Lagenaarbetare om avtalskrav

– Bemanningsföretagen är den viktigaste frågan för oss i avtalsrörelsen, tycker Luis Gutierrez. Det var ju det som strejken handlade om i somras. Tryggheten på arbetsplatsen går före allt annat.

Trots strejken lyckades Systembolagets dotterbolag Lagena Distribution att säga upp 25-talet arbetare och ersätta dem med inhyrd personal från bemanningsföretag. Förutom att det aldrig är roligt när arbetskamrater förlorar jobbet påverkas också arbetsvillkor och löner negativt.

– I dagsläget är vi omkring 80 fast anställda och uppemot 30-40 inhyrda, säger Matti Holopainen från fackstyrelsen. Vi har fyra olika bemanningsföretag som både konkurrerar sinsemellan och gentemot oss vanliga arbetare. Vem vinner på det?

Lagena i Jordbro är på många sätt typiskt för Stockholmsområdet. I Jordbro företagspark arbetar 4000 personer. Men de är fördelade på många olika små och medelstora företag med vanligtvis hundratalet anställda vardera. Här trivs bemanningsföretagen som fiskar i vattnet.

 – Jag kan förstå om arbetsgivarna måste ta in extrapersonal ibland, menar Fredrik Ingman. Men det handlar om omfattning. Användningen av bemanningsföretag måste begränsas. De får inte sättas i system.

Lyfte frågan
Den vilda strejken i somras vispade om i grytorna. Till den lokala fackklubbens årsmöte i slutet av januari kom LO-ordförande Wanja Lundby-Wedin på besök. Lagenaarbetarna passade på att lyfta frågan om bemanningsföretagen.

– Jag ställde en rak fråga till Wanja, berättar Matti Holopainen. Jag ville veta om de olika kraven i avtalsrörelsen står mot varandra och är förhandlingsbara. Hon försäkrade att de inte är det. Men vår lokala ombudsman på Handels gav ett mer otydligt och vacklande svar.

Men en avtalsrörelse handlar naturligtvis också om lönerna. Arbetsgivarna vill ha nollavtal över hela linjen. Samtidigt har den borgerliga alliansregeringen genomfört det ena jobbskatteavdraget efter det andra. Baktanken är att lura löntagarna till återhållsamhet.

– Det där snacket måste förkastas, säger Matti Holopainen bestämt. Kostnader för fritids och dagis går upp. Köttfärsen blir inte billigare den heller. Vem ska betala för alla vägar och gator?

Fel med sänkta skatter
Matti Holopainen får medhåll från Patrik Olofsson, lokal fackordförande som också sitter vid bordet. Han tycker att hela skatteresonemanget är bakvänt och fel. Sänkta skatter leder oundvikligen till nedskärningar av den offentliga sektorn.
– Jag är beredd att betala skatt för vår gemensamma välfärd, menar han. Men tyvärr kommer vi idag allt längre från en offentlig sektor som behandlar alla lika, fattig som rik. Till slut tappar folk förtroendet.

Arbetarklassens styrka ligger i dess enighet. Detta visade sommarens strejk på Lagena. Må vara att arbetarna runt lunchbordet brinner för kampen mot bemanningsföretag, men hos byggnadsarbetarna står Laval och lönedumpning högst på dagordningen. Hur ska det här gå att få ihop med ett samlat uppträdande i avtalsrörelsen?

– Lavallagen funkar inte, försäkrar Matti Holopainen. Den pepprar sönder båten fullständigt! Lönerna måste anpassas efter det land man bor och arbetar i, inte varifrån man kommer. Här går vi på samma linje som byggnadsarbetarna.

Lönesänkning
För ett år sedan öppnade IF Metall för lokala lönesänkningsavtal som ett föregivet sätt att rädda jobben. Avtalen orsakade infekterade strider på många arbetsplaster, framför allt inom exportindustrin. Låga löner leder till lägre efterfrågan och räddar knappast jobben på sikt.

– Det är inget som vi på Lagena har ställts inför, förklarar Patrik Olofsson. Däremot har våra lokala avtal sagts upp och de kunde ge en extraslant utöver de centrala. Vår poäng är att bemanningsföretagen försvagar det lokala facket, vilket i sin förlängning hotar våra löner.

På samma årsmöte i januari som Wanja Lundby-Wedin kom på besök antog den lokala fackklubben ett uttalande till försvar av anställningstryggheten. Flera andra fackklubbar och fackliga företrädare har därefter hakat på.
Snabbt med på båten var fackklubben på Dagab AB, en god granne till arbetarna på Lagena i Jordbro.

Uttalande
Nu sprids uttalandet som ”Jobbupproret” (publicerat i Proletären nr 7, 2010).

– Vi har fått bra gensvar ute i landet för vårt upprop, avslutar Patrik Olofsson. Nu hoppas jag att fler kan ställa sig bakom. Jag uppmanar alla att ta upp uttalandet på sin arbetsplats och i sin lokala fackförening.

Diskussionen på lunchrestaurangen i Jordbro företagspark visar att de olika fackliga frågorna hör ihop med varandra. Som på alla arbetsplatser halkar den snart in på jobbskatteavdrag, välfärdssystem, EU och den ekonomiska krisen i allmänhet. Avtalsrörelsen blir politik.

JOHAN WIMAN
Proletären nr 8, 2010