Hoppa till huvudinnehåll
Av

Stoppa utplundringen - förstatliga Saab!


Turerna kring försäljningen av Saab Automobil blir alltmer svindlande. Som när det lilla familjeföretaget Koenigsegg Group AB, med 45 anställda och minimal produktion av extremt exklusiva sportbilar, på fullt allvar lanseras som tänkbar köpare.

Man behöver inte vara bilanalytiker eller något särskilt slughuvud för att begripa att detta är nonsens. Koenigsegg har inte minsta möjlighet och inte minsta ambition att klara Saab genom bilindustrins kris, för det krävs en köpare med finansiella muskler. Här handlar det istället om plundring.

När Saab bjuds ut för en spottstyver vill Koenigsegg, och rövarkapitalisterna bakom Koenigsegg, vara med i leken. I akt och mening att lägga beslag på allt av värde, inklusive eventuella statliga kreditgarantier. För att sedan slå igen butiken. Ett antal hundra miljoner rikare.

Att familjen Koenigseggs djärva köparplaner backas upp av diverse så kallade riskkapitalister, med norrmannen Bård Eker som frontfigur, bekräftar detta scenario. För riskkapitalist är i det här sammanhanget bara ett annat ord för företagsplundrare.

Att Koenigsegg överhuvudtaget kan nämnas som spekulant beror på att det inte finns några seriösa köpare kvar. Vilket visar på allvaret i Saabs kris. 

I förra veckan var det bara IF Metalls klubbordförande Paul Åkerlund som pladdrade på om Koenigsegg som tänkbar köpare, som om det vore han som skötte både försäljning och rekonstruktion. Men på tisdagen kom bekräftelsen från ägaren.

General Motors har skrivit ett ”memorandum of understanding” om att sälja Saab Automobil till
Koenigsegg Group AB. Villkoret är att Saab får ett lån om 600 miljoner dollar från Europeiska investeringsbanken. Med stöd från svenska regeringen.

Köpeskillingen är hemlig. Men en habil gissning är att köpet i huvudsak finansieras via lånet från Europeiska investeringsbanken. GM får sina pengar och Koenigsegg lämnas att plundra resten.

Några ord måste sägas om denne Paul Åkerlund, som i media framträder som presstalesman för såväl Saab Automobile som för Koenigsegg och Bård Eker. Åkerlund har inte bara mage att framställa Koenigsegg som en utmärkt köpare, som kommer att trygga jobben i Trollhättan för överskådlig tid, utan han är på köpet infantil nog att hylla Bård Eker som finansiär. För att denne rövarkapitalist kommer från grannlandet Norge, vilket på något mystiskt sätt garanterar en  seriös företagskultur.
Hur djupt får en fackföreningsordförande sjunka?

Hade Paul Åkerlund verkligen representerat arbetarna på Saab i Trollhättan,  så hade han slagit larm så snart han hörde talas om Koenigsegg som tänkbar köpare. I trots mot den tystnadsplikt som kedjar fackliga styrelserepresentanter till  företagsledningarnas ränker. Nu är det fara och färde! Nu är plundring ett alternativ till rekonstruktion! Nu måste          regeringen gripa in för att rädda jobben på Saab Automobile och i förlängningen jobben i hela bilindustrin!

För så står frågan. Tydligare än någonsin. Bara ett förstatligande kan rädda Saab. Men regeringen lyfter inte ett finger. Istället gör näringsminister Maud Olofsson och hennes statssekreterare Jöran Hägglund dygd av att göra ingenting.

Olofsson påstår att hennes passivitet räddat skattepengar. Men det är bluff. Passiviteten hotar jobben på Saab och jobben i hela den fordonsindustri som före krisen sysselsatte över 200000 personer. Med katastrofala följder för skatteintäkterna i såväl stat som kommun.

Nu är det upp till bevis för Olofsson. Skall hon slå knut på sig själv genom att garantera lånet från Europeiska investeringsbanken? Vilket innebär att gödsla General Motors och rövarkapitalisterna i Koenigsegg Group AB med  4,7 miljarder kronor. Eller skall hon kanske låta Saab gå i putten direkt? Som god marknadsliberal.

Vi har ett mycket bättre förslag. Förstatliga Saab Automobile och Volvo Cars. Utan ersättning till de ägare som gravt misskött företagen och som ändå inte vill ha dem. Upprätta  därefter en långsiktig strategi för ett förenat statligt bilföretag, där tekniskt kunnande och produktionskapacitet tas till vara för att utveckla och producera miljövänliga bilar och transportsystem.

En sådan omställning kan en finansiellt stark ägare som staten klara av, till lycka för såväl människor som miljö och inte minst för jobben i bilindustrin och därmed för Sverige som land. Men bara aningslösa människor, sådana som Paul Åkerlund, kan inbilla sig själva och andra att ett företag som Koenigsegg Group AB har vare sig möjlighet eller intresse av att rädda och ställa om svensk bilindustri.

I deras fall handlar det bara om att tjäna snabb pengar. På plundring av Saab och plundring av de skattesubventioner som är affärens villkorade förutsättning.

Det är så frågan står för Saab Automobile. Obönhörligen och med omedelbar aktualitet. Förstatligande eller plundring.
Ur arbetarsynpunkt finns bara ett alternativ: Förstatliga Saab! 

16 juni 2009
Proletären nr 25