LO ger klartecken för lönedumpning

Så är det säkert, åtminstone vad gäller konflikter sanktionerade av facket.

Avtalet innebär en rekommendation till förbunden ”om anpassning av
respektive förbundsavtal för företag som blir tillfälliga medlemmar i
arbetsgivarförbund inom Svenskt Näringsliv”.



Kärnordet är ”anpassning”. Parterna är överens om att ”skapa ökade
möjligheter för rörlighet för tjänster till Sverige”, dvs LO skriver
under på Svenskt Näringslivs strävan att öka arbetskraftsimporten från
låglöneländer, trots massarbetslösheten i Sverige.

LO skriver också under på att förbundsavtalen måste anpassas till en
situation av ökad arbetskraftsimport, dvs förändras i någon riktning
(gissa vilken!) för att göra det lättare för utländska firmor att ta
jobb i Sverige. Brasklappen är ”en likvärdig behandling av arbetstagare
och företag på svensk arbetsmarknad”, vilket lär betyda att svenska
kollektivavtal skall gälla.



Men brasklappen har en alldeles egen brasklapp. Så säger
rekommendationen att förbunden i det enskilda fallet skall beaktas ”den
existerande lönestrukturen i det utländska företaget”.

Detta kan bara tolkas på ett sätt. För utländska företag som är
medlemmar i något av Svenskt Näringslivs medlemsförbund skall
kollektivavtalens miniminivåer gälla (vilket som regel är att gå långt
utöver den existerande lönestrukturen). Rekommendationen innebär alltså
ett klartecken för lönedumpning inom ramen för vad de ”anpassade”
förbundsavtalen medger.



Rekommendationen stadgar också om fredsplikt, dvs LO-förbunden skall
inte har rätt att tillgripa blockader eller andra stridåtgärder mot
utländska företag som är tillfälliga medlemmar i ett svenskt
arbetsköparförbund.



Rekommendationen är givetvis för djävlig. Det återstår visserligen att
se hur den tas emot i LO-förbunden och huruvida LO-förbunden är beredda
att genomföra de ”anpassningar” som Jan-Peter Duker och Erland Olausson
är så rörande överens om. Men att tro att förbundspamparna frivilligt
och på allvar skall stå upp mot den lönedumpning som LO nu skriver
under på är dessvärre illusoriskt. Får de bara ett avtal är de nöjda.



Givetvis måste alla LO-medlemmar kräva att deras förbund avvisar LO:s
rekommendation. I massarbetslöshetens Sverige bör arbetskraftsimporten
begränsas, inte bejakas. Och givetvis måste principen lika lön för lika
arbete försvaras med näbbar och klor. Att acceptera ”anpassning till
existerande lönestrukturer”, dvs att utländska arbetare skall ha mindre
betalt, är att acceptera sänkta löner för alla arbetare.



30 augusti 2005

Proletären 35, 2005