Statliga pengar går till lönedumpning

LO har undersökt tre av landets största infrastrukturprojekt. Resultatet presenteras i rapporten När arbetskraftskostnaderna pressar priset. Oavsett författarnas intentioner avslöjar rapporten hur EU:s inre marknad fungerar i praktiken.

Norra Länken och Citybanan i Stockholm samt Citytunneln i Malmö kostar tillsammans 36 miljarder kronor. Det är skattebetalarna som står för fiolerna. Infrastrukturprojekten är beställda av statliga Vägverket och Banverket, numera sammanslagna till Trafikverket.

60 till 65 procent av de 36 miljarderna går till olika entreprenörer. Byggena läggs ut på anbud i syfte att pressa priserna. Huvudentreprenörerna anlitar i sin tur under-entreprenörer i flera led. Underentreprenörerna använder utländsk arbetskraft med låga löner.

Bland huvudentreprenörerna återfinns tyska Bilfinger Berger AG som står för en fjärdedel av den totala entreprenadkostnaden. Andra stora företag är svenska NCC, Skanska och PEAB. Varje enskild entreprenör använder mellan 10 och 40 olika underentreprenörer.

De statliga beställarna följer EU:s direktiv om lägsta möjliga kostnad. Men i kontrakten med huvudentreprenörerna ingår även skrivningar om vissa sociala hänsyn. Vid bygget av Citybanan tillämpas ett poängsystem där huvudentreprenören kan få bonus om den sköter sig.

Avtalen mellan huvud- och underentreprenörerna är däremot rent privaträttsliga. De är bortom all offentlig insyn. En rik flora av överenskommelser figurerar. Ibland skrivs formaliserade kontrakt. Ibland görs enklare affärer upp på telefon.

Det finns olika sorters underentreprenörer. En del är specialister som besitter särskild kompetens för kvalificerade arbetsuppgifter. Andra är i praktiken bemanningsföretag som levererar billig arbetskraft.

Det är den senare typen av underentreprenörer som i stor utsträckning anlitar billig utländsk arbetskraft. Företagen är ofta skrivna i Polen eller på Irland. Där är skatter och sociala avgifter lägre än i Sverige. Det ger en konkurrensfördel när det gäller att vinna kontrakt.

Arbetarna kommer från Östeuropa, inte så sällan från folkrika Polen. I LO:s rapport framkommer att 45 procent av arbetskraften på de tre infrastrukturprojekten har sin skyldighet att betala skatter och avgifter i länder utanför Sveriges gränser.

Fackförbundet Byggnads sammanställer lönestatistik. Enligt denna tjänar en bygg-jobbare i Stockholm i genomsnitt 190 kronor i timmen brutto. I Malmö ligger genomsnittslönen på 180 kronor. När skatten är dragen hamnar nettolönen runt 130 kronor i timmen.

Bruttolönen för de utländska arbetare som bygger motor- och järnvägar i de två städerna ligger i intervallen 100 till 150 svenska kronor per timme. Det är mellan 55 och 80 procent av vad de svenska arbetarna får.

De utländska arbetarna har svårt att veta vad som är deras egentliga löner eftersom företagen ibland gör avdrag för resor och boende, både på brutto- och nettolönen. Det förekommer fall där arbetarna uppmanats att betala skatt både i Sverige och i sina hemländer.

Trots att det är vanligt med övertidsarbete betalas det sällan ut någon övertidsersättning. Polska byggnadsarbetare hävdar att de arbetar över 230 timmar övertid per månad. Det är snarare undantag än regel med skriftliga lönebesked.

På bygget av Norra Länken i Stockholm använder sig Skanska av både svensk och slovakisk arbetskraft. De utför samma arbete men slovakerna saknar svenska yrkesbevis. I praktiken tjänar de bara 65 procent av de svenska lönerna.

Underentreprenörerna trixar på alla möjliga vis för att få ner kostnaderna. Genom att skriva korta sexmånaderskontrakt för sina anställda slipper de betala svensk inkomstskatt. Företagen byter återkommande namn och organisationsnummer för att inte klassas som svenska.

Vid bygget av Citybanan i Stockholm inträffar fler än 31 olyckor per 1000 anställda och år. Vid Citytunneln i Malmö fler än 20. Enligt Arbetsmiljöverket är den normala olycksfallsfrekvensen 11-18 tillbud per 1000 anställda och år för liknande arbeten.

Staten lägger ut stora infrastrukturprojekt på anbud. Syftet är att pressa priserna. Huvudentreprenörerna vinner sina kontrakt genom att anlita underleverantörer som utnyttjar underbetald utländsk arbetskraft. Skattebetalarnas pengar används till lönedumpning. Hjulen snurrar för fullt på EU:s inre marknad.

Johan Wiman
Proletären nr 31, 2010