Uselt metallavtal

Vad sägs om förlängt lönesänkningsavtal… eller möjligheten att skjuta upp 2009 års lönerevision ytterligare – ända till 2011… eller att avtalet inte ens garanterar bibehållen reallön i år… eller att frågan om bemanningsföretag blev en ynklig kompromiss… eller att företagen får rätt att välja bort var tredje vid återanställning…

IF Metalls duo Stefan Löfven och Veli-Pekka Säikkälä är beredda att ta till nästan vilka eftergifter som helst för att undvika konflikt:

– Vi pratar inte i termer om varsel, sade avtalssekreterare Säikkälä härom veckan.

– Det kan bli besvärligt att uppnå [höjda reallöner], sade Stefan Löfven i helgen till Kommunalarbetaren.

Avtalet som beskrivs här invid är i sanning sorgligt. Men lika sorglig är den nästan totala avsaknaden av reaktion bland berörda arbetare. Varje klassmedveten metallare inser att på verkstäder och metallföretag landet runt finns de knutna nävarna i massor. Men i kanske större utsträckning än någonsin knyts de detta krisår i overallfickorna.

Oförställd glädje
Arbetsköparnas syn på avtalet är tydlig och präglas av oförställd glädje:

”Vi har fått en betydande flexibilitet. Både när det gäller den begränsade tiden och turordningen”, säger Teknikarbetsgivarnas förhandlingschef Anders Wiehe till LO-tidningen angående det beramade avtalet om användandet av bemanningsföretag.

Liberala DN:s ledarkommentar håller med: ”Industriavtalet är en hygglig kompromiss när det gäller lönenivåer och bemanning. Den bör inte ses som ett golv av andra parter, utan som en ram.”

Det var tjänstemannaförbunden Unionen och Sveriges Ingenjörer som gick före och bröt med Industriavtalets grundtanke på samordnade förhandlingar. Nu har IF Metall trampat vidare i tjänstemännens fotspår och ytterligare markerat de låga nivåer som avtalen i år ska slutas på.

Vi fördömer Metalls usla svekavtal. Men som vi skrev förra veckan är den bristande samordningen inget vi kommunister sörjer då Industriavtalets ramar är skapade att hägna in allt vad facklig kamp heter.

Men övriga industriförbund är givetvis förbannade då samordningen förutsätter att alla kan påverka utfallet. Detta bekräftas när LO:s avtalssekreterare Per Bardh uttalar sig i LO-tidningens efter ett möte med LO:s styrelse på måndagskvällen: ”Deras uppgörelse lever inte riktigt upp till vad andra förbund tycker passar dem.”

Stärkt positioner
Givetvis har IF Metalls och tjänstemännens avtal kraftigt stärkt alla arbetsgivares positioner. Möjligheterna att sluta hyggliga avtal är rejält begränsade, särskilt för de fackliga ledare som tänkt bort tanken på strejk. Så är också tongångarna återhållsamt, nästan uppgivet, negativa när LO-tidningen rapporterar om stämningen inom andra LO-förbund inom Industriavtalets område:

”Bemanningslösningen som IF Metall godtagit är helt oacceptabel”, säger GS förbundsordförande Per-Olof Sjöö.

Också Livs är kritiskt:

”Det är inte bara bemanningsfrågan som Livs ogillar i IF Metalls avtal utan också nivån på 3,2 procent på 22 månader.

– Det är för lågt, konstaterar Hans-Olof Nilsson.”

Livs ordförande Hans-Olof Nilsson slår nog huvudet på spiken när han kommenterar tjänstemannaförbundens och IF Metalls uppgörelser:

– Normen sattes nog redan förra helgen och nivån ligger ungefär så här. Det man kan bolla med är kanske fördelningen och tidpunkterna för löneökningarna.

Betänk att bakom detta uttalande står samma Hans-Olof Nilsson som torsdags 25 mars under buller och bång varslade om utvidgad strejk för 2000 medlemmar vid sju företag. 

Ingen kampvilja
Inte någonstans kan vi spåra en verklig vilja till kamp hos fackpamparna. Vi vågar nästan sticka ut näsan och förespå att de förbund, Handels och Livs, som redan varslat kommer att skriva avtal innan varslen utlöses. Så har Handels flytta fram sitt varsel till efter den för affärsmännen så viktiga påskhelgen.

Vinsterna har industrin hållit uppe under krisen, inte minst genom massiva avskedanden. Om detta vittnar bonusregnen över företagsledarna och gigantiska aktieutdelningar.

Men den svenska fackföreningsrörelsen lyckas inte ens värna medlemmarnas reallöner.

Visst är det en skandal att den historiska möjlighet som gavs våren 2010, då avtal ska skrivas samtidigt för 3,5 miljoner löntagare, är på väg att spelas bort av ett fackligt ledarskap utan ryggrad.

LARS ROTHELIUS
Proletären nr 13, 2010


Fakta om nya avtalet
• Metalls Teknikavtal som preliminärt slöts 26 mars omfattar 160000 medlemmar i Stål- och Metall, kemiska fabriker och allokemisk industri. Avtalet gäller först sedan det konfirmerats av Metalls avtalsråd och sedan förelagts förbundsstyrelsen.
Allmän löneuppgörelse:
• Avtalet gäller i 22 månader från 1 april och ger totalt 3,2 procent på 22 månader.
• I genomsnitt höjs lönerna med 742 kronor i månaden.
• Men individgarantin är bara 392 kronor till 1 augusti 2011.
• Första lönerevisionen kommer 1 juni då 0,9 procent ska fördelas lokalt.
• Ett år senare finns en ny pott på 1,9 procent.
• Föräldralönen utökas till fem månader för den som varit anställd i två år. Efter ett års anställning betalas föräldralön i två månader.
Förlängda ”krisavtal”:
• Möjligheten att sluta lönesänkningsavtal, så kallade krisavtal, förlängs till 31 oktober 2010.
• Vid de företagen med lönesänkningsavtal kan lönerevisionen för 2009 flyttas fram till 2011.

Bemanningsavtal:
Återanställningsrätten vid uppsägning gäller enligt Las, Lagen om anställningsskydd, i nio månader. På senare år har detta kringgåtts genom att företaget som sagt upp personal istället tagit in bemanningsföretag.
Då görs formellt ingen nyanställning och återanställningsrätten kan inte påkallas.
• Metall har avtalat att under sex månader får inte bemanningsföretag anlitas. Om företaget ändå anlitar bemanningsföretag så kostar det tre månadslöner för varje person som blir överhoppad.
• Undantag finns bland annat för snabba jobb i högst 30 dagar.
• Vid återanställning ska de lokala parterna komma överens om vilka som ska få tillbaka jobbet. Här kan turlistan efter anställningstid helt åsidosättas.
• Om parterna inte är överens gäller turlistan, men arbetsgivaren kan undanta en tredjedel av dem som ska anställas. Arbetare med lång anställningstid kan bli överhoppade och de med kort anställningstid kan gå före turordningen.

Proletärens kommentar:
Bemanningsavtalet är komplicerat och kontroversiellt. Allvarligast är nog att avtalet är ett stort avsteg från Las strikta princip om turordning efter anställningstid.

Här ges arbetsköparen en absolut rätt att vid återanställning av fler än tre personer peka ut och ställa åt sidan arbetare som de vill bli av med. Tidigare undantag från Las vid tex småföretag ger bara företagen möjligheten att behålla önskvärda personer.

LR