Posten säger upp trotjänare

– Det är beklämmande och förvånande att Posten så här totalt har svängt om sin personalpolitik. Vi är vana att hantera övertalighet inom Posten och brukar lösa det med pensioneringar, avtalspension och liknande. Men nu skiter Posten i det, säger Lars-Olof Engdahl, som är ordförande för Sekos postklubb i Umeå, till Proletären.

Inte snabba nog
Enligt Seko finns det cirka 200 anställda på Posten i Umeå och av dessa är uppåt tjugo ”övertaliga”.

Under ett och ett halvt år har personalen fått träna sk videokodning, inskrivning av postnummer, som är ett krävande moment där det ska gå fort och utan fel.

Postens krav är drygt 1500 postnummer/brev i timmen. Tolv anställda har inte klarat testet, de var inte tillräckligt snabba nog. Sex har fått gå med pensionslösningar, de övriga vill Posten avskeda. Alla är över 50 år och har jobbat mellan 10 och 39 år på Posten.

Trotjänare får gå
Det är med andra ord trotjänare som nu riskerar att förlora sina jobb på grund av att de inte klarar av videokodningen.
Med åren blir fingrarna och övriga kroppen stelare, men det tar inte Posten hänsyn till.

Klarar de inte videokodningen ska de bort, trots att det finns andra arbetsuppgifter som de kan klara av.

De lokala förhandlingarna som pågått under hela hösten mellan Seko och Posten har strandat och nu väntar centrala förhandlingar.

–Videokodning svarar bara mot 14-15 procent av verksamheten i Umeå. Därför har det aldrig funnits i vår sinnesvärd att inte dessa trotjänare ska få kunna jobba kvar inom Posten, säger Lars-Olof Engdahl.

–Vi har begärt centrala förhandlingar. Tar arbetsgivaren inte sitt förnuft till fånga där är vi beredda att driva det här till Arbetsdomstolen.

– Det kan bara inte vara på det viset att Posten ska få sin vilja igenom. Det strider ju mot turordningsreglerna i Las, säger han.  
Enligt Lars-Olof Engdahl har det under hans tid på Posten i Umeå aldrig tidigare inträffat något liknande.

”Djup oenighet”
Förutom klubbordförande är han också ansvarig för förhandlingarna i denna tvist med arbetsgivaren, något som har avslutats i ”djupaste oenighet”, som Lars-Olof Engdahl uttrycker det.

Slutligen kan det nämnas att det har startats en namninsamling bland postanställda runt om i landet för att stödja de arbetskamrater som nu riskerar att bli av med jobbet i Umeå.

KENT HALDEBO
Proletären nr 4, 2010


Sparkade tänker inte ge upp sina jobb
En av dem som sagts upp är Bengt Wilson som började arbeta åt Posten 1970. Men trots 39 år på arbetet vill Posten sparka honom.

Anledningen är att han inte når det krav som Posten har att alla ska hinna med så kallad videokodning, att skriva in minst 1560 postnummer i timmen på dator.

Terminalen i Umeå är den enda i landet som ställer de här kraven på videokodning som sker på brev som inte kan läsas maskinellt.

Trots att det finns andra arbetsuppgifter för Bengt Wilson och de andra som sägs upp är Posten stenhård och kräver att alla ska klara kraven. Posten har gett ett erbjudande som facket förkastat.

– De kom med ett bud som jag anser vara ett hån. Fortsatt anställning med andra arbetsuppgifter, inte på heltid, och utan möjlighet att stämpla upp, säger Maria Mannberg, klubbordförande på terminalen till Västerbottens Folkblad.

Ger inte upp
Bengt Wilson själv tänker inte ge sig:

– Jag har bestämt mig för att kämpa till sista blodsdroppen.

Även Seko tänker driva frågan centralt eftersom de lokala förhandlingarna är resultatlösa.

– Jag är förbannad över hur kränkande Posten agerar mot lojala medarbetare, säger Affe Mellström, ordförande på Seko Posten till Västerbottens Folkblad. Han menar att Posten brustit både då det gäller tolkningen av turordningsregler plus i etik och moral.

Kommunistiska Partiet i Umeå kräver att Posten med omedelbar verkan tar tillbaka uppsägningarna och uppmanar de postanställda att ta strid för sina arbetskamrater.

STEN WALTERSSON
Proletären nr 4, 2010