Sjuksköterskestrejken: ”Ingen plats för ruttna kompromisser”
Hur går det för er? Jag tycker det är ganska tyst. Får ni genom era krav?
Det är fredagskväll i Grängesberg och sedvanligt bastubad. Sköterskestrejken har en given plats.
– Jag har två döttrar, säger Håkan. Båda har gått och utbildat sig. Den ena är ekonom och den andra är sjuksköterska. Dom har läst ungefär lika länge. Hon som är ekonom tjänar dubbelt så mycket som sjuksköterskan.
– Att vårda människor är inget värt, men att förvalta kapitalet betalar sig i det här samhället, det är det handlar om. Det är så man kan spy.
Så avslutades diskussionen angående sköterskestrejken.
Det är så enkelt och kärnfullt. Precis på pricken. Politiskt klockrent.
*
Vi har den breda allmänhetens stöd. Inget snack om saken. Medan Wanja Lundby-Wedin tar oss i örat och säger att vi inte kan komma på slutet av en lönerörelse med sådana krav. Av sådant blir man också kräkfärdig.
LO:s ordförande och dessutom kvinna tar sköterskorna i örat. Denna stora underbetalda kvinnogrupp tycker hon skall som vanligt nöja sig med småsmulor. Är det inte hon som skall formulera det som Håkan gjorde i bastun! Och tala om att sköterskorna har hela LO:s stöd och ta kapitalet, DN:s ledarsida och Ingela Gardner Sundström i örat istället!
I början på veckan när vi diskuterade strejken på mitt jobb sade det fackliga ombudet, att vi nog måste tona ned förväntningarna att det inte är möjligt att få igenom våra krav nu. Inte allt på en gång. Vi måste jobba vidare lokalt och långsiktigt för att räta till lönebilden..
En reträttförberedande hållning helt enkelt. Vad snackar hon för skit tänkte jag. Är det hennes privata funderingar eller?
Svaret dröjde inte länge. Jag läser igenom nyhetsbrev för förtroendevalda vecka 20 författad av vårdförbundets ordförande Anna-Karin Eklund:
”Förväntningarna och förhoppningarna på vad det centrala avtalet slutligen kommer att innehålla är stora och många kommer oundvikligen att bli besvikna för precis som TCO:s ordf Sture Nordh påpekade i sitt tal på kongressen har det nog aldrig inträffat i historien att allt som vi i ett fackförbund krävt genomförts på en gång i enda avtalsrörelse. Men vårt arbete för rättvisa löner tar inte slut när strejken tar slut. Vi måste tålmodigt och envetet fortsätta jobba för att i den lokala lönebildningen se till att lönerna förändras och höjs ännu mer än vad det centrala avtalet kan garantera.”
*
Det finns med andra ord all anledning till att vara kritisk och skeptisk till vår ledning. Den agerar undfallande, tvehågset och splittrande.
Ledningen utgör ingen ledning. Den agerar som en svans till de krav och den vrede som kommit underifrån och som det tycks är reträtten på väg att inledas. Ansvaret för resultatet av kampen görs privat och läggs ut lokalt.
En av mina arbetskamrater sade att det känns som man inte är delaktig i strejken. Vi borde ha varit ute på gator och torg, uppvaktat politiker, ställt till med mera liv.
Så sant! Strejken har varit i avsaknad av kollektivt agerande. På min arbetspalts har inte facket ordnat ett enda möte.
Vår ledning har inte kunnat eller viljat ta vara på den vrede och vilja som funnits bland medlemmarna runt om på sjukhus, kommuner och var vi än är verksamma.
Risken är uppenbar att ledningen nu förbereder marken för ett nederlag som man som vanligt kommer att klä i massa vackra fraser. Vi nådde inte längre än så denna gång, att kampen fortsätter lokalt bla… bla… bla…
Men än strejkar vi och till alla sköterskor runt om i landet vill jag säga. Fortsätt att sätta tryck på det lokala facket. Det finns ingen plats för ruttna kompromisser.
Kenth Andersson
sjuksköterska, Ludvika lasarett
Proletären nr 21, 2008