Tankar från verkstadsgolvet på Saab
Ja, så blev det vardag igen efter den så efterlängtade, och i år synnerligen välbehövliga, semestern. Och i och med det, full fart på spekulationerna om Saab och dess framtid. Eller brist på framtid om man lyssnar på eller läser vad som skrivs i media.
Men trots att snart nog varenda dagstidning, radio och tevekanal försöker att överträffa varandra med att fila på Saab Automobiles dödsruna, så är tongångarna inne på fabriken mer optimistiska än på mycket länge.
*
Jobbarna har spottat i nävarna och gett sig själva F** på att fortsätta med biltillverkning i Trollhättan. GM ville inte ha oss. Åt skogen med GM! Vi gillade er aldrig ändå. Regeringen, med sin politik för jobb, tänker inte lyfta ett finger för att rädda några jobb. Åt skogen med er med! Finns inte en kotte här som röstar på er i alla fall.
Nu jävlar ska vi knäppa alla olyckskorpar på näbben.
Ja, det är väl inte utan att denna närmast pilsnerfilmsaktiga vi kan om vi villanda uppfattas som en smula naiv av nykter läsare, men det finns viss substans i det hela ändå.
Jobbarna har spottat i nävarna och gett sig själva F** på att fortsätta med biltillverkning i Trollhättan. GM ville inte ha oss. Åt skogen med GM! Vi gillade er aldrig ändå. Regeringen, med sin politik för jobb, tänker inte lyfta ett finger för att rädda några jobb. Åt skogen med er med! Finns inte en kotte här som röstar på er i alla fall.
Nu jävlar ska vi knäppa alla olyckskorpar på näbben.
Ja, det är väl inte utan att denna närmast pilsnerfilmsaktiga vi kan om vi villanda uppfattas som en smula naiv av nykter läsare, men det finns viss substans i det hela ändå.
*
Förutsättningarna är ju som bekant följande: GM kollapsade mer eller mindre för ungefär ett år sedan. Då kungjordes att Saab skulle ut till försäljning. Regeringen slog fast från start att det inte på några som helst villkor skulle bli tal om något som helst statligt ägande.
Intresset från de stora etablerade tillverkarna var svalt. Insikten om att hela fordonsbranschen står i ett vägskäl har sakta men säkert smugit sig in i allas vårt medvetande. Efterfrågan på bilar motsvarar inte på långa vägar produktionskapaciteten hos tillverkarna.
Att bilmärken kommer att slås ut och försvinna är en närmast oundviklig konsekvens av huvudlös överproduktion.
Förutsättningarna är ju som bekant följande: GM kollapsade mer eller mindre för ungefär ett år sedan. Då kungjordes att Saab skulle ut till försäljning. Regeringen slog fast från start att det inte på några som helst villkor skulle bli tal om något som helst statligt ägande.
Intresset från de stora etablerade tillverkarna var svalt. Insikten om att hela fordonsbranschen står i ett vägskäl har sakta men säkert smugit sig in i allas vårt medvetande. Efterfrågan på bilar motsvarar inte på långa vägar produktionskapaciteten hos tillverkarna.
Att bilmärken kommer att slås ut och försvinna är en närmast oundviklig konsekvens av huvudlös överproduktion.
*
Att framtidens bilar för framtida behov således ska tas fram av traditionella tillverkare med traditionellt tänkande är ju ingen självklarhet. Många börjar tvärtom tro att det kanske rent av är en fördel att inte kunna branschen på sina fem fingrar. Ungefär som med humlan som inte vet att den inte kan flyga.
Sammanfattningsvis kan man väl säga att Saabarbetarnas hopp står till Koenigsegg därför att alla andra har vänt oss ryggen. Hoppet må vara starkare än tron i det här fallet, men det vore onekligen skönt att få se alla branschanalytiker och andra snusförnuftiga experter stå med brallorna nere om det skulle gå vägen.
Men vi får inte glömma att den viktigaste kampen, den för hela arbetarklassen, alltjämt kämpas mot kapitalismen som system.
På lång sikt kan man inte förlita sig på entreprenörer som Koenigsegg.
KJELL SÄTTERMAN
Saabarbetare, Trollhättan
Proletären 35, 2009
Att framtidens bilar för framtida behov således ska tas fram av traditionella tillverkare med traditionellt tänkande är ju ingen självklarhet. Många börjar tvärtom tro att det kanske rent av är en fördel att inte kunna branschen på sina fem fingrar. Ungefär som med humlan som inte vet att den inte kan flyga.
Sammanfattningsvis kan man väl säga att Saabarbetarnas hopp står till Koenigsegg därför att alla andra har vänt oss ryggen. Hoppet må vara starkare än tron i det här fallet, men det vore onekligen skönt att få se alla branschanalytiker och andra snusförnuftiga experter stå med brallorna nere om det skulle gå vägen.
Men vi får inte glömma att den viktigaste kampen, den för hela arbetarklassen, alltjämt kämpas mot kapitalismen som system.
På lång sikt kan man inte förlita sig på entreprenörer som Koenigsegg.
KJELL SÄTTERMAN
Saabarbetare, Trollhättan
Proletären 35, 2009