Mäktiga intressen bakom hamnbolagets agerande

Hamn avd 4 organiserar 80 procent av de kollektivanställda i Göteborgs Hamn medan LO-anslutna Transport avd 2 har mindre än 20 procent. Sedan Hamnarbetarförbundet 1972 bröt sig ut Transport har majoriteten av hamnarbetarna organiserat sig i Hamn. Lika länge har Hamn förgäves kämpat för rätten att skriva kollektivavtal.

En oavvislig rätt, anser Kommunisterna, som i arbetarrörelsens ursprungliga anda framhåller grundläggande demokratiska spelregler som fundamentet och kittet i arbetarkampen. På arbetsplatserna uttolkat som arbetarkollektivets rätt att själva välja sin fackliga organisation, och sin egna företrädare.

Allt enligt den demokratiska principen, en man/kvinna en röst, och att medlemsmajoritetens vilja ska följas.

Brutit med toppstyrning
En sådan demokratisk organisation har medlemmarna i Svenska Hamnarbetarförbundet byggt upp och försvarat i snart 40 år.

Unikt inom modern svensk fackföreningsrörelse där det toppstyrda LO är normerande.

LO:s toppstyrning är given ur det korporativa klassamarbetet med monopolkapitalet, och stadfäst sedan 1938 genom Saltsjöbadsavtalet. Hur kunna sluta svekavtal efter svekavtal, om medlemmarna fått säga sitt?

En toppstyrning som under senare år cementerats trots monopolens vilja att bryta med korporativismens doktrin om treenigheten kapital – stat – fackförening. Kapitalet vill möta fackföreningarna på förbunds- och ännu hellre lokal nivå. I grunden vill de helst möta arbetarna en och en utan några fackföreningar alls.

Det är mot denna bakgrund förståeligt att Svenskt Näringslivs vd Urban Bäckström och medlemsorganisationen Sveriges Hamnars vd Peter Jeppsson oblygt i Dagens Industri 20/4 angriper arbetarnas fria organisationsrätt: ”Det råder en orimlig situation när regelverket på arbetsmarknaden tillåter en utbrytarfackförening att ställa sig vid sidan av systemet…”

Med uttrycket ”utbrytarfackförening” spottar monopolkapitalisterna Bäckström och Jeppsson inte bara på Hamnarbetarförbundets utan också på alla Sveriges arbetares rätt.

Liksom på den svenska borgerliga demokratin som genom grundlagen tillförsäkrar varje medborgare rätten att fritt organisera sig. Arbetsgivarnas företrädare Bäckström och Jeppsson tar sig själva rätten att skriva kollektivavtal och förhandla med minoritetsföreträdaren Transport. Givetvis för att det gynnar arbetsgivarna.

Men den stenhårda attityd som Göteborgs hamn AB och dess huvudorganisation uppvisat i samband med varselstriden är faktiskt ett nytt påfund.

– I tjugo års tid har jag förhandlat med Göteborgs Hamn, oftast tillsammans med Transport, säger Hans Kindgren, Hamn4ans förre ordförande. Efterträdaren Peter Annerback har liknande erfarenhet.

Smutsigt spel
Men nu är det stopp. Uppenbarligen därför att Göteborgs Hamn och Sveriges Hamnar med Svenskt Näringsliv i ryggen finner tiden inne att i lågkonjunkturen försöka knäcka Hamnarbetarförbundet. Varför annars plötsligt utestänga Hamn från förhandlingar i storhamnen Göteborg?

Men det smutsiga spelet förutsätter ytterligare aktörer. Här finns en gemensam nämnare i socialdemokratin.
Sossestyrda Göteborgs kommun äger Göteborgs Hamn AB och har tillsatt förre socialdemokratiske ministern Sven Hulterström som bolagsordförande. Sossestyrda Transport och LO har alltid velat knäcka den demokratiskt styrda fackföreningen Hamnarbetarförbundet.

Så tar Transport tillfället i akt och ställer villigt upp och förhandlar om framtiden för den andra organisationens medlemmar. Vet att i princip alla uppsägningshotade är medlemmar i Hamn.

Istället för att solidariskt lämna förhandlingarna har Transports ledning mage att affischera i Göteborgs hamn i syfte att fiska medlemmar i grumligt vatten. Tala om att verka i symbios med arbetsgivarens och monopolkapitalets intressen.
Alla Sveriges arbetare har all anledning solidariskt stödja Hamnarbetareförbundets kamp.

LARS ROTHELIUS
Proletären nr 17, 2009