Utsugning i blåbärsskogen
Då var det dags igen. Ilskna utländska bärplockare revolterar mot usla löner och dåliga arbetsförhållanden. Vem bär ansvaret? Främst är det bäruppköparna, men även regeringen, Migrationsverket, facket och de samvetslösa utländska bemanningsföretagen.
Med bärsäsongen kommer bärplockare från Thailand, Vietnam, Kina, Polen, Ryssland, Ukraina och Bangladesh. Hitlockade med att det finns stora pengar att tjäna på att pocka bär i svenska skogar. Men väl här uppenbarar sig den brutala sanningen med boende i baracker, skolsalar, tält eller under en gran i skogen. På det tillkommer usel betalning för bär som saknas.
I och för sig har myndigheter, fack och regering enats om att bärplockare ska ha avtalsenliga löner. Men skrupelfria bemanningsföretag tvingar plockarna att skriva på dubbla kontrakt, ett om att de ska få ut den avtalsmässiga lönen här i Sverige och ett där de frånsäger sig densamma.
*
När förtjänsten från bärplockningen uteblir står de utan pengar till boendet, hemresan, hyrda bilar med mera och helt utlämnade utan att någon i Sverige anser att den slavliknande situationen de hamnat i är just deras bord. Alla som i dag borde agera kraftfullt blundar och skyller på någon annan.
Inte undra på att de utländska bärplockarna revolterar, som i Särna i Dalarna där upprörda vietnameser fick nog och tog sina arbetsledare som gisslan och låste in dem i en källarlokal. Eller som kinesiska plockare, som gick tre mil till Storuman i Västerbotten för att protestera mot förhållandena.
År efter år pågår det råa utnyttjandet av bärplockarna som lockats till Sverige på falska grunder. Det är inte bärodlingar som ska skördas utan bären ska plockas i sin naturliga miljö, oavsett mygg, väder, björnar och annat som kan vara skrämmande för utlänningar som aldrig satt sin fot här tidigare.
Även de flesta svenskar baxar inför den uppgiften och just därför lockas helt ovetande utlänningar till slavgörat, i hopp om att ska bären plockas så att svenska uppköpare kan göra vinst på att betala en spottstyver för jobbet.
När förtjänsten från bärplockningen uteblir står de utan pengar till boendet, hemresan, hyrda bilar med mera och helt utlämnade utan att någon i Sverige anser att den slavliknande situationen de hamnat i är just deras bord. Alla som i dag borde agera kraftfullt blundar och skyller på någon annan.
Inte undra på att de utländska bärplockarna revolterar, som i Särna i Dalarna där upprörda vietnameser fick nog och tog sina arbetsledare som gisslan och låste in dem i en källarlokal. Eller som kinesiska plockare, som gick tre mil till Storuman i Västerbotten för att protestera mot förhållandena.
År efter år pågår det råa utnyttjandet av bärplockarna som lockats till Sverige på falska grunder. Det är inte bärodlingar som ska skördas utan bären ska plockas i sin naturliga miljö, oavsett mygg, väder, björnar och annat som kan vara skrämmande för utlänningar som aldrig satt sin fot här tidigare.
Även de flesta svenskar baxar inför den uppgiften och just därför lockas helt ovetande utlänningar till slavgörat, i hopp om att ska bären plockas så att svenska uppköpare kan göra vinst på att betala en spottstyver för jobbet.
*
Med de avtalsenliga löner som utfärdas minskar profiten, en del uppköpare menar att utan slavlöner får de lägga ner verksamheten. Låt gå för det, alltid finns det någon mindre skurkaktig kapitalist som kan tänka sig att lätta kraven på maximal vinst, på det att bärplockarna åtminstone kan ta sig hem på egen hand.
Vinsterna bland bäruppköparna avslöjar att det är en lönsam bransch. De två dominerande, Scandium och Polarica, redovisade i fjol en sammanlagd vinst på 57 miljoner och året innan blev utfallet närmare 100 miljoner kronor. De senaste fem åren har enbart Polarica gjort en vinst på hela 243,5 miljoner kronor.
Det är en lukrativ verksamhet samtidigt som 20.000 bärplockare ifjol drog på sig en skuld på 130 miljoner, bara för att ta sig till Sverige.
Inför årets säsong beslutade Migrationsverket om bättre villkor för plockarna, med garanterad minimilön. Enligt Kommunals avtal ska svenska företag betala minst 16.372 kronor per månad till bärplockare. Är bär-plockaren anställd via ett utländskt bemanningsföretag gäller bemannings-avtalet, vilket ger en lägsta lön på 17.730 kronor.
Ändå har till exempel vietnamesiska bärplockare i Särna tvingats skriva på ett kontrakt som kräver att de ska plocka i genomsnitt 90 kilo lingon, 50 kilo blåbär eller 20 kilo hjortron per dag i tre månader. Först i det läget har de rätt till minimilönen. Samtidigt växer skulden till för mat och boende.
– De flesta av oss har tagit banklån och pantsatt mark och hus. Vissa har lånat pengar på svarta marknaden för att ta sig hit, säger bärplockaren Le Van Truong till Dala-Demokraten.
• Kan det bli värre? Hur ska Kommunal tackla detta dilemma. Vad ska ni göra för att stoppa den inhumana verksamheten?
– Till att börja är det ju ett steg i rätt riktning att vi kan teckna kollektivavtal inom den här branschen. Sedan är det naturligtvis mycket svårt att komma åt det här med underhandskontrakten, säger Kjell Ivan Eriksson, ombudsman för Kommunal i Västerbotten till Proletären.
I förra veckan var han i Storuman och försökte medla mellan bärplockarna och bemanningsföretaget. Men plockarna blev inte nöjda med budet som facket förhandlat fram och hotade med att marschera till Stockholm i protest.
Nu har ett drygt fyrtiotal av de 200 kineserna redan åkt hem. Övriga kommer att åka tillbaka till Kina under denna vecka.
– Det är mycket svårt att komma åt det här med underhandskontrakt. I vårt kollektivavtal kan man inte villkora avtal, det är minimilöner som gäller oavsett om man har plockat 1 eller 70 kilo bär.
• Du menar att det är ett avtalsbrott i det här fallet?
– Ja, absolut. Men problemet är att än så länge har vi inga medlemmar och då kan vi inte hellre driva frågan om avtalsbrott. Jag tror att den enda lösning på det här är att vi kan får möjlighet att skriva kollektivavtal med bäruppköparna direkt här i Sverige, säger Kjell Ivan Eriksson.
Med de avtalsenliga löner som utfärdas minskar profiten, en del uppköpare menar att utan slavlöner får de lägga ner verksamheten. Låt gå för det, alltid finns det någon mindre skurkaktig kapitalist som kan tänka sig att lätta kraven på maximal vinst, på det att bärplockarna åtminstone kan ta sig hem på egen hand.
Vinsterna bland bäruppköparna avslöjar att det är en lönsam bransch. De två dominerande, Scandium och Polarica, redovisade i fjol en sammanlagd vinst på 57 miljoner och året innan blev utfallet närmare 100 miljoner kronor. De senaste fem åren har enbart Polarica gjort en vinst på hela 243,5 miljoner kronor.
Det är en lukrativ verksamhet samtidigt som 20.000 bärplockare ifjol drog på sig en skuld på 130 miljoner, bara för att ta sig till Sverige.
Inför årets säsong beslutade Migrationsverket om bättre villkor för plockarna, med garanterad minimilön. Enligt Kommunals avtal ska svenska företag betala minst 16.372 kronor per månad till bärplockare. Är bär-plockaren anställd via ett utländskt bemanningsföretag gäller bemannings-avtalet, vilket ger en lägsta lön på 17.730 kronor.
Ändå har till exempel vietnamesiska bärplockare i Särna tvingats skriva på ett kontrakt som kräver att de ska plocka i genomsnitt 90 kilo lingon, 50 kilo blåbär eller 20 kilo hjortron per dag i tre månader. Först i det läget har de rätt till minimilönen. Samtidigt växer skulden till för mat och boende.
– De flesta av oss har tagit banklån och pantsatt mark och hus. Vissa har lånat pengar på svarta marknaden för att ta sig hit, säger bärplockaren Le Van Truong till Dala-Demokraten.
• Kan det bli värre? Hur ska Kommunal tackla detta dilemma. Vad ska ni göra för att stoppa den inhumana verksamheten?
– Till att börja är det ju ett steg i rätt riktning att vi kan teckna kollektivavtal inom den här branschen. Sedan är det naturligtvis mycket svårt att komma åt det här med underhandskontrakten, säger Kjell Ivan Eriksson, ombudsman för Kommunal i Västerbotten till Proletären.
I förra veckan var han i Storuman och försökte medla mellan bärplockarna och bemanningsföretaget. Men plockarna blev inte nöjda med budet som facket förhandlat fram och hotade med att marschera till Stockholm i protest.
Nu har ett drygt fyrtiotal av de 200 kineserna redan åkt hem. Övriga kommer att åka tillbaka till Kina under denna vecka.
– Det är mycket svårt att komma åt det här med underhandskontrakt. I vårt kollektivavtal kan man inte villkora avtal, det är minimilöner som gäller oavsett om man har plockat 1 eller 70 kilo bär.
• Du menar att det är ett avtalsbrott i det här fallet?
– Ja, absolut. Men problemet är att än så länge har vi inga medlemmar och då kan vi inte hellre driva frågan om avtalsbrott. Jag tror att den enda lösning på det här är att vi kan får möjlighet att skriva kollektivavtal med bäruppköparna direkt här i Sverige, säger Kjell Ivan Eriksson.
*
Kineserna åkte till Sverige i tron att de kunde plocka blåbär för uppemot 40 kronor kilot, när det i själva verket bara betalas strax över 10 kronor för ett kilo blåbär. Nu är i stället kineserna på väg hem med tiotusentals kronor i skuld till det bemanningsföretag som lockat dem till Sverige.
Maten och uppehället beräknas ha kostat Storumans kommun drygt 40.000 kronor per dygn.
Kent Haldebo
Proletären 33, 2010
Kineserna åkte till Sverige i tron att de kunde plocka blåbär för uppemot 40 kronor kilot, när det i själva verket bara betalas strax över 10 kronor för ett kilo blåbär. Nu är i stället kineserna på väg hem med tiotusentals kronor i skuld till det bemanningsföretag som lockat dem till Sverige.
Maten och uppehället beräknas ha kostat Storumans kommun drygt 40.000 kronor per dygn.
Kent Haldebo
Proletären 33, 2010