Hoppa till huvudinnehåll
Av

Protester mot privatisering av Göteborgs bussar

– Det kommer att bli tuffare villkor för de anställda om bussverksamheten inom Göteborgs spårvägar privatiseras. Det säger fackordförande Kjell Andersson.


Stadskansliet i Göteborg jobbar just nu på uppdrag av kommunstyrelsen med en snabbutredning om en eventuell privatisering av busstrafiken. När utredningen är klar ska kommunfullmäktige fatta beslut i frågan.

”Att sälja ut bussverksamheten vid Göteborgs spårvägar löser inga problem, men däremot skulle det skapa nya problem. Därför förutsätter vi att beslutsfattarna tar sitt förnuft till fånga och avstår en försäljning”, skriver företrädare för de berörda fackliga organisationerna i ett debattinlägg i Göteborgs-Posten.

Politikerna hävdar att det är den dåliga ekonomin inom busstrafiken som gör att de nu vill privatisera.

– Busstrafiken har gått ekonomiskt dåligt, säger Kjell Andersson som är ordförande för Spårvägens Tekniska Personal, en av två sektioner inom Kommunal som berörs. Men han tillägger att det finns en orsak till den uppkomna situationen.

– Göteborgs spårvägar lade medvetet ett lågt anbud för att hålla sig kvar på marknaden i den senaste upphandlingen, även om de nog inte hade räknat med så här stora förluster.

Upphandlingen av busstrafiken genomfördes 1999. Då tvingades Göteborgs spårvägar att lägga ett underbud för att vinna tillbaka delar av den trafik som de förlorade vid bolagiseringen knappt tio år tidigare. Det låga budet i kombination med kraftigt höjda bränslepriser har resulterat i de stora förluster vi ser idag.
Men de förluster som görs inom busstrafiken blir till vinster hos Västtrafik, som också är ett offentligt ägt bolag. På så vis stannar pengarna åtminstone inom det offentliga.

Privatiseringar
Kjell Andersson menar att striden för att behålla Göteborgs bussverksamhet i kommunal ägo också bör ses ur ett nationellt perspektiv. De senaste femton åren har antalet kommunala bussbolag i Sverige minskat drastiskt.

– I början av nittiotalet fanns det kommunala bussbolag i ungefär femtio städer. Nu är det bara sju kvar, berättar han.
Göteborgs spårvägar är det överlägset största bolaget av dessa. Men i jämförelse med de privata företagen är Göteborgs spårvägar en dvärg.

– Idag är det bara de stora bussföretagen som finns kvar på den privata sidan. De har alla helt eller delvis utländskt ägandeskap. När vi pratar privatägt är det ett av de här jättebolagen det handlar om. Inga småföretag kan köra busstrafiken i Göteborg, säger Kjell Andersson.

Som exempel på utländska företag nämner han Veolia, som delvis är ägt av franska staten, Arriva som är brittiskt och Orusttrafiken som ägs av företaget Netlink som i sin tur ägs av norska statens järnvägar.

De här jättarna inom busstrafiken skapar monopolsituationer som gör att de kan pressa priserna och vänta ut konkurrenternas fall.

– Marknaden är väldigt pressad. Swebus går exempelvis med stora förluster i Sverige. Men nån tanke måste de ha med det; de måste tro att de kommer att tjäna stora pengar i framtiden, säger Kjell Andersson.

Om busstrafiken i Göteborg skulle privatiseras tror han att passagerarna inte skulle märka så stor skillnad till en början. Kanske skulle ett privat bolag till och med köpa in några nya fordon.

– Men på längre sikt skulle trafiken bli dyrare för skattebetalarna. Ett kommunalt bolag har ju inte heller samma drivkraft att tjäna pengar. Det räcker att verksamheten går ihop. Och om de privata gör vinst försvinner de pengarna ner i någons fickor, men om ett kommunalt bolag gör vinst så stannar pengarna hos kommunen, säger fackordföranden.

Tuffare
• Hur skulle privatiseringen påverka personalen?
– Det skulle bli tuffare villkor.
– Vi kan ju gå tillbaka och se hur Göteborgs Spårvägar fungerade när det var en förvaltning. Då fanns det utrymme även för såna som inte kan prestera 100 procent. Det finns det inte längre, eftersom bolaget måste anpassa sig till konkurrensen och andra företag tar inte något socialt ansvar. Vid en privatisering skulle det bli ännu svårare för dem som inte är perfekta att få jobb.

Långsiktighet
Därmed skulle en privatisering skynda på utvecklingen mot ökad utslagning på arbetsmarknaden, tror Kjell Andersson.

– Vi ser ju den utvecklingen överallt i samhället, inte bara hos oss, säger han. Kanske skulle ett privat företag först tvingas ta över hela personalen, men jag tror att de sedan gradvis skulle göra sig av med dem som varit sjukskrivna för mycket och de som inte kan hålla tempot skulle tids nog sållas ut.

Återigen blir det då skattebetalarna som får stå för notan, genom utbetalning av a-kasseersättning, sjukpenning eller liknande.
– Nånstans måste ju samhället ändå ta kostnaden, säger Kjell Andersson.

Istället för privatiseringar och dåliga upphandlingar hade Kjell Andersson velat se ett mer långsiktigt tänkande.

– Mitt önskemål är att Västtrafik, som upphandlar trafiken, ser till vad som blir bäst för medborgarna i längden och inte bara till vad som är billigast. Om en entreprenör tar över och sedan går i konkurs så blir ju det ett problem för Västtrafik också. Det måste finnas en fungerande kollektivtrafik i Göteborg. Det borde Västtrafik också inse.

LISA ENGSTRÖM
Proletären 38, 2008