Förstatliga Saab!

Efter beskedet att Koenigsegg Group avbryter köpet av Saab är tusentals bilarbetares jobb hotade.

Just när 160 av de 700 Saab-arbetare som sades upp från sina jobb i våras kunde glädjas åt sin återanställning och när det nyligen påbörjade arbetet med att tillverka den nya modellen 9-5 gav arbetarna hopp om framtiden kom dråpslaget.

Koenigsegg avbryter köpet av Saab, och med det ser framtiden för Trollhättefabriken mörkare ut än någonsin.
 
Arbetarna på Saab i Trollhättan har levt i ovisshet om framtiden för sina jobb och försörjning länge nog nu. Koenigseggs svek visar att kapitalister, vare sig det är bilfabrikörer från Ängelholm eller Detroit, aldrig kan skänka trygghet åt arbetarklassen.

I media spekuleras det nu för fullt om anledningen till Koenigseggs kovändning. Självt anger företaget att tidsramarna för köpet dragit ut på tiden så länge att de inte vill vänta mer. Andra bedömare menar att det i själva verket handlar om maktkamp mellan amerikanska och kinesiska intressen. Att General Motors inte vill riskera att förlora såväl teknik som europeiska marknadsandelar till kinesiska Beijing Auto, BAIC, som var Koenigseggsaffärens huvudfinansiär.

Scenarion
Proletären kan inte bedöma trovärdigheten i de olika scenarierna, lika lite som vi vill bidra till de spekulationer om nya tänkbara köpare som redan cirkulerar. Den amerikanska banken och tidigare Saabspekulanten Merbanco har pekats ut som tänkbar köpare, liksom somliga menar att BAIC kommer att genomföra köpet på egen hand.

Istället ställer vi frågan: Vad var Koenigseggs egentliga syfte med Saab?

Den minnesgode läsaren kommer ihåg att vi redan när Koenigsegg lanserades som köpare varnade för att deras enda syfte var att plundra företaget på tillgångar, inklusive eventuella statliga kreditgarantier, för att sedan lämna Saab åt sitt öde.

Nu hann Koenigsegg bara med det sistnämnda. Är svaret då så enkelt att Koenigsegg drog sig ur affären när de insåg att det inte blev några snabba pengar?

Koenigsegg var inget seriöst alternativ för Saabs arbetare. Christian von Koenigsegg må kunna bygga svindyra lyxbilar, men han var ingen garant för jobben i Trollhättan.

Hopp
Med det sagt har vi full förståelse för att Saabarbetarna i Koenigsegg såg ett hopp om framtiden. I brist på andra alternativ.
Vilket gör att en stor del av kritiken måste riktas mot den svenska regeringen. Samtidigt som regeringen med näringsminister Maud Olofsson i spetsen suttit med armarna i kors och vägrat att gå in med kraftfulla insatser för att rädda jobben, har de låtit Koenigseggaffären fortgå och på så sätt bidragit till att skapa falska förhoppningar för Saabs arbetare.

Istället för att direkt avbryta processen, om de nu inte bedömde Koenigsegg som en tillräckligt seriös köpare, har regeringen under förevändning att hantera skattebetalarnas pengar på ett ansvarsfullt sätt om någon bidragit till att dra försäljningen av Saab i långbänk.

Ruta ett
Nu tar regeringen i praktiken sin hand från Saab.

– Det är inte regeringen som säljer Saab, det är GM, kommenterar Maud Olofsson, som ser en ny köpare som enda räddningen för Saab.

Tillbaka på ruta ett alltså. För vad har arbetarna på Saab att vänta från GM-ledningen i Detroit när Saabförsäljningen i USA är rekordlåg och GM redan säkrat sin närvaro på den europeiska marknaden genom att behålla Opel?

Samma dag som denna tidning pressläggs träffas GM:s styrelse i USA för att avgöra Saabs öde. Vad som kommer att beslutas vet vi givetvis inte, men Saabs framtid ser onekligen mörk ut.

För att rädda jobben i Trollhättan har Maud Olofsson inga andra besked att ge än diffust prat om att bygga vindkraftverk.
Visst, bygg gärna vindkraftverk. Sådana behövs det fler av, och varför inte bygga dem i Trollhättan.

Men i Maud Olofssons värld står hoppet till att någon godhjärtad kapitalist skall dyka upp och likt en fågel Fenix börja bygga vindkraftverk i askan efter Saab.

Att komma med det beskedet till de Saabarbetare som ser framtiden för sina jobb balansera på en tråd tunn som ett hårstrå är inget annat en ett hån och en gigantisk oförskämdhet.

Från vår sida har vi under hela fordonskrisen ställt det enkla och lättbegripliga kravet att förstatliga bilindustrin, för att rädda jobben.

Det är ett krav som trots att det bärs fram av allt för få, inte ens Lars Ohly vill ta det i sin mun, är än mer berättigat idag.

Garantera jobben
För vilka andra än staten kan idag garantera jobben för Saabs arbetare?

Staten har de finansiella muskler som Koenigsegg inte hade, och har också möjligheten att välja inriktning på produktionen.

Om Maud Olofsson nu vill bygga vindkraftverk så gör det då i ett statligt ägt Saab, i väntan på att de statligt anställda ingenjörerna planerar produktion av nya miljövänliga bilar. Eller kanske mer realistiskt, bygg färdigt de nya modeller som fabriken i Trollhättan just nu förbereds för och planera under tiden en klimatsmart bilproduktion.

Men offra inte Saabs arbetare på marknadens altare.

WICTOR JOHANSSON
Proletären nr 49, 2009

Facket har agerat svagt
• Det är lite av ett ödets ironi att verkstadsklubben på Saab i Trollhättan tilldelades Johnssonutmärkelsen på 150000 kronor, bara dagarna innan Koenigsegg offentliggjorde att de inte tänker genomföra köpet av Saab.

Johnssonutmärkelsen instiftades till den tidigare Metallordföranden Göran Johnssons ära, och skall ”stimulera till extraordinära fackliga insatser”.

Verkstadsklubben i Trollhättan får belöningen på 150000 kronor ”för sitt ihärdiga arbete att stärka Saabs överlevnad och utveckling”, vilket kan tyckas som att gå händelserna i förväg när Saabs överlevnad och eventuella utveckling i nuläget känns minst sagt osäker.

Vilka insatser är det då verkstadsklubben belönas för?

IF Metall-ordföranden på Saab i Trollhättan, Paul Åkerlund, har om någon personifierat den fullständiga underkastelsen. Han har under hela försäljningsprocessen strukit Koenigsegg medhårs, som han framhållit som en trovärdig köpare av Saab.

Det är inte utan att vi emellanåt undrat om Paul Åkerlund varit talesman för Koenigsegg istället för IF Metall. Att Koenigsegg kan ha haft andra avsikter än att trygga jobben tycks inte ha föresvävat Åkerlund.

Tvärsäker
Redan den 16 juni i år, innan det ens var bekant vilka som utgjorde Koenigsegg Group, uttalade sig Åkerlund i Aftonbladet med det tvärsäkra beskedet att ”det kan bli tal om nyanställningar”.

Då menade han dessutom nyanställningar utöver de 700 arbetare som just då hade förlorat jobbet.

I samma artikel hävdade Åkerlund med bestämdhet att Koenigsegg hade ”starka ekonomiska muskler”.

Trovärdig köpare
Sedan dess har budskapet varit att Koenigsegg är en trovärdig köpare.

När beskedet sedan kom att Koenigsegg drar sig tillbaka blev Paul Åkerlund av allt att döma lika förvånad som alla andra. Men vi har ännu inte hört ett uns av självkritik från denne facklige ”kämpe”. Han har istället kommit med diffusa kommentarer om att Koenigsegg måste ”ta något moraliskt ansvar”.

Om nu Paul Åkerlund och verkstadsklubben menar allvar med att kämpa för Saabs överlevnad och utveckling borde ett första steg ha varit att hissa varningsflagg för Koenigsegg och istället mobiliserat de egna medlemmarna bakom krav för att rädda jobben och sätta press på den passiva borgarregeringen att agera.

Inget möte
Men inte. Att oenigsegg drar sig ur Saabaffären har inte ens föranlett Paul Åkerlund att samla medlemmarna till ett medlemsmöte.

WJ