Strejkvapnets värde
Strejken bland de privatanställda bussförarna är över. Förhandlarna från Kommunal är nöjda med avtalet, liksom för övrigt Bussarbetsgivarna. Fattas bara annat när delegationerna från båda parter enhällig godkänt avtalet.
Självfallet måste kommunisterna värdera strejkens utgång utifrån vad de medlemmar som ska jobba under det nya avtalet anser om detsamma. Bläcket har knappt torkat på avtalet som alltså ännu inte är prövat i praktiken, men vi noterar försiktigt positiva reaktioner från förarhåll.
På plussidan finns ökad anställningstrygghet. Den som arbetat två år under fem års tid får rätt till fast jobb.
Kommunal fick igenom sina viktigaste krav på 11 timmars dygnsvila och 13 timmars så kallad ramtid. Tydliga förbättringar för bussförarnas arbetsvillkor - och för resenärernas säkerhet. Trötta förare är en risk i trafiken.
*
Bra är också att nu skapas samma villkor för offentligt anställda bussförare som för privata. De privata bussbolagen misslyckades således med att uppnå konkurrensfördelar vid nyupphandling genom sämre villkor för sina anställda. I avregleringens Sverige körs hela 80 procent av alla bussar i linjetrafik av privata företag som slutit avtal med länshuvudmännen, kommuner eller Rikstrafiken.
Tyvärr lär inte avtalet nämnvärt kunna påverka detta förhållande. Men förhoppningsvis kan det ge lite mer luft under vingarna i kommande upphandlingar åt de kommunalt ägda bussbolag som ännu existerar.
Från de strejkande bussförarnas sida har arbetstidsfrågorna överskuggat lönefrågan. Inte konstigt när avtalsrörelsens löneramar sedan länge är givna av fackförbunds- och LO-ledningarnas ynka klassamarbete och inte minst IF-Metalls riktgivande avtal.
Kommunals krav var en avtalstid på 22 månader. Nu blev avtalet treårig och lönerna höjs i genomsnitt med 10.4 procent, långt under nuvarande inflationstakt.
Ändå måste strejken betecknas som en framgång. För de strejkande och övriga 14 000 berörda bussförare och för Kommunalarbetarförbundet. Men också för alla Sveriges arbetare.
Bra är också att nu skapas samma villkor för offentligt anställda bussförare som för privata. De privata bussbolagen misslyckades således med att uppnå konkurrensfördelar vid nyupphandling genom sämre villkor för sina anställda. I avregleringens Sverige körs hela 80 procent av alla bussar i linjetrafik av privata företag som slutit avtal med länshuvudmännen, kommuner eller Rikstrafiken.
Tyvärr lär inte avtalet nämnvärt kunna påverka detta förhållande. Men förhoppningsvis kan det ge lite mer luft under vingarna i kommande upphandlingar åt de kommunalt ägda bussbolag som ännu existerar.
Från de strejkande bussförarnas sida har arbetstidsfrågorna överskuggat lönefrågan. Inte konstigt när avtalsrörelsens löneramar sedan länge är givna av fackförbunds- och LO-ledningarnas ynka klassamarbete och inte minst IF-Metalls riktgivande avtal.
Kommunals krav var en avtalstid på 22 månader. Nu blev avtalet treårig och lönerna höjs i genomsnitt med 10.4 procent, långt under nuvarande inflationstakt.
Ändå måste strejken betecknas som en framgång. För de strejkande och övriga 14 000 berörda bussförare och för Kommunalarbetarförbundet. Men också för alla Sveriges arbetare.
*
Sällan har en strejkframgång varit mer efterlängtad. Här ges ett handfast exempel på klassens styrka i en tid när arbetsköpare, kapitalister och politiker i skön förening gör vad de kan för att avhända arbetarklassen strejkvapnet genom individualisering, nyliberala diktat och EU-lagstiftning och när fackföreningsledningar så ofta sviker sina ideal och medlemmar, som senast i Vårdförbundets strejk.
Dock ska sägas att jämförelsen haltar något. Visst agerade Vårdförbundets ledning oförsvarligt lamt. Men vår främsta kritik är att sjuksköterskornas fackförening inte insåg och agerade utifrån det faktum att deras strejk, som inte slår mot någon profit, är politisk. Kampen kan bara vinnas med största möjliga tryck på ansvariga politiker.
Kommunals strejk däremot slog kraftfullt mot de privata bussbolagens profit. Därför är monopolkapitalisten Petter Jeppsson, vd för Bussarbetsgivarna och en förgrundsfigur inom Svensk Näringsliv, nöjd med att strejken är över. Samtidigt kräver Jeppsson oblygt strejkförbud, dagen efter han satt sin namnteckning under avtalet:
"Den här strejken visar på behovet av proportionalitet, att det ska finnas rimliga proportioner mellan vilka stridsåtgärder man får vidta och vilken skada de åstadkommer." Det är exakt samma krav som Svenskt Näringslivs VD Urban Bäckström vill genomdriva i de beramade "förhandlingarna" med LO om ett nytt huvudavtal.
Vi gratulerar bussförarna till framgångarna genom strejken. En framgång som blir allmän om Sveriges arbetare låter sig inspireras av busstrejken 2008 och som en man ställer krav på LO:s Wanja Lundby Wedin att inte för allt smör i Småland sälja bort ett enda uns av strejkrätten.
Ledarsidan
Proletären 29, 2008
Sällan har en strejkframgång varit mer efterlängtad. Här ges ett handfast exempel på klassens styrka i en tid när arbetsköpare, kapitalister och politiker i skön förening gör vad de kan för att avhända arbetarklassen strejkvapnet genom individualisering, nyliberala diktat och EU-lagstiftning och när fackföreningsledningar så ofta sviker sina ideal och medlemmar, som senast i Vårdförbundets strejk.
Dock ska sägas att jämförelsen haltar något. Visst agerade Vårdförbundets ledning oförsvarligt lamt. Men vår främsta kritik är att sjuksköterskornas fackförening inte insåg och agerade utifrån det faktum att deras strejk, som inte slår mot någon profit, är politisk. Kampen kan bara vinnas med största möjliga tryck på ansvariga politiker.
Kommunals strejk däremot slog kraftfullt mot de privata bussbolagens profit. Därför är monopolkapitalisten Petter Jeppsson, vd för Bussarbetsgivarna och en förgrundsfigur inom Svensk Näringsliv, nöjd med att strejken är över. Samtidigt kräver Jeppsson oblygt strejkförbud, dagen efter han satt sin namnteckning under avtalet:
"Den här strejken visar på behovet av proportionalitet, att det ska finnas rimliga proportioner mellan vilka stridsåtgärder man får vidta och vilken skada de åstadkommer." Det är exakt samma krav som Svenskt Näringslivs VD Urban Bäckström vill genomdriva i de beramade "förhandlingarna" med LO om ett nytt huvudavtal.
Vi gratulerar bussförarna till framgångarna genom strejken. En framgång som blir allmän om Sveriges arbetare låter sig inspireras av busstrejken 2008 och som en man ställer krav på LO:s Wanja Lundby Wedin att inte för allt smör i Småland sälja bort ett enda uns av strejkrätten.
Ledarsidan
Proletären 29, 2008