Hoppa till huvudinnehåll
Av

Lönedumpning i Byggnads

"Peab agerar plog för reaktionära förändringar" Isande vindar över Östgötaslätten i skiftet februari-mars utgjorde inramning till något som kommit att vara mer än bara bister väderlek.




Det handlar om alltför höga bygglöner. Allt för höga enligt byggföretagen.



Norrköping, Linköping och Stockholm ligger i topp i bygglöneligan, med
löner upp mot 170 kronor i timmen för ackordslag, vilket förstås upprör
byggkapitalet och BI kan man tänka sig. Därför gäller det att med
EU-medlemskapet som råg i ryggen, stämma i bäcken.



Nu agerar för tillfället byggföretaget PEAB plog för reaktionära
förändringar i Sverige. På tre byggen i Östergötland - Norrköping,
Linköping och Vadstena har det strulat med ackordsförhandlingarna. Och
i Norrköping och Vadstena vill PEAB sänka lönerna med 20 kronor i
timmen. Förhandlingarna har strandat i Vadstena och Norrköping och där
gäller den så kallade "stupstocken" 109 i timmen, eftersom
fack/arbetslag och företag inte kommit "överens" i förhandlingar. PEAB
vill bla förbjuda fackets inblandning och komma överens med lagen.
"Överens" är i sammanhanget en försköning av situationen, då man
förstår att det är PEAB:s diktat som skall gälla. Diktat som enligt en
i arbetslaget i Vadstena syftar till att "ha bort lagackorden och
införa individuella löner".



Alltså avskaffa kollektivism och fackpolitisk inblandning - resultatet lär inte vänta på sig: Sänkta löner i bästa EU-anda.



*




Vad är då LO: s inställning?



Ja, intressant i sammanhanget är att studera ett PM på LO:s hemsida,
där man diskuterar Vaxholmsfallet utifrån EU:s utstationeringsdirektiv.
Inledningsvis får man veta att den genomsnittliga organisationsgraden
överstiger 80 procent och att kollektivavtalen täcker över 90 procent
av de anställda på den svenska arbetsmarknaden. En förutsättning, då vi
inte har lagar utan kollektivavtal som bestämmer bla minimilöner i
Sverige. I den mån minimilöner förekommer, bestäms de av kollektivavtal.



Bra eller dåligt? Bra när facket är ideologiskt starkt. Dåligt när det
är svagt - en hög organisationsgrad som inte används är ingen styrka.



En lag mot lönedumpning å andra sidan skulle kunna ge alla lönearbetare
ett grundskydd mot "otillbörlig lönekonkurrens" från länder där
arbetarna har sämre villkor. En sådan lag fordrar i sin tur en stat som
agerar utifrån arbetarnas intresse. Och hur ser det ut idag? Eftersom
Sverige är EU-medlem skulle en sådan, idag skapad svensk lag tvingas
vara underställd EU-lag - med andra ord, tvingad vara svag.



Kanske kommer något av EU:s påverkan på svensk lag att tydliggöras
efter att arbetsdomstolen i Vaxholmsfallet provat det Lettiska
byggföretaget Laval un Partneris åberopande av
utstationeringsdirektivet artikel 3.1.c. Denna bestämmelse innebär
enligt företaget att medlemsstaterna skall se till att det finns en
minimilön i lag eller allmängiltigt kollektivavtal. Eftersom Sverige
inte infört sådana minimilöneregler, har därför varken Laval eller
annan arbetsgivare i Sverige skyldighet att betala en viss minimilön.
Företaget försöker också använda EG-fördraget artikel 12 om (förbud mot
diskriminering) och artikel 49 om (inskränkningar i friheten).



En soppa som propagandamässigt skär sig då Laval med urusla löner
förnedrar sina egna arbetare på ett diskriminerande sätt i jämförelse
med svenska byggnadsarbetare, vilka lyder under svenska kollektivavtal.
Det är så man skall se det.



*




LO säger sig helt följdriktigt stödja de åtgärder byggnads och de andra fackförbunden vidtagit. Och det är jättebra!



Man skriver också att en fungerande skyddslagstiftning på
arbetsmarknaden (som i Sverige) inte skall tvingas ändra på sig för att
tillgodose EU-lagstiftningens krav. Detta skulle öppna upp för import
av all världens kollektivavtal. Vilket LO menar skulle kunna vara
slutet för den svenska arbetsmarknadsmodellen. LO har säkert rätt.



LO ser faran med EU:s finter, men drar slutsatsen att det behövs mer
taktiksnack trots att motståndaren står på Sveriges planhalva och
anfallet redan börjat.



Något av en paradox är att den lettiska regeringen reagerat mot Sverige
och svensk fackföreningsrörelse och bla hävdat att möjligheten att
stationera billig arbetskraft var ett av skälen för den lettiska
EU-anslutningen. Den har även ifrågasatt det svenska EU-medlemskapet.
Bra så! Det önskar vi letterna rätt i.



Var detta problemet som LO ställdes inför vid sitt besök i Riga den
17-18 januari, då de diskuterade Vaxholmskonflikten, att till letterna
tvingas säga: "Vad som än sker, ge för tusan inte EU-kritikerna rätt!"



Nåväl. Det återstår att se om stupstocken på byggena i Östergötland
blir den tänkta fortsättningen på Vaxholm (nu även Malmö) för lägre
svenska bygglöner - eller om det blir byggmästarna och EU-lobbyn i
Sverige som själva står på näsan över de.



Matti Kerkelä

Proletären 11, 2005