För tuff för fackledningen

Det var när Satu Söderström efter elva år i USA kom tillbaka till Sverige år 2000 som hon fick upp ögonen för facket. Hon fick jobb som servitris på Hotell Gothia Towers i Göteborg och fick ett välkomstpaket från Hotell- och restaurangfacket.

– Jag blev chockad över skillnaden. I USA är facket svagt och jag hade inte haft en enda betald semesterdag på elva år. Jag var hemma med mina barn i sammanlagt tre år utan någon ersättning. Folk i Sverige måste förstå vad skattepengarna går till.

Få medlemmar
När Satu Söderström engagerade sig fackligt var organisationsgraden på Gothia Towers runt 40 procent. Hon blev vald till skyddsombud 2001 och gick en lång rad utbildningar för att skaffa sig förhandlingsrätt.

Senare blev hon klubbordförande och kämpade för att få facklig tid av arbetsgivaren samtidigt som hon arrangerade medlemsutbildningar bland sina arbetskamrater för att få fler att engagera sig i facket. Efter några år var organisationsgraden på Gothia Towers 92 procent.

– Jag är stolt över mitt arbete här, säger hon. Gothia Towers är Nordens största hotell och vi har till och med kunnat hjälpa Unionen att starta fackklubb för tjänstemännen.

Satu Söderström satt också i Göteborgsavdelningens styrelse och på Hotell- och restaurangfackets kongress 2008 valdes hon till ledamot av förbundsstyrelsen, ett uppdrag som hon tog på största allvar.

– Det är en tung uppgift att ansvara för hela landet eftersom det är medlemmarna som är min arbetsgivare.

Men Satu Söderström valdes in i ledningen för ett fackförbund i kris. Medlemsantalet har sedan försämringarna i a-kassesystemet stadigt sjunkit. Vid kongressen 2008 hade förbundet 46000 medlemmar och nu är antalet 35000.

– Det innebär att vi inte har något att komma med i avtalsrörelsen. Arbetsgivarna kommer att garva åt oss om vi ställer krav.

Stora brister
Enligt Satu Söderström beror medlemsraset inte enbart på högerregeringens politik. När hon påbörjade sitt arbete i förbundsstyrelsen möttes hon av en ledning med stora brister och dålig kontakt med medlemmarna.

– Styrelsens första beslut efter kongressen var en höjning av våra egna arvoden, från 4000 till 6000 i månaden. Jag reserverade mig mot beslutet. Varför ska jag roffa åt mig av medlemmarnas pengar? För mig hade det räckt med ersättning för förlorad
arbetsinkomst.

Kritiken tystnade
Satu Söderström berättar om en förbundsstyrelse där det mesta delegerades till ordförande Ella Niia och hennes arbetsutskott. Ofta kändes det som om besluten redan var fattade när styrelsen träffades. Och de kritiska röster som efter kongressen stödde Satu Söderström tystnade snart.

– Förbundsstyrelsen är en ja-sägarorganisation där medlemmarna vill sitta kvar på sina poster. Men jag tror inte att man ska sitta för länge på samma uppdrag. Det måste komma in nytt blod och man måste våga vara kritisk.

Satu Söderström ifrågasätter också hur förbundsstyrelsen i samband med en omorganisation valde att köpa ut vissa anställda för stora summor pengar. Ombudsmannen Maria Norrbin Karlsson, som Satu Söderström tycker var en mycket duktig ombudsman med medlemmen i fokus, fick 44 månadslöner för att lämna sitt jobb.

– Hur kan vi säga att vi inte har råd med kurser och annan facklig verksamhet samtidigt som vi betalar ut 44 månadslöner för att bli av med en anställd?

Konflikten stod också mellan en stark Göteborgsstyrelse som i början av 2007 drev en kampanj för kollektivavtal i restaurangtäta stadsdelen Linné.

Kampanjen resulterade bland annat i den uppmärksammade blockaden av salladsbaren Wild’n Fresh där arbetsgivaren till slut hellre sålde verksamheten än tecknade kollektivavtal för sina anställda. Förbundsstyrelsen var kritisk till blockaden, bland annat eftersom facket inte hade någon medlem på arbetsplatsen.

– Jag tycker att det var en självklar konflikt, säger Satu Söderström. Efteråt blev det mycket lättare för oss att teckna kollektivavtal.

Någon gång måste vi faktiskt använda det fackliga vapnet om vi inte vill ha en låglönebransch där arbetsgivaren bestämmer allt.

LO sa nej
När Göteborgsstyrelsen ville fortsätta kampanjen för kollektivavtal i Linnéstaden sa förbundsstyrelsen nej med hänvisning till att LO inte tyckte att det var läge.

– Hur ska vi då kunna bedriva en vettig verksamhet där medlemmarna ser att vi strider för dem? Medlemsavgiften ska gå tillbaka till medlemmen. Och facket är inte bara ett skydd genom avtal och försäkringar, jag tror att de flesta vill tillhöra något större.

Konflikten mellan ledningen för Göteborgsavdelningen och förbundsstyrelsen ledde till att hela avdelningsstyrelsen avgick i våras. I juni fick Satu Söderström beskedet att hon har stängts av från sitt uppdrag i förbundsstyrelsen fram till nästa kongress. Det är första gången i förbundets historia som en styrelsemedlem, vald av kongressombuden, kastas ut från styrelsearbetet.

Pengar och makt
Satu Söderström menar att ledningen för Hotell- och restaurangfacket har tappat greppet och hon har en känsla av att medlemmarna i arbetsutskottet desperat kommer att göra vad som helst för att bli omvalda vid nästa kongress. Hon menar att detta är anledningen till att ledningen har valt att köpa ut obekväma anställda.

– Det är det där själviska tänket som vi ser i samhället i dag och det skrämmer mig. Det handlar om pengar och makt och man har glömt vad facket är. Man har glömt den lilla människan. Jag skulle vilja att de tittade på sina grundläggande värderingar, vilken människosyn och samhällssyn de har. Vad hände med solidariteten och det fackliga löftet?

Satu Söderström är rädd för att fackledningarnas bristande engagemang för medlemmarna kommer att leda till att det om 20 år bara kommer att finnas tre fackförbund i Sverige; industri, service och kommunal.

– Vi kommer inte att överleva om vi inte tänker om.

Satu Söderström menar att fackets uppgift är att synas ute på arbetsplatserna.
– Vi ska vara människor som möter människor.

Som exempel tar hon Hotell- och restaurangfackets beslut att stänga a-kassans kontor i Göteborg. Nu blir det inte längre möjligt för medlemmarna att ha personlig kontakt med a-kassan.

– Tänk på alla våra medlemmar som är invandrare. De behöver få träffa någon.

Facklig gnista
Nu väljer Satu Söderström att även lämna sitt uppdrag som klubbordförande på Gothia Towers. Konflikterna med förbundsstyrelsen har tagit styggt på energin.

– De har lycktas döda en del av min fackliga gnista, men den kommer tillbaka, säger hon.

Just nu tycker hon att det viktigaste är att högerpartierna inte vinner nästa års val.

– Om Moderaterna vinner igen så kommer de att förstöra ännu mer. Allt viktigt som byggdes upp på 70-talet. Jag är rädd för dagen då vi lagstiftar om minimilön. Då är facket dött och vi får det som i USA där människor tvingas ha tre jobb för att överleva.

JENNY TEDJEZA
Proletären nr 41, 2009