Hoppa till huvudinnehåll
Av

Blockad i alla hamnar




På Hamnarbetarförbundets kongress i Sundsvall för en månad sedan
invaldes Rolf Axelsson som en av tre i förbundets verkställande utskott.


Dagarna innan Transports och Hamnarbetarförbundets blockad trädde i kraft måndag 26 maj tar Proletären pulsen på Rolf Axelsson, som också är välkänd medlem i Kommunistiska Partiets avdelning i Karlshamn.

Den lilla staden Karlshamn är vackert belägen där Mieån rinner ut i Hanöbukten och berget reser sig mäktigt ur Östersjöns vatten. Den strålande majdag vi anländer ligger havet lugnt. Inbäddad i frodig vårgrönska ger staden mest ett sömnigt, småborgerligt intryck.

Men skenet bedrar. Karlshamn är en arbetarstad. Det är självfallet grunden för att Kommunistiska Partiet sedan början av 1980-talet är representerat i kommunfullmäktige. Karlshamn har en av Sveriges viktigaste och djupaste hamnar och det var kring sjöfarten som staden växte fram.

I tjugofem år har Rolf Axelsson arbetat i Karlshamns hamn. Lika länge har han varit medlem i Hamnarbetarförbundet och sedan många år som ordförande i Hamn avd 121 och som medlem i förbundsstyrelsen.

• Hur känns det att ta steget in i VU?
– Bara bra. Det är ett förtroendeuppdrag som jag tänker förvalta efter bästa förmåga.

• Vilka frågor är viktigast just nu?
– Att bygga Hamnarbetarförbundet starkare. Till skillnad från LO och dess förbund växer vi. Hamn har fått 200 nya medlemmar i landet.

– För oss är det också viktigt att skriva kollektivavtal. Det går inte i längden att leva som frifräsare.

Strid om arbetstider
Majoriteten av landets hamnarbetare är med i Hamnarbetarförbundet som 1972 bröt sig ur Transport. Splittringen då handlade mest om demokrati och medlemsinflytande som rätten att rösta om avtal. Sedan dess har LO-anslutna Transport och arbetsköparna Sveriges Hamnar lämnat Hamnarbetarförbundet utan direkt inflytande över de centrala avtalen.

Men i årets förhandlingar har Hamns VU adjungerats till Transports förhandlingsdelegation. Förhandlingar som förts i skuggan av den strid om arbetstiderna som i över ett års tid har pågått i bland annat landet största hamn i Göteborg.

Med stöd av Svenskt Näringsliv vill Sveriges Hamnar ta den fulla kontrollen över arbetstiden. Knäckfrågan är avtalets skrivning i § 4b som stadgar att nya arbetstider kan införas efter överläggning. I över 30 år har denna skrivning tolkats som att parterna ska vara överens, men sedan förra året omtolkas det av arbetsgivarna till att de ensidigt kan införa nya arbetstider. Därför vill fackföreningarna byta ordet ”överläggning” i det centrala avtalet till ”överenskommelse”, vilket Sveriges Hamnar blankt nekar att göra.

• Båda facken har förkastat medlarnas bud. Hur ser du på medlarbudet?
– Ekonomiskt är det djävligt dåligt. Ett treårsavtal med 700, 800 och 1000 kronor mer i månaden respektive år håller sig inom de givna ramarna. Ett retroaktivt engångsbelopp på 3700 kronor i år ändrar inte bilden.

Uselt medlarbud
Arbetsgivarna vill ta kontroll över arbetstiderna. I medlarbudet finns skrivningar som innebär att arbetsgivaren ska kunna träffa överenskommelser med enskilda arbetstagare utan kontroll av fackföreningen.

– Vi var överens från båda fackföreningarna att medlarbudet är helt oacceptabelt. De spottar oss rakt i ansiktet med ett så grovt bud. De vill att vi ska jobba på obekväma tider för skitpengar. I grunden handlar det om kontrollen över arbetstiden.

• Vad händer nu?
– Från måndag blockeras all övertid, nyanställningar och inhyrning i samtliga svenska hamnar.

• Hur slår blockaden?
– Det beror på hur motparten agerar. I vissa hamnar bedrivs upp till 40 procent av arbetet på övertid och av extrapersonal, så kallade blixtarbetare, som nyanställs för varje objekt. Där slår blockaden stenhårt, i hamnar som inte har skiftgång.

• Vad ligger bakom Sveriges Hamnars hårda attityd?
– Jämfört när jag började jobba för 25 år sedan har arbetsgivarna i gemen tagit stora steg framåt. De är mycket mer organiserade och mer medvetna än arbetarna och deras organisationer. De har en bättre ledning och numera vet vi att det beror på att Svenskt Näringslivs föregångare SAF för 30 år sedan lade en plan för hur de skulle ta tillbaka förlorad terräng. De skulle ta tillbaka hela makten i samhället.

– Ingen gammal hävd gäller längre. Arbetsgivarna ifrågasätter allt och vill juridifiera och individualisera avtalen. Här finns också stora brister på arbetarsidan som öppnar för individualismen.

”Ställ krav”
• Vari består bristerna på arbetarsidan?
– Socialdemokraterna bär på en stor skuld i sin högervridning. Men arbetarklassen består av tänkande individer som måste ställa krav på sina företrädare.

– Det känns ibland som att det bara är hamnarbetarna som rider spärr mot förändringar i arbetsrätt och arbetsvillkor. Vi har protesterat och strejkat mot karensdagar och EU:s inblandning.

– Byggnads har fått ett hårt slag genom Vaxholmsdomen. Kanske skulle de titta på hur vi hamnarbetare proteststrejkade och drev tillbaka EU:s hamndirektiv. Vi gjorde gemensam sak i hela Europa. Ett liknande initiativ från exempelvis LO i kampen mot konsekvenserna av Vaxholmsdomen skulle vara välgörande.

• Finns det fler fackliga frågor som är viktiga idag?
– Som skyddsombud ser jag vikten av att lägga kraft på arbets-miljön. Det sista året har 70 arbetare strukit med. Ett djävla misslyckande av facken när medlemmar dör i jobbet. Huvudorsaken är försämrad arbetsmiljö på grund av ökad produktionstakt.

• Varför blev du kommunist?
– Jag gick med i Kommunistiska Partiet 1978 då hade jag prenumererat på Proletären sedan jag gjorde lumpen 1973. Det var där jag började se orättvisorna i samhället. Jag stretade emot de kamrater som var partimedlemmar, men till slut höll inte mina argument längre. Då insåg jag att jag borde gå med i partiet.

Förtryck föder motstånd
o Vad betyder din kommunistiska samhällssyn i ditt fackliga arbete?
– Styrkan att orientera mig klassmässigt, att alltid se till medlemmarnas intresse, säger Rolf Axelsson rappt utan minsta behov av eftertanke.

• Vad betyder kommunismen för arbetarklassen?
– Utan de kommunistiska idéerna hade arbetarklassen varit oerhört tillbakapressad. Då hade ju inte ens socialdemokratin funnits.

• Hur ser du på framtiden för arbetarklassen?
– Mörk, om inte klassen gör något. Men som kommunist vet jag att det kan hända saker snabbt.

– Som det ser ut så går vi mot ett Europas Förenta stater, mot en amerikansk situation på arbetsmarknaden. Men också i USA finns det mycket som är bra. Jag tänker på hur vår systerorganisation ILWU stängde hamnarna på västkusten 1 maj i protest mot kriget i Irak. Ibland finns det mer militans i USA än i Västeuropa.

– Men förtryck föder motstånd. Förr eller senare kommer arbetarklassen att vakna fackligt och politiskt.

LARS ROTHELIUS
Proletären 22, 2008