Hoppa till huvudinnehåll
Av

Ljusskygga kapitalister finansierar Saabaffären

Under måndagen skulle Spykers första kontantbetalning för Saabköpet genomföras. I skrivande stund sägs betalningen dröja några dagar, men köpet väntas gå igenom, oklarheter till trots.



Den första delbetalningen är en förutsättning för att ett bindande köpeavtal mellan Spyker och GM kan tecknas, och därmed en förutsättning för att få igång produktionen i Trollhättan. Hittills har Saab inte kunnat beställa leveranser från underleverantörer eftersom företaget formellt har befunnits i likvidation, och i Trollhättan står fabriken stilla.

50 miljoner dollar, motsvarande 350 miljoner, ska betalas i den första delbetalningen. De återstående 24 miljoner dollarna skall enligt överenskommelsen betalas den 15 juli i år, och först då kan Saab sägas ägas av Spyker Cars.

Men GM:s inflytande över Saab i företaget försvinner inte med det, eftersom den största delen av köpet genomförs med så kallade preferensaktier. Preferensaktier kan liknas vid ett lån som skalla betalas till GM i takt med att företaget går med vinst. Senast 2016 skall preferensaktierna vara inlösta, så GM kommer att ha ekonomiska anspråk på den nye Saabägaren under många år framöver.

Formella hinder
I fredags undanröjdes tre formella hinder för att genomföra köpet.

Samma dag som Spykers aktieägare sade ja till köpet på en extrainsatt bolagsstämma gav Europeiska Investeringsbanken (EIB) klartecken för det lån på 4 miljarder kronor som är en förutsättning för att genomföra köpet. Dessutom beslöt den svenska regeringen ställa upp med statliga lånegarantier, efter att riksgälden genomfört en ny granskning av köpet för att reda ut oklarheterna kring Spykers tidigare ryska medfinansiärer.

Riskkapitalister
Ännu vill Spykers vd Victor Muller inte tala om vilka som är de finansiärer som hjälpt honom att köpa ut den tidigare delägaren, ryske bankiren Antonov. Det finns all anledning att ifrågasätta Riksgäldens generaldirektör, Bo Lundgren, när han säger att ”ägarkretsen är sund”.

Det vi vet om finansiärerna bakom Saabköpet osar allt annat än sundhet. I förra veckan meddelades att Heerema Holding Company, ett holländskt investmentbolag, träder in med ett lån till Spyker på 185 miljoner kronor. Lånet skall betalas igen inom två år, annars kan det omvandlas till aktier som i så fall skulle innebära att Heerema Holding Company kommer att äga 22 procent av Saab.

Lånet från Heerema ska täcka upp den första delbetalningen. Och om det behövs har Spyker och Victor Muller fortsatt möjlighet att låna pengar från det amerikanska fondbolaget GEM, som tidigare figurerade som en huvudfinansiär.

GEM, med säte på skattesmitarparadiset Caymanöarna, sysslar med något som kallas för ”blood financing” – lån till företag med liten eller ingen kreditvärdighet. Självklart till ockerränta. Är det dessa blodsugare som kommer att finansiera de sista 24 miljarder dollar som skall betalas till GM i mitten av juli?

Mer behöver egentligen inte sägas om finansieringen av Saabköpet. Victor Muller köper Saab med pengar lånade av allehanda ljusskygga riskkapitalister. Om Saab inte når lönsamhet snabbt nog är det inte svårt att räkna ut att dessa ockrare inte har någon annan agenda än att plundra företaget på tillgångar.

Att kalla det för en sund ägarkrets är rena bedrägeriet.

Villkorat lån
EIB-lånet på fyra miljarder kronor är villkorat till miljöanpassade projekt, och skall delas ut i omgångar för att förhindra plundring. Bo Lundgren säjer att Riksgälden dessutom tecknat olika avtal för att förhindra plundring, utan att närmare specificera vad dessa avtal innehåller.

Kritiska röster har misstänkt att Victor Muller köper Saab enbart för att använda EIB-lånet för att täcka upp det förlusttyngda Spyker Cars. Något Victor Muller själv avvisar med orden ”aldrig i helvete att vi ska använda EIB-pengar till annat än Saab”.
Däremot finns möjligheten att göra Spykers sportbilsproduktion till en integrerad del av Saab, för att på så sätt komma åt pengar till den egna verksamheten. En möjlighet Victor Muller inte förnekar.

WICTOR JOHANSSON
Proletären nr 7, 2010