Volvo börjar avskeda

Metall gjorde förra veckan upp om avsteg från turordningen vid Volvo PV. Av 2250 varslade metallare i Göteborg sades 1350 upp utöver de 450 som redan sparkats.

Avtalet innebär att 140 arbetare med lång anställningstid måste gå med avgångspension. Dessutom får 50 äldre så kallade seniorjobb. 160 personer behåller sin anställning under en utbildningsperiod. Sedan är deras framtid oviss.

Mikael Sällström, verkstadsklubbens chefsförhandlare på PV säger till Proletären att produktionen inte kan upprätthållas utan undantag från Las.

– Om vi går rakt på Las så skulle alla anställda i maj 2001 och senare få gå. Då skulle 70 procent av de anställda i slutmonteringen sägas upp, säger han.

•Vi har uppgifter från anställda som hävdar att företaget handplockar dem som ska bort.
– I förhandlingarna sade vi att Las-turlistan ska följas. Företaget ska utgå från den och sedan se vilka som undantas från uppsägning därför att de behövs i produktionen.

De drabbade arbetarna har behandlats milt sagt omänskligt. Först en lång väntan i ovisshet efter det att varslen lades, utan ordentlig information vare sig från företag eller fack. När avtalet var klar förra måndagen skedde allt rekordsnabbt. På ett par dagar sorterades de överflödiga ut och förpassades utanför fabriksgrindarna.

LARS ROTHELIUS
Proletären 51-52, 2008

Förhandlingarna klara på Arvikaverken
417 kollektivanställda sägs upp vid Volvo CE:s fabrik i Arvika. Totalt försvinner närmare 600 jobb från fabriken.
Förhandlingarna mellan fack och företag är klara på Volvo Wheelloaders i Arvika, i folkmun Arvikaverken.

Utöver de 417 kollektivanställda som sägs upp tillkommer 36 som sagt upp sig själva och fått avgångsvederlag. Ett 20-tal tjänstemän sägs också upp och kontrakten för ett hundratal visstidsanställda löper ut innan jul. Inhyrda från bemanningsföretag har redan fått gå.

Det innebär nästintill en halvering av arbetsstyrkan när i runda tal 600 av 1300 jobb försvinner, ett dråpslag för Arvika där Volvo utgör livsnerven.

Under förhandlingarna aviserade företaget ytterligare produktionssänkningar, dock utan att lägga ytterligare varsel. Förhandlingarna strandade därmed några dagar för att sedan börja om på nytt.

I förhandlingarna godkände facket undantag från turordningen i ett 30-tal fall. För att säkra kompetensen och driften i företaget, är svaret vi får från fackexpeditionen på Arvikaverken. Annars hade fler blivit uppsagda.

Kritisk
Peter Nilsson, Volvoarbetare och medlem i Kommunistiska Partiet, är kritisk.

– Facket har inte informerat om förhandlingarna. De har i vissa fall frångått turordningsreglerna, men inte gett någon förklaring till varför. Allt vi hört har kommit ryktesvägen. Jag har varit uppe på fackexpedition för att få reda på mer, men de är väldigt förtegna.

– Visar det sig att de godkänt avsteg från turordningsreglerna med fel motivering kan det bli protester, men de blir emot facket i så fall.

Att kompetensbevaring skulle vara ett skäl till att frångå turordningen är Peter Nilsson skeptisk till.

– Det är oklart vilken kompetens det handlar om. Inget montörsjobb är svårare än att du hinner lära upp nya innan den siste mars, när uppsägningarna träder i kraft.

I förhandlingarna med företaget har facket inte lyckats, om de ens försökt, få igenom några alternativ till uppsägningar, som avtalspensioner eller arbetstidsförkortning.

Irritation
– Företaget hävdar med en åsnas envishet att de inte har råd med avtalspensioner, berättar Peter Nilsson. Det vet var och en att det inte stämmer. Sen Christer Gardell kom med i leken har det runnit pengar ur företaget.

Men facket verkar köpa det. Det har inte försökt få till lösningar som avtalspensioner, och inte sökt opinion för en sådan sak.

– Det är fler äldre än jag som är irriterade att en sådan lösning inte erbjuds. Varför kan inte ungdomar få stanna istället, som behöver jobben bättre?

”Inte kul bli uppsagd”
En av de unga arbetare som nu blir utan jobb är Jonas Larsson. När vi ringer upp har det gått två dagar sedan han fick det tunga beskedet att han sägs upp.

– Ja vad ska man säga, det är inget kul att bli uppsagd!

– Men samtidigt är det skönt att bli av med ovissheten. Det har nästan varit det värsta, att inte veta. Nu säger de upp folk som varit anställda sedan september 2002, och jag har jobbat sedan augusti 2003. Så jag hade inte klarat mig även om de gått strikt efter turordningen.

Han har ännu inte hunnit tänka över framtiden. Kanske är studier ett alternativ, om det inte går att hitta ett nytt jobb.

I likhet med andra som sägs upp erbjuds Jonas Larsson möte med en ”jobbcoach”. På onsdagen var han på möte hos företaget Startkraft, som ska hjälpa de som nu sägs upp.

– Jag fick träffa en jobbcoach, det var ungefär som att sitta en hos arbetsförmedlare, jag vet inte riktigt vad det ska tjäna till, berättar han.

Inga uppsägningar kommer träda i kraft innan den sista mars, så ännu har Jonas Larsson och de andra som sägs upp betänketid inför framtiden.

– Kanske vänder det lite innan dess så att någon får vara kvar, men det är inte mycket som tyder på det, avslutar Jonas Larsson.

WICTOR JOHANSSON
Proletären 51-52, 2008