Drastiskt ökad arbetskraftsimport

På vart och vartannat bygge i Skåne jobbar polacker eller balter, till löner långt under våra kollektivavtal och i en miserabel arbetsmiljö.

2004 gjorde Byggnads i Skåne en omfattande kartläggning av användandet av illegal utländsk arbetskraft. Man kunde redan då presentera häpnadsveckande siffror. Ungefär var tredje byggarbetsplats i Skåne bemannades av den illegala arbetskraften. I runda slängar rörde det sig om cirka 1000 utländska byggjobbare i hela länet.

Sedan dess har det fullkomligt exploderat. Arbetskraftsimporten har blivit mer organiserad, och till stora delar flyttat sig utanför småbyggnationens svartjobbs-träsk, som den inledningsvis befann sig i. Nu importeras utländsk arbetskraft även till de stora byggena, med byggherrar som NCC och Skanska. Inte ens vid kommunala upphandlingar drar man sig för att ersätta svenska arbetare med polska eller baltiska.

Storstadsfenomen
Importen har spridit sig över hela landet. Det som tidigare var ett skånskt fenomen är nu snarare ett storstadsfenomen. Eller rättare sagt, de städer där byggboomen slagit till mest, där finns också flest utländska arbetare. Malmö med omnejd är därmed fortfarande hårt drabbat.

I år uppskattar man att det bara i Malmö jobbar 1000 utländska byggnadsarbetare. Huvudsakligen från Polen och Baltikum, men även tyskar. En ombudsman jag talade med sade sig dagligen få rapporter om byggen där det förekommer importerad arbetskraft. För mig som jobbar i branschen blir siffrorna, hur häpnadsväckande de än ter sig, mest en bekräftelse på det jag sett med egna ögon under flera års tid. Varenda arbetare inom byggbranschen i Malmö vet att det är just så här vanligt förekommande!

Dålig arbetsmiljö
Lika väl medvetna är vi om de förhållanden som arbetarna från öst tvingas jobba under. På en renovering jag var på, där snickarna var polacker, hade man satt upp en handskriven lapp som meddelade att man skulle ta det försiktigt. När man gick under byggställningarna fick man se upp för betongbitar och annat som kom farande. Detta är samtidigt ett bra exempel på hur arbetsmiljön redan dumpats för oss svenskar. För i fall som detta jobbar vi ju i samma katastrofala arbetsmiljö som polackerna!

På ett annat bygge, utanför Lund, satt en lapp med arbetstiderna för de utländska arbetarna, i detta fallet litauer. Måndag till fredag kl 06 till 20, lördag och söndag 06 till 15. Summerat ger det en arbetsvecka på 88 timmar!

Som sagt, arbetskraftsimporten har övergått från att vara en helt och hållet svart verksamhet, huvudsakligen utnyttjad av villa-ägande överklass, till att numera vara ett utbrett fenomen inom den, åtminstone utåt betraktat, mer seriösa byggbranschen. I Malmö finns gott om exempel på detta. På bygget av det rikskända spektaklet Turning Torso sattes plåten av polacker. På Bo01, och den lyxbyggnation som fortsatt pågår i Malmös västra hamn, dominerar polacker och balter bland hantverkarna. För närvarande bygger EON ett nytt kraftvärmeverk i Malmö, ett stort bygge på omkring en miljard som beräknas färdigt nästa år. Här jobbar inte många svenskar.

Stor skandal
Den kanske största skandalen är Citytunnelbygget, som är värt en egen liten utvikning. Bygget av tunneln går på närmare 11 miljarder och är ett av Sveriges största byggen. Det ska vara färdigt 2011. Inför bygget talades det vitt och brett om att det skapar nya arbetstillfällen i Sverige. Och att de inpumpade skattepengarna skulle komma tillbaks till samhället i form av ökad konsumtion. Men de fina orden förblev endast ord. För bland de flera hundra arbetarna på citytunneln kan svenskarna räknas på en hand. Resten är utländska, huvudsakligen polacker. Dessutom misstänks de irländska och engelska bemanningsföretag, som tillhandahåller arbetskraften till bygget, för att ha fuskat med arbetsgivaravgiften.

Byggnads avdelningar i Skåne är väl medvetna om hur situationen ser ut. För några år sedan gjorde de, som jag nämnde, en rejäl kartläggning. Ett par av ombudsmännen jobbar fortsatt aktivt med att besöka de byggen där det inrapporterats om utländsk arbetskraft. Och precis som i övriga landet, har man även i Malmö en tolk för att underlätta kommunikationen med de importerade arbetarna. Men perspektivet hos facket är snarast att mildra de värsta effekterna, inte att stoppa arbetskraftsimporten. På det stora hela har Byggnads, och för den delen även mitt eget fack Svenska Elektrikerförbundet, gjort sig själva till åskådare inför den utveckling som pågår.

Men vi som jobbar på byggena, och som stöter på problemen dagligen, hade inte tvekat att backa upp hårdare tag från fackets sida. Det är min uppfattning, att det råder närmast konsensus bland kollegorna, att arbetskrafts-importen borde stoppas. Att den skapar kommunikationsproblem, försämrar arbetsmiljön och dumpar lönerna. Och nästan lika utbredd är uppgivenheten inför vår fackliga organisation, som inte tar tag i problemet på ett handgripligt sätt.

KARL STRANDBERG
Proletären 38, 2008