Hoppa till huvudinnehåll
Av

Sjuksköterskornas lönekamp: ”Det är klart vi står fast"

Löneupproret startades av sjuksköterskorna Fatma Aslan och Rolf Forslund på avdelning 15, lungkliniken, på Centrallasarettet i Västerås. Idag har mer än tiotusen vård-anställda skrivit under det och på den avdelning upproret startade är uppslutningen massiv.



Sjuksköterskorna Annette Eriksson och Ingela Jonsson arbetar på avdelning 15 i Västerås. Annette Eriksson säger:

– Det är klart vi står fast vid kravet på 5000 mer i månaden. Jag har bara jobbat i tio månader och trodde man hade en naturlig löneökning. Men en sköterska som jobbat i tio år tjänar endast 2000 mer än jag.

Det anser hon vara en alldeles för dålig ersättning för den erfarenhet och extra kompetens man får efter många år i yrket.

• Hur är läget nu på Centrallasarettet i Västerås?
– Upproret har spritt sig jättemycket. Alla är på G och känner att något är på väg att hända. När det gäller vårdpersonal från andra orter har jag själv ingen kontakt, men har sett på nätet att många från till exempel Skåne och Stockholm har skrivit under löneupproret.

Sammanhållning
Ingela Jonsson har samma uppfattning, både om de egna kraven och om läget på sin arbetsplats.

– Sammanhållningen är god, vi håller ihop bra. Efter vad jag vet är det så på hela sjukhuset. Och ett bra avtal måste hamna ungefär där löneupproret säger.

I det manifest på internet som beskriver löneupproret står det:
”Vi tänker inte ge vika för de helt absurt låga löneförhöjningar som hittills presenterats. Nu tänker vi agera genom att säga upp oss om vi inte tas på allvar. Det har gått för långt. Missbruket av vårdpersonalen har pågått för länge. Tålamodet är slut. Stridsviljan är maximal.”

Förra veckan kompletterades upproret med en uppmaning till all vårdpersonal som skrivit på detta att börja förbereda sin uppsägning.

• Kommer det att bli massuppsägningar efter sista april om inte ett tillräckligt bra avtal träffats?
– Ja, vi måste stå fast vid uppsägningarna, säger Ingela Jonsson.

– Uppsägningarna är på allvar, säger Annette Eriksson. Väldigt många har tröttnat på villkoren och kommer att stå fast.

På arbetsgivarsidan har alltså nu SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, en sista chans att leva upp till sitt ansvar att garantera en god vård åt medborgarna.

Medlemmar vill ha kamp
Men på ett sätt är det också en sista chans för Vårdförbundet, som organiserar sjuksköterskor, barnmorskor, röntgensköterskor och biomedicinska analytiker.

Förbundsledningen var villig att även i år skriva under ett dåligt avtal, det var avtalskongressen som sedan vägrade. Och en anledning till dagens usla löner för vårdpersonal är de eländiga individuella löner man förespråkar. Dessa har verkligen inte varit någon framgångsväg.

Proletären vet också att fackligt förtroendevalda i förbundet har fått både e-post och samtal från Vårdförbundet om att de inte får skriva på löneupproret. Så kamp vill ledningen helst slippa, blir det någon sådan är det för att medlemmarna genom sin enighet tvingat fram den.

Nu har i alla fall Vårdförbundet med sina drygt 100000 medlemmar varslat om strejk för cirka 3500 av dessa från måndagen den 21 april.

Avdelning 15 på Centrallasarettet i Västerås är en av arbetsplatserna som varslats.
– Det känns bra att vara varslad om strejk, säger Ingela Jonsson. Vi måste stå på oss.

Facket måste lyssna
Och Annette Eriksson talar om att Vårdförbundet måste lyssna på sina medlemmar om det blir konflikt:

– Vi kräver att de inte skriver på något vi inte vill ha. De får inte tacka ja till ett avtal vi inte accepterar.

Löneupprorets krav är en löneförhöjning på 5000 kronor i månaden. Vårdförbundet har nöjt sig med att kräva 1700 mer i månaden per år i två år, så medlemmarna får kanske strejka för ett bud som är sämre än det de själva formulerat.

Detta förringar inte den kampvilja och den enighet vårdpersonal runt om i Sverige visar. I förra veckans Proletären sammanfattade Maria Pohn, sjuksköterska och kommunist från Örebro, läget så här:
– Det är helt rätt att det finns ett krav som kan ena alla sjuksköterskor. De individuella lönerna har varit ett sätt att splittra oss, men det gäller att vara eniga före att uppnå något.

LASSE SIMMONS
Proletären 16, 2008


• På www.upproret.se kan du läsa mer om Löneupproret och där kan även allmänheten ge sitt stöd genom att skriva på det.