Hoppa till huvudinnehåll
Av

"Lita aldrig på kapitalister"

Det blir gärna lite stolligt när man tvingas lita blint på kapitalister. När våra öden vilar helt och hållet i händerna på akrobater, som jonglerar med oss uppe i trapetsen, utan skyddsnät, skall det till en god portion tur om man inte ska dråsa i backen.



Det är ungefär det som hänt med Saab nu när Koenigsegg dragit sig ur affären.

*
Det var i förra veckan. Vi var uppe i monteringsfabriken och följde den första nya 9-5 som rullade på linan. Stämningen var på topp när vi glatt morsade på återvändarna, dvs de kollegor som fick gå hem i våras och som nu blivit återanställda.

På något sätt kändes det som om det tvivel man trots allt känt när det gäller framtiden för fabriken skulle komma på skam. Här rullar en helt ny bil, nu börjar folk komma tillbaks, underleverantörerna rustar för ökad efterfrågan.

Kort sagt, nu går det åt rätt håll. Glädjen över att ha fått jobbet tillbaks var inte att ta fel på hos dem som blivit återanställda. Efter cirka ett halvår ute i kylan, med till synes små möjligheter till nytt jobb inom överskådlig tid, fick man återvända till sitt gamla jobb och återse gamla arbetskamrater. Då drar sig Koenigsegg ur affären.

Det var som att luften bara gick ur. Här har vi lyckats att ta oss upp, få näsan över ytan och ta ett andetag när vi bryskt blir nedsänkta igen. Det var inte med några lätta steg man knallade genom fabriksgrinden nästa dag.

*
Varför affären egentligen sprack vet jag inte. Och inte bryr jag mig heller om jag ska vara ärlig. Vi har varit med om så många turer nu och hört så många lögner att en mer eller mindre inte gör någon skillnad. Det är som det är och oavsett vilka förklaringar eller bortförklaringar som presenteras är fakta ändå att vi åter står på ruta ett.

Nu ska hela klabbet dras ett varv till. Nu ska alla möjliga förståsigpåare ännu en gång gissa och tro på olika scenarier. Journalister kommer att belägra fabriken för att likt gamar frossa i människors oro och vrede.

Regeringen ska ytterligare en gång kategoriskt vägra att ta ansvar för jobben. Från fackligt håll kommer det väl ånyo att mumlas lite försiktigt om utbildning och regeringens ansvar.

Men inga krav om att staten ska ta över ägandeskapet kommer att höras därifrån, helt enkelt därför att inte sossarna vill det heller, även om det skulle rädda jobb.

I skrivande stund väntar vi fortfarande på GM:s styrelsemöte som ska besluta om Saabs öde. Efter det får vi reda på om vi ska ut till ny försäljning, stanna kvar i GM:s ägo eller läggas ner. Vad ska man då tro är det troligaste scenariot? Ja, för att knyta an lite till inledningen på den här skriften kan man ju aldrig så noga veta vad som fäller avgörandet. Det finns gott om argument för alla tre möjligheterna så det är bara att fortsätta vänta på besked. Det känns som om vi inte gjort annat på flera år.

*
Det är tunga tider nu för oss alla, men min solidaritet ligger hos alla de som fick sparken i våras, såg hoppet tändas igen, bara för att ytterligare en gång få benen undansparkade. Fy fan för att bli behandlad så.

Skäms på er kapitalister!  

KJELL SÄTTERMAN, Saabarbetare
Proletären nr 49, 2009