Vild strejk på Systembolagets lager

Måndag före midsommar. Grindarna till Lagena Distributions lager i Jordbro är blockerade av bilar. Grupper av arbetare går omkring och diskuterar. I bakgrunden står flera polisbilar uppställda.

– Strejken startade i morse, säger Jerry Mäkelä lagerarbetare. Vi vill att företaget drar tillbaka sina varsel istället för att anlita bemanningsföretag.

Lagena Distribution är ett dotterbolag till Systembolaget. Av knappt 120 arbetare strejkar 80. Resten är frånvarande av annan orsak. En handfull ordinarie och ett 40-tal arbetare från två bemanningsföretag jobbar.

– Visst vill vi att folk ska kunna dricka och ha det trevligt i helgen, säger Christer Hellström sammanbitet. Men Systembolaget och Lagena måste sluta att utnyttja arbetarna och spela ut oss mot varandra. Det där fattar Svensson om han tänker efter.

Plötsligt ges det signal inifrån grindarna. En långtradare vill köra ut. Genast flockar sig arbetarna för att blockera. Bilen kontrolleras och visar sig vara tom, alltså får den passera.

– Hallå alla Lagenaarbetare, ropar Patrik Olofsson från den nyss avgångna fackstyrelsen. Vi behöver ha ett stormöte för att diskutera hur vi ska göra. Ska vi fortsätta blockaden här ute i Jordbro eller ska vi åka in till Systembolagets huvudkontor vid Kungsträdgården?

– Vi stannar! ropar flera arbetare. Det är här som Lagena ligger. Det är här som vi strejkar. Vi får inte låta de leverera sina varor som de vill. Vi vill fortsätta blockaden!

Enighet
Enighet råder. En viss oro sprider sig över att polisen kan komma bryta blockaden och låta bärgningsbilar köra bort arbetarnas bilar. Efter en stund kommer en civilklädd fackombudsman gående. Han påkallar allas uppmärksamhet och tar till orda:

– Jag hoppas att alla begriper att det här är en olovlig konflikt, meddelar Hans Boberg från Handelsanställdas förbund. Jag förstår att ni är missnöjda över Lagena. Men jag uppmanar er att återgå till arbetet. Ni ska veta att ni kan hamna inför Arbetsdomstolen och få böter.

– Det räcker inte med att förhandla, ropar arbetarna till svar. Vi har i alla fall inte råd att betala våra räkningar om vi blir arbetslösa. Vi måste säga ifrån!

Nu börjar poliserna röra på sig. Några av dem går fram till arbetarna vid grindarna och tar förmanande vid där fackombudsmannen slutade.

– Jag upplyser er om att det är olagligt att parkera sina bilar på det här sättet, förklarar en av dem myndigt. Det är straffbart att blockera företagets grindar. Ni måste köra bort bilarna. Annars kommer vi att flytta på dem. Ni är skyldiga att lyda polisens order!

Hotfull stämning
Stämningen börjar bli hotfull. Flera poliser kliver fram. En bärgningsbil närmar sig och poliserna formerar sig för att skingra folkmassan. Men arbetarna svarar med att kroka i varandras armar.

– Stoppa varslen! Stoppa varslen! skanderar de i kör.

Handgemäng uppstår mellan polisen och några av arbetarna som vägrar att ge vika. En polispikét rullar in mot den alltmer ihopträngda folksamlingen. Arbetarna hindrar bilen från att komma fram.

– Är det här demokrati? frågar sig en av arbetarna. Jag som kom till Sverige för att jag trodde att det här var ett fritt land.
Poliserna radar upp sig likt romerska legionärer. Ståendes öga mot öga med ordningsmakten på en armslängds avstånd hettar det till ordentligt.

– Fattar ni inte att jag bara vill behålla mitt jobb?! skriker en arbetare förtvivlat. Jag vill kunna titta min familj och mina barn i ögonen.

– Vi gör bara vårt jobb, försvarar sig en av poliserna, ställd inför det kompakta motståndet.

– Vi är inga kriminella, argumenterar en annan arbetare med poliserna. I så fall hade vi aldrig jobbat här. Vi slåss för våra rättigheter!

Poliserna tvekar att driva operationen till ett avgörande. Arbetarna är ståndaktiga och ger inte vika. Efter några minuter sjunker adrenalinet. De börjar småprata med varandra, utan att ge upp sina positioner.

Men enigheten bland arbetarna är inte längre total. Några står en bit bort och ser undrande på. Konflikten om varslen och bemanningsföretagen har tagit sig en hårdare och mer tillspetsad form än vad många inledningsvis hade föreställt sig.
– Vi måste ha ett nytt möte, ropar Jessica Moya från avgångna fackstyrelsen. Vad är det vi vill uppnå egentligen? Vi kan aldrig vinna mot polisen. Det är Lagena vi strider mot.

Hon får medhåll av förre fackordförande Patrik Olofsson. Arbetarna samlas återigen på gräsmattan. Några arbetare står kvar för att hålla ställningarna mot polisen.

– Det viktiga är att vi fortsätter strejken, säger han eftertänksamt. Det gör vi inte genom att tillbringa natten sönderslagna i en poliscell. Vi kan häva blockaden och komma tillbaka hit i morgon.

Delade meningar
Meningarna hos arbetarna är delade. Det diskuteras fram och tillbaka. Några andas ut och drar en suck av lättnad. Andra är djupt besvikna.

– Häva blockaden! Varför då? säger en av arbetarna som stått längst framme vid poliserna. Vi måste kräva ett avgörande nu! Företaget ska dra tillbaka sina varsel omedelbart. Det finns inget att snacka om.

Efter mycket om och men beslutar arbetarna att retirera i god ordning. Bilarna körs bort, polisen drar sig tillbaka och grindarna öppnas. Senare på eftermiddagen bekräftar ännu ett stormöte att strejken ska fortsätta.

Att kämpa tillsamman är inte alltid lätt. Det visade denna måndag utanför Lagena i Jordbro. Den vilda strejken krävde många svåra och snabba beslut. Trots detta lyckades arbetarna behålla sitt viktigaste trumfkort dagen igenom: Sin kollektiva styrka och enighet!

JOHAN WIMAN
Proletären nr 25, 2009