Stöd busstrejken!
Busstrejken i Stockholm handlar om drägliga arbetstider och kamp för den fackliga enigheten. Det säger Ola Tingvall, strejkande busschaufför i Stockholm.
– I media framställs strejken som att busschaufförerna bara vill ha mera i lön, säger Ola Tingvall.
– De privata bussbolagen får breda ut sig om att vi är orealistiska som kräver lika mycket i lön som sjuksköterskorna, säger han.
Han anser att Kommunals strejk går djupare än så, och att det i grunden handlar om att försvara den fackliga tanken om att inte arbeta till lägre lön eller sämre villkor än man kommit överens om.
Bakgrunden är att tidigare har de kommunala och de privata bussarbetsgivarna samordnat förhandlingarna med Kommunal. I år har detta inte gjorts, och nu säger de privata bussbolagens representanter (Bua) att de inte har råd med Kommunals avtal. Ola Tingvall är övertygad om att det inte är en slump.
– Det är en medveten offensiv från arbetsgivaren för att slå in en kil i facket och arbetarkollektivet, säger Ola Tingvall.
– Än värre är att Bua ljugit och sagt att de pratat med de kommunala bussbolagen som tidigare, men när Kommunals delegation satt sig ner vid förhandlingsbordet har det visat sig att det inte stämde, säger han.
Principiell strid
Lönen är den lägst prioriterade frågan i strejken utan det handlar istället, förutom de principiella frågorna, om arbetstiden, något som länge varit ett gissel för busschaufförerna.
– Arbetstiderna är den viktiga frågan här, förklarar Ola Tingvall och fortsätter:
– Vi har ju inte haft något socialt liv. Det kan ha varit så att man kommit hem, och sedan måste man iväg två timmar senare för att jobba igen. Vi måste ju kunna umgås med våra familjer, säger han.
Det avtal som Kommunal nu slutit med de kommunala bussarbetsgivarna (KFS) innehåller ett stopp för arbetsgivarna att ensidigt kunna förkorta dygnsvilan från elva timmar ner till nio timmar. Innan var det så att chaufförerna kunde sluta sitt pass åtta på kvällen och tvingas börja arbeta igen vid fyra på morgonen.
Vidare så innehåller avtalet en maximal ramtid på 13 timmar, där den gamla var på 13,5. Ramtid betyder den tid tjänsten börjar till tjänstens slut. Avtalet gav också de timanställda något bättre villkor, och slutligen gav det en löneökning på i snitt 800 kronor i månaden.
– Vi kräver inte ett öre mer eller mindre än det avtal som slutits med KFS ger. Dessutom ligger det inom LO:s samordningskrav, säger Ola Tingvall.
– Att vi tvingas strejka visar på hur privatiseringar slår. Swebus och Busslink som kör i Stockholm är ju vinstdrivande, och det är ju bara snack att de skulle konkurrera med renare bussar, eller vad de kört med, konstaterar Ola Tingvall.
Han menar att det är självklart att bussföretagen gör vinst genom att hålla nere lönerna och försämra arbetsvillkoren. Den allmänna propagandan säger tvärtom, privatiseringar av kommunal service är bra för både kunder och anställda. Ola Tingvall håller inte med.
– Det är bara trams. Det blir naturligtvis inte så. Kvalitén på servicen försämras med trötta och stressade förare, slår han fast.
– Faktum är att det farligt med de arbetstider vi har. Undersökningar visar att trötta förare är att jämställa med fulla förare. Det är ju ingen som vill åka med någon som kör rattfull, säger Ola Tingvall.
God kampvilja
Kommunals strejk i Stockholms kollektivtrafik har i skrivande stund just inletts, och utgången är fortfarande oviss. Förutom buss-chaufförer har även verkstadsmekaniker, tvättpersonal och lokalvårdare tagits ut. Så gott som alla bussar står still i Stockholm. Kampviljan bland chaufförerna är god och stödet och välviljan bland allmänheten detsamma, berättar Ola Tingvall.
Skriver inte de privata bussbolagen under det avtal de kommunala undertecknat utökas strejken den 8 juli till Västerbotten och den 15 juli till Skåne. Att strejken inte bara handlar om en enskild arbetargrupps villkor är klart, utan det är en politisk kamp med vidare dimensioner.
– Vi busschaufförer kämpar i den här konflikten för att den fackliga principen ska kunna bevaras inom kommunal verksamhet. Skulle privata företag tillåtas att skriva sämre avtal så slår man undan benen på kommunal verksamhet, säger Ola Tingvall till slut.
PÄR JOHANSSON
Proletären 27, 2008
Fakta om bussförarstrejken i Stockholm
Busstrafiken i Storstockholm är utlagt på entrepenad. Beställaren är Storstockholms lokaltrafik, SL. De bussbolag som berörs av strejken är Busslink och Swebus.
• Under strejken håller SL inne med 10 miljoner kronor per dag i betalning till bussbolagen Busslink och Swebus.
• Parterna i konflikten är Kommunal och Bussarbetsgivarna (Bua) som företräder de privata bussföretagen.
• Cirka 7.000 bussförare är uttagna i strejk.
• En busschaufför tjänar i snitt 20.550 kronor i månaden. Ingångslönen är 19.200 kronor, slutlönen efter 8 år 21.200 kronor.
– De privata bussbolagen får breda ut sig om att vi är orealistiska som kräver lika mycket i lön som sjuksköterskorna, säger han.
Han anser att Kommunals strejk går djupare än så, och att det i grunden handlar om att försvara den fackliga tanken om att inte arbeta till lägre lön eller sämre villkor än man kommit överens om.
Bakgrunden är att tidigare har de kommunala och de privata bussarbetsgivarna samordnat förhandlingarna med Kommunal. I år har detta inte gjorts, och nu säger de privata bussbolagens representanter (Bua) att de inte har råd med Kommunals avtal. Ola Tingvall är övertygad om att det inte är en slump.
– Det är en medveten offensiv från arbetsgivaren för att slå in en kil i facket och arbetarkollektivet, säger Ola Tingvall.
– Än värre är att Bua ljugit och sagt att de pratat med de kommunala bussbolagen som tidigare, men när Kommunals delegation satt sig ner vid förhandlingsbordet har det visat sig att det inte stämde, säger han.
Principiell strid
Lönen är den lägst prioriterade frågan i strejken utan det handlar istället, förutom de principiella frågorna, om arbetstiden, något som länge varit ett gissel för busschaufförerna.
– Arbetstiderna är den viktiga frågan här, förklarar Ola Tingvall och fortsätter:
– Vi har ju inte haft något socialt liv. Det kan ha varit så att man kommit hem, och sedan måste man iväg två timmar senare för att jobba igen. Vi måste ju kunna umgås med våra familjer, säger han.
Det avtal som Kommunal nu slutit med de kommunala bussarbetsgivarna (KFS) innehåller ett stopp för arbetsgivarna att ensidigt kunna förkorta dygnsvilan från elva timmar ner till nio timmar. Innan var det så att chaufförerna kunde sluta sitt pass åtta på kvällen och tvingas börja arbeta igen vid fyra på morgonen.
Vidare så innehåller avtalet en maximal ramtid på 13 timmar, där den gamla var på 13,5. Ramtid betyder den tid tjänsten börjar till tjänstens slut. Avtalet gav också de timanställda något bättre villkor, och slutligen gav det en löneökning på i snitt 800 kronor i månaden.
– Vi kräver inte ett öre mer eller mindre än det avtal som slutits med KFS ger. Dessutom ligger det inom LO:s samordningskrav, säger Ola Tingvall.
– Att vi tvingas strejka visar på hur privatiseringar slår. Swebus och Busslink som kör i Stockholm är ju vinstdrivande, och det är ju bara snack att de skulle konkurrera med renare bussar, eller vad de kört med, konstaterar Ola Tingvall.
Han menar att det är självklart att bussföretagen gör vinst genom att hålla nere lönerna och försämra arbetsvillkoren. Den allmänna propagandan säger tvärtom, privatiseringar av kommunal service är bra för både kunder och anställda. Ola Tingvall håller inte med.
– Det är bara trams. Det blir naturligtvis inte så. Kvalitén på servicen försämras med trötta och stressade förare, slår han fast.
– Faktum är att det farligt med de arbetstider vi har. Undersökningar visar att trötta förare är att jämställa med fulla förare. Det är ju ingen som vill åka med någon som kör rattfull, säger Ola Tingvall.
God kampvilja
Kommunals strejk i Stockholms kollektivtrafik har i skrivande stund just inletts, och utgången är fortfarande oviss. Förutom buss-chaufförer har även verkstadsmekaniker, tvättpersonal och lokalvårdare tagits ut. Så gott som alla bussar står still i Stockholm. Kampviljan bland chaufförerna är god och stödet och välviljan bland allmänheten detsamma, berättar Ola Tingvall.
Skriver inte de privata bussbolagen under det avtal de kommunala undertecknat utökas strejken den 8 juli till Västerbotten och den 15 juli till Skåne. Att strejken inte bara handlar om en enskild arbetargrupps villkor är klart, utan det är en politisk kamp med vidare dimensioner.
– Vi busschaufförer kämpar i den här konflikten för att den fackliga principen ska kunna bevaras inom kommunal verksamhet. Skulle privata företag tillåtas att skriva sämre avtal så slår man undan benen på kommunal verksamhet, säger Ola Tingvall till slut.
PÄR JOHANSSON
Proletären 27, 2008
Fakta om bussförarstrejken i Stockholm
Busstrafiken i Storstockholm är utlagt på entrepenad. Beställaren är Storstockholms lokaltrafik, SL. De bussbolag som berörs av strejken är Busslink och Swebus.
• Under strejken håller SL inne med 10 miljoner kronor per dag i betalning till bussbolagen Busslink och Swebus.
• Parterna i konflikten är Kommunal och Bussarbetsgivarna (Bua) som företräder de privata bussföretagen.
• Cirka 7.000 bussförare är uttagna i strejk.
• En busschaufför tjänar i snitt 20.550 kronor i månaden. Ingångslönen är 19.200 kronor, slutlönen efter 8 år 21.200 kronor.