han.

– Det skulle vara det enda rätta ur ett demokratiskt perspektiv också, lägger Andrej Berndtsson till som också jobbar på Volvo Personvagnar. IF Metall säger ofta att den största verkstadsklubben finns här på Volvo i Göteborg, och nu är det dags att använda den styrkan, menar Andrej Berndtsson. De andra i arbetsplatsföreningen håller med, och tror att ett stormöte skulle visa  arbetarna själva också vilken kraft de tillsammans besitter.
 
Martin Karrin, anställd på Torslanda även han, frågar sig hur länge facket vetat om neddragningarna.

– Mikael Sällström, vår fackordförande, sitter i Volvos styrelse. Om han vetat om detta och inte sagt något, vad är meningen med att sitta i företagets knä då? Syftet måste väl vara att han ska tillvarata arbetarnas intressen där, frågar Martin Karrin retoriskt.

Staffan Snitting anser att det här varslet visar att fackets taktik om ständiga reträtter inte håller:

– Facket har hela tiden sagt till oss arbetare att vi ska gå med på försämring efter försämring. De senaste åren har inneburit ständiga rationaliseringar, och takten har höjts hela tiden. Facket har gått med på det, och sagt att så får vi behålla jobben. Nu ser vi att det var en återvändsgränd, säger Staffan Snitting.

Ständig tempoökning
Han påpekar att det inte är nödvändigt med något varsel, och att ingen anställd ska bort. Tempot har hela tiden ökat de senaste åren, samtidigt som ungefär 2500 jobb försvunnit. Istället för att återigen dra ner på antalet anställda finns det utrymme för att skapa en mänsklig arbetstakt.

Örjan Mattsson, som jobbat nästan 40 år på fabriken menar att Volvo Personvagnar systematiskt har plundrats på kapital som förts över till ägarna i Ford.

– Volvo har de senaste åren gjort jättevinster. Vad har hänt med dem? Ja, vi vet att många miljarder skeppats över till ägarna i USA, säger Örjan Mattson, och fortsätter:

– Det är bara vinsten som spelar roll. Det är pengar som skulle ha behövts nu, när försäljningen går sämre. Det saknas ett långsiktigt tänkande, menar han. Han får medhåll från Martin Karrin.

– Detta kortsiktiga vinstintresse utmärker hela det här samhället, hela det kapitalistiska samhället. Volvos kris säger rätt mycket om hur det fungerar idag. Det är vi arbetare som jobbat ihop det som gått över Atlanten, konstaterar han.

Samtalet går in på vilka reaktionerna från arbetskamraterna på Volvo Personvagnar.

– Väldigt lite reaktioner faktiskt. Det är ju snart semester, och sedan känner sig massor av de anställda trygga, och tror att det inte berör dem, säger Andrej Berndtsson, och får medhåll av Martin Karrin:

– Jag känner igen det där, många har anställts efter mina arbetskamrater också. Däremot är många irriterade på att de blivit överkörda och inte fått reda på något om vad som ska hända. Kanske man inte får sparken, men blir omplacerad istället, berättar Martin Karrin.

Örjan Mattson säger att de varit beredda en längre tid på att något skulle hända.

– Nyheten att nattskiftet läggs ner kom för ett tag sedan, takten har sänkts, men att det skulle vara så här omfattande räknade vi nog inte med.

Mycket är oklart
Just nu är det mycket som är oklart och de anställda har inte fått reda på exakt vad som ska hända.

– Ingen vet konkret vad som händer. Det är svårt att få något grepp om det hela innan semestern. Det som sagts från företaget är att alla bemanningsföretag försvinner efter sommaren, och takten sänks. På det ska det ju bort en massa folk, säger Laris Dzonlic som jobbar på Torslandafabriken.

– Nu har alla semestern i tankarna, och det är fortfarande oklart vad exakt som ska hända. Vi hoppas att vi genom vårt flygblad ska plantera tanken om att det är kamp för jobben som gäller. När hösten kommer och semestern är över ska vi göra vad vi kan för att få våra arbetskamrater att stå upp och ta kamp, avslutar Staffan Snitting.

PÄR JOHANSSON
Proletären 27, 2008